Kul!
Hej igen!
Ja det var kul och inte förvånande att svaren jag fick var så pass varierande.
Klart det finns lika många skäl som det finns vandrare.
Jag har nu varit ute närmare två veckor och åter hunnit med att uppleva massor.
Jag som "bara" går på sommaren har något att leva på till nästa sommar, underbara minnen.
För mig är fjällvandring så väldigt mycket. Varför vandrar jag då?
Planeringen är så kul och nödvändig. Det handlar om att hålla sig i form, ryggan är tillräckligt tung ändå! Promenerar flitigt under hela året och försöker äta skapligt nyttigt. Finjusterar utrustningen och planerar mathållningen. Inför detta år blev det sprillans ny rygga. Osprey 45 l tvingade mig att dra ned på packning och ambitionen med egen torkad mat. Nya kartor kan behövas, ett och annat råd om vart man skall gå och hur lederna ser ut. Tack för hjälpen alla som svarat! Inte minst kloka råd från kunniga stugvärdar.Ja sen är det bara att som i mitt fall boka biljett, pussa maken adjö och sticka iväg. Jag är alltid oerhört förväntansfull och njuter hela tiden. Inte bara av utsikten, lugnet, tystnaden och inte minst de fina landskapet som inte är förstört av bebyggelse och annat tjafs.
Att kroppen sen hänger med och att man klarar av de etapper man haft som mål att genomföra gör ju att man känner sig litet duktig. Bra för självförtroendet om inte annat.
Man lär ju känna sig själv litet bättre för varje år. Många timmar då man endast umgås med sig själv sätter sina spår i skallen. Det får mig att må så väldigt bra! Egen själavård på högsta nivå.
Jag, som alltid bor i stugor finner också ett nöje i att träffa olika slags människor under kvällarna. Man umgås om man vill och kan utbyta erfarenheter. I år mötte jag en sympatisk man på 84 år! Härligt, det ger mig inspiration att planera för många många fler vandringar. Jag börjar alltid så smått att fundera på nästa års vandring i slutet den jag just genomför. Varför? Ja det är väl helt enkelt för att man trivs och njuter i både kropp och själ.
Det är för mig den semester som jag tveklöst sätter allra högst, den som jag väldigt ofta återkommer till i tankarna.
Tack igen för alla synpunkter och ha det gott!
Yvonne