dabac; sa:Vad jag tycker det har varit glest av i den här tråden är olika resonemang om var brytpunkten för nytta/möda går. De första 5 kilona måste ju vara så oändligt mycket lättare att rensa bort än de sista 5 hektona, och nånstans måste ju gränsen gå där behållningen av fortsatt viktreduktion inte längre är proportionell mot den kostnad/specialisering och beteendeanpassning den innebär. Jag inser naturligtvis att den varierar från individ till individ, men det vore ändå intressant att se vad folk anser.
Visst går det att hävda att lättare är alltid bättre av ren princip, men är det nån som är beredd att säga:"Tills jag nådde den här viktreduktionen märkte jag att det blev bättre, men allting därefter har jag gjort mest för att se vad som är möjligt."
Jag har under årens lopp reducerat packningens vikt men också mängden saker genom att ta bort sådant som inte behövs. När jag ngn gång köper nytt så försöker jag uppnå önskad funktion men till lägre vikt.
Nu är jag nere i startvikter på mina långvandringar (ca 20 dagar) som är bra och som inte hindrar mig. Mitt nuvarande solotält är dimensionerat för vinterbruk och därför lite tyngre än andra modeller som skulle kunna vara alternativ på sommaren. Kanske faller jag en dag till föga och skaffar ett solotält till med lägre vikt enbart för sommarbruk, men det ligger då närmare till hands att satsa resurserna på ett lättviktstält för två för mindre krävande turer.
När det gäller korta 24-timmarsturer runt mina hemmatrakter har jag redan kommit ner i ca 6-7 kilo baspackning, t o m lägre om jag anstränger mig. För mig framstår det som slöseri med tid och pengar att försöka minska den packningen ännu mer, särskilt då maten på en sådan tur bara lägger ngt kilo till den redan låga vikten.
//J