Re: Re: Vad man väger
nermander; sa:
Många UL människor räknar ju även in kläderna på kroppen. Detta är ju helt rätt om man skall ta ett helhetsperspektiv på packningsvikt men själv tycks jag inte störas så mycket av lite kraftigare kläder utan kostar på mig detta självbedrägeri
Till viss del har du rätt, men om du startar i strålande sol (i shorts och kortärmat) och slutar i spöregn och 3 plusgrader så har du ju inte samma kläder på dig vid start och mål.
Eftersom jag inte deltar i någon tävlan redovisar jag för
mig själv den vikt som betyder något för mig.
Det särklassigt viktigaste är hur ryggen, nacken, axlarna, höfterna belastas, så huvudsakligen
är det den fyllda ryggsäcken jag ser till.
Kläderna på kroppen bidrar försumbart
till denna belastning. Samma med kameran, 2 hg, som
sitter i livremmen.
Sen gäller det förstås att ha sådan marginal
att jag också kan fylla vattenflaskan
och packa undan mina knickers, utan att knäcka
mig.
Av någon anledning har
jag alltid räknat in kartfodralet, med dagens kartor och
kompass, i denna vikt - jag har ju fodralet hängande kring halsen och packar också undan kartfodralet
t ex om jag går i svår blockterräng (ja, jag packar
förstås undan flaskan då också).
Att bära saker i händerna belastar naturligtvis
i allmänhet rygg och axlar; jag har dock
enbart stavar
och sättet att använda dem torde snarast vara avlastande.
Allt detta kan synas vara godtyckliga gränsdragningar
men huvudsaken för mig är att jag är konsekvent från gång till gång. Riktmärket är att gå under 16 kg
för 10 dar i norska fjällen eller en lång kontintental
vandring (vilket ställer helt olika problem).
Totalviken påverkar förstås även säkerheten, men
återigen enligt min erfarenhet är det ryggsäcken
som har den avgörande betydelsen.
Sen är förstås inte allting vikt. När jag vet
att jag kan få ont i ryggen av att bära fem kilo
i en päronsäck kostar jag på mig en tyngre säck med
bärsystem (1.8 kg för 65 liter).
Man kan aldrig veta om det behövs,
men det är inte värt att chansa och riskera
avbrott och därmed
förstörd semester. Jag chansar inte heller med
utrustning som har stora utsikter att gå sönder
och sabotera hela turen. T ex använder jag inte plastsked.
Något jag inte heller vet är om ett enkelväggstält är
tillräckligt varmt och jag ser ingen anledning att chansa.
Vissa inlägg tyder på att endast den
egenfabricerade lösningen är god nog, och
sådant är definitivt utom räckhåll för mig.
Undras vilka lättviktslösningar som hade klarat
det regn och den kraftiga sidvind som jag
utsattes för i femton timmar i Trollheimen senast
(jag reste alltså tältet i vindstilla).
Man kan bara veta om man prövat. Mitt Akto höll,
förstås.
Alla väger - individuellt - vandringens bekvämlighet
mot annan, t ex den vid lägret. I mitt fall gäller
det även resan. På min senaste tur
i Pyreneerna
tog jag med kläder (1.5-2 hg)
som jag ENBART hade på resan ned och hem. Inte
helt roligt att åka tåg bland andra
i kläder som man använt 31 dagar i sträck,
hur mycket man än gnor med sin tvål (jag gjorde av
med gissningsvis 120-130 gram, inte mycket tvål kvar
att hålla i).