Lättpackarna tycker att det är de som ska bestämma vilka egenskaper och vad klassbredden för egenskapen är när man bedömer om ett objekt är lätt. Här har vi orsaken till hela denna tråd och det är verkar väl som att lättpackeriet stigit lättpackarna åt huvudet.
Ni har inte monopol på ordet lätt eller ultralätt.
"Lättpackarna", "ni". Jag har väldigt svårt att förstå mig på dem som vägrar erkänna andra som individer. Och jag har lika svårt att förstå varför Nermander envisas med sin rätt godtyckliga och onödiga definition av "lättpackare", som jag menar drar löje över oss som bara anser att vikt är något att räkna med,
av hälso- och säkerhetsskäl. Jag är 66 år och vandrar mest alpint. På första dagen av min senaste tur
gick jag först över Col de Balme, 1000 meter upp och 800 meter ned, därpå Fenêtre d'Arpette,
1200 upp och 1000 ned, kanske det brantaste och slirigaste pass jag gått över. Gör man sådant så är man jäkligt noga med vad man har med i säcken (jag packar mat för åtta dagar, gas för två veckor och kartor för tre
och landar på, tror jag, 15.5 kg).
Men jag prioriterar inte vikt. Jag försöker optimera vikt, funktion, komfort och hållbarhet på samma gång, eftersom jag är övertygad om att många av de påstådda motsättningarna inte existerar.
Det är väl också en av de återkommande teserna i Fjäderlättarnas förkunnelse.
Lätta prylar kan vara hur hållbara som helst. Mina 2-2.2 hg regnbrallor
(som jag nyss bytt mot aningen tyngre) har hängt med sen 2002 och visar inga som helst trötthetstecken.
Min paclite-regnjacka, 186 gram, har varit med sen 2007, alltså fyra somrar; den har burits desto oftare,
t ex som värmeplagg på morgonen, och visar inte heller den några trötthetstecken.
Nu tittade jag tillbaka på Utemagasinets test, där 5 av 8 produkter klassades som tunga - det tyngsta setet vägde 11 hg, OJMR. "För höstrusket" e.d. stod det i ingressen och det antyddes att de lättaste produkterna kanske inte var så fjällvärdiga, fast jag aldrig fattade om den saken testats.
Höstrusk upplever jag inte i bergen, utan i min hemstad Linköping och där tar jag på hösten ofta på
en regnjacka av märket Cross eller Marmot, c:a 350 gram, vare sig det regnar eller ej. Sällan eller aldrig
regnbyxor;
blir jag blöt om benen när jag cyklar hem är det bara att byta - den möjligheten har jag inte på
en fjäll- eller alptur. Man kan tycka att det borde ha varit en tydligare redovisning av dräkternas duglighet i friluftsliv och man kan undra om det verkligen bara fanns tre lätta set (ett av dem på c:a 7 hg!) att testa.