Tung packning!

[Ayrin]

Obefintlig väggren sa du. Här cyklade jag i flera mil med min breda cykel och kärra, när jag rundade vetten

Shit, jag är imponerad, skulle vara för rädd för att cykla där med någon njutning... Kanske hjälper att din cykel är så bred att bilisterna visar lite hänsyn?

 

[Trike fs26]

Hänsyn vet jag inte. Hastighetsbegränsningen är på 100km/h. På ett ställe hade jag en långtradare i ryggen i 200m innan jag kunde svänga in på en lucka (som går att skymta längre fram) för att han skulle kunna passera. det blir lite problem i kurvor och krön där sikten blir kort innan de upptäcker mig.
Jag lyssnade på podradio och lät bli att kolla i backspeglarna. Jag tänkte på annat istället för att oron skulle ta överhand Skulle jag se i backspegeln att det blir problem för mig, kan jag ändå inget göra, jag skulle inte ens hinna ur cykeln för än jag var överkörd.

Letar du bra cykelvägar där du bor, bör du nog starta en egen tråd om folk ska kunna hitta dina önskemål lättare och ge dig svar

 

[Ayrin]

Det har du rätt i, ursäkta trådkapningsförsöket .

 

[Mamsen]

Motortrafikled

I allmänhet är 2+1 vägar klassade som motortrafikleder vilket innebär att det inte är tillåtet att gå, cykla eller framföra långsamtgående fordon där.
http://www.korkortskolan.se/korkortsteori/motorvag-motortrafikled

 

[Trike fs26]

Du har helt rätt Mamsen! Då är det också skyltat motortrafikled alternativt motorväg. Finns inte dessa skyltar, är det varken motortrafikled eller motorväg oavsett om det är 2+1 väg eller inte. Det öppnar upp för traktorer och andra fordon att vistas på vägen. Jag har tagit körkort och känner till detta även om jag tycker om att cykla. Vad som avgör skillnaden vet jag dock inte, det verkar knappast vara vägens brädd som synes, kanske har det med bondgårdarnas närhet att göra då de behöver förflytta sina maskiner kanske? Jag såg också ett militärt område i närheten, de kanske också har fordon som inte går så fort? Eller är det bara så att du ville lära mig något, så vist jag är mottaglig för det också.

Hej AyrinJ
Min tanke var inte att du kapade tråden. Det kändes bara svårt för dig att hitta de du sökte med en mening mitt i en tråd som handlar om annat, som just nu när vi diskuterar vägar.

 

[The_Lost_Cyclist]

ag använde tältet i mer än 10 år och cyklade allt från ett par dagar till 2 veckor. Det fans inga stora och lätta tält då. De tält jag har nu väger 4kg men det är också enormt tungt för lättpackade cyklister.

Ok. Då läste jag för snabbt.Trodde du cyklade med åttakilostältet nu.

Det kan vara svårt att skoja i text, men jag tolkar inte Lars kommentar annat än vänligt menad, även om de han läste om mig var lite chockande för honom

Absolut vänligt menad + en dos förundran. Chockad är jag inte, har sett betydligt värre, och du har långt ifrån Akira Katos uppsätttning till exempel

(Bilderna nedan ägs av Akira Kato)

Själv skvalpar jag runt i mellanmjölken. Försöker alltid få så lätt hoj som möjligt, väljer lätta kläder och få prylar -och jag klipper och skär av detaljer på min utrustning. Samtidigt har jag med mig en lite tyngre kamerautrustning, en liten laptop och det har hänt att jag släpat på ett dussin böcker. Och ett lätt tvåmannatält och ett liggunderlag av skumplast räcker gott för mig.

 

[Trike fs26]

Häftigt! jag kan inte låtabli att gilla de jag ser! Jag skulle dock aldrig ha denna typ av packning själv. Det finns ingen struktur eller annan ordning. det måste bli en mardröm att packa detta las, då han ska iväg till nästa ställe.

Jag förvarar mina saker i lådor. De tar visserligen plats om har sin egna vikt, men det är lätt att hitta, lätt att packa, lätt att hålla ordning i tältet. Tältet har 2 absiders, i den lilla får jag plats med kärran. Jag rullar alltid in kärran på sin plats i absiden, där får den stå tills jag åker till nästa ställe. jag lastar alltid ur och i kärran i tältet, det går snabbt och enkelt med lådor.

Jag ställer lådorna efter långsidan och tar av locken, jag får god överblick och allt är lätt åtkomligt. packväskorna från cykeln får ligga i den stora absiden, jag får ändå plats att laga mat och äta där om jag skulle vilja det. behöver jag större plats kan jag enkelt knäppa ner hela eller delar av innertältet.

packväskorna innehåller: stol, bord, sovsäck, liggunderlag, kudde, tarp, stag och tält. När det regnar, packar jag allt utan problem under tak utom tarpen som går över tältet. Jag kan alltså även vika ihop tältet under tarpen, fästa kärran och väskor på cykeln under tak, innan jag slutligen tar ner tarpen och cyklar vidare i regnet

Det kostar i vikt men jag stornjuter varje gång jag stannar. Jag vill under inga omständigheter gå tillbaka till den lätta packningen.

Jag förstår ändå dig, det är så de flesta campar. Lite trist att jag inte hittar min jämlike här på forumet som lever efter samma motto. Skulle vara kul att dela erfarenheter med en storpackare

 

[The_Lost_Cyclist]

Jag skulle dock aldrig ha denna typ av packning själv. Det finns ingen struktur eller annan ordning. det måste bli en mardröm att packa detta las, då han ska iväg till nästa ställe.

Inget snack om den saken...

Det kostar i vikt men jag stornjuter varje gång jag stannar. Jag vill under inga omständigheter gå tillbaka till den lätta packningen.

Jag förstår ändå dig, det är så de flesta campar. Lite trist att jag inte hittar min jämlike här på forumet som lever efter samma motto. Skulle vara kul att dela erfarenheter med en storpackare

Ja, det tror jag säkert du gör. Personligen gör jag det också men mer prylar skulle nog inte få mig att njuta mer, så ingen idé att ta med mer. Visst skulle det vara schysst med bord och en stol, men inte så mycket att det är värt att ta med. Sen är väl den främsta anledningen till fördel lätt packning - inte när du sitter där med uppslaget tält på en camping utan de där gångerna du måste över en stenmur eller ett stängsel för att campa.

Cyklar du enbart i Sverige och bor på campingar varje natt, så visst. Men hur gör du om du flyger med utrustningen? Och om du buschcampar, är det inte svårt att dra ett femhjuligt ekipage över nämnda stenmur, bäck, viltstängsel etc? Där ligger ju det huvudsakliga problemet med jättepackning, liggcyklar etc. (En grind i Swaziland på bilden, men tänk på det som ett stängsel - tillräckligt jobbigt att lyfta över min tvåhjuling där. )

 

[Trike fs26]

Stolen och bordet väger inte ens 1kg tillsammans. Men så är det med all min packning inget av de jag har väger så mycket, men tillsammans går det inte att lyfta…

Jag cyklar enbart i Sverige, det är stort nog, men det är inte hela sanningen, jag har svårt för Engelska språket också. Om de har gjort mig ointresserad att cykla i andra länder vet jag inte, men det fins inget som drar mig att cykla utanför Sverige.
tälta utanför campingplatser ser jag inga hinder för, men jag skulle inte åka förbi en camping för att slå läger straxt utanför, om jag inte har bortom till något, då kan jag sova utan tält på marken.

problemen med val av cykel och packning står i relation till allt annat: som bil, motorcykel, vandra eller val av trampcykel. Allt handlar om att anpassa sig till de man valt

 

[Trike fs26]

Ett till hinder

 

[Trike fs26]

I kväll tar jag nattbåten till Gotland. Efter som jag ska ta hunden med mig tar jag bilen dit, cykeln går in i bilen utan att behöva vikaihop den, kärran får dock bli kvar här hemma. Blir det för varmt för henne att cykla, då åker vi runt och tittar med bilen i stället. naturligtvis är jag lika tungt packad som vanligt, och då menar jag inte promille i blodet
Det lär finnas en trike på Gotland också, får se om jag träffar på honom.

Hej The_Lost_Cyclist!
Jag ska köpa din bok och läsa om dina äventyr. Det är inte alltid kul att cykla för än man kommit hem, då är det alltid kul att fått vara med om resan man gjort. Är det verkligen värt vikten att inte ha stänkskärmar på cykeln, eller trasslar de till sig så fort packningen kommer åt dem?

 

[Trike fs26]

I tråden ”Vad låser ni Touringhojen med ?”

Där tar tango upp något som kallades för 30kilosregeln. Det var en kul idé, i slutet berättar tango vad han anser hur en cykel ska hanteras när den lämnas utan uppsikt. Jag kan inte annat än att hålla med, det är möjligt att långfärdcyklar stjäls sällan, och att de flesta klarat sig utan stöld. Jag har inte blivit bestulen, men jag skulle inte våga chansa att cykeln är kvar om den står olåst, jag behåller gärna min osäkerhetskänsla och låser hellre mina saker en gång extra, än att komma tillbaka och upptäcka att något eller allt är borta, det skulle vara en katastrof, framför allt om man är ute på tur!
Jag håller med dig Patrik! Lås är bra…

Det borde inte vara en nyhet att jag till motsatts till alla andra, cyklar tungt lastad.

I år har jag köpt mig en ny cykelkärra, den väger massor redan som tom, men har funktioner som jag saknade på min förra Burley kärra.

Min nya kärra är köpt från Aidoo. Det som gör att den passar mig bättre, är först och främst säkerheten, kärran är fastlåst men nyckel i själva dragarmarna till cykeln, alla de kärror jag har sett tidigare, sitter bara med en sprint eller liknande snabbkoppling utan egen låskonstruktion. Nästa del är den stadiga lådan, den är tillverkad i kraftig aluminium med förstärkta kanter och hörn, den har två låsbara byglar i locket. Den går inte öppna eller ta hela kärran från cykeln utan uppenbar åverkan, då man behöver slå eller bryta med våld. De gillar jag!

En annan svaghet när det gäller stöld, har varit mina två packväskor, de har bara enkla packremmar med snabbfästen, de är enkla att öppna och ta vad som finns eller helt enkelt, bara haka av väskorna från pakethållaren och gå i väg med dem.
Står personen vid cykeln en stund så att nya personer ser honom, kan de tro att cykeln är hans och ingen reagerar om han tar det lugnt nog när han hakar av väskorna och går i väg med dem.
För att skydda mig från den tillfälliga tjuven har jag köpt kraftiga spännband, de har en insydd stålvajer och låsbart spänne med nyckel. Spännbanden drar jag runt packväskan och pakethållaren, där med hålls de kvar på cykeln, och jag känner mig tillräckligt lugn för ett besök på museum en timme eller två.
Man kan inte förvänta sig att någon utomstående person reagerar om något stjäls från cykeln, men när det krävs mer våld för att komma åt sakerna, då hindrar det många från att bli den tillfälliga tjuven, de rutinerade tjuvarna kan man aldrig skydda sig från.

Förutom de lås som finns på kärran, är den även utrustad med stänkskärmar, vilket inte fanns till den förra kärran, vidare har jag utrustat den nya med större hjul 20” som mina framhjul på cykeln, jag har även navdynamo på kärran med E-werk från B+M, samma som jag har på cykeln för att ladda minna batterier under resan. Kärran har även fjädring och hydrauliska dämpare samt hydrauliska skivbromsar, vilket är bra då allt väger så mycket att bromsarna på cykeln inte räcker när kärran trycker på. kärrans lastvolym är på 130liter, de gör att jag har utrymme nog för nya inköp utan att tänka på platsbrist, vilket har varit ett problem tidigare, då just bristen på utrymme varit stort efter inköp av nya livsmedel.

Hela mitt ekipage inklusive mig, vägde 197kg när jag lämnade hemmet för att cykla Mälardalsleden. Det blev en sträcka på 43mil. Vikten är försumbar då jag cyklar på låga växlar, på låga växlar går cykeln sakta, jag kan därför fokusera på att njuta av resan, jag hinner också uppfatta mer av allt jag passerar, än tidigare.

Jag har egna erfarenheter på hur mina tankar fungerar. Så fort jag satte mig på cykeln fick jag en psykologisk nummerlapp på ryggen och cyklade där efter. Att cykla fort betyder också att blicken måste vara mer fokuserad på vägen och övrig trafik. Det går inte se åt sidan allt för länge och det är besvärligare att stanna om de man såg råkade vara intressant, valet blir att ignorera och trampa vidare.

Tankarna gick åt till att avverka mil och ligga i, för att hinna till en viss plats innan kvällen, eller trampa lite extra på natten, för att spara en dag och få mig tro, att jag tjänar tid på detta. Jag lurar bara mig själv och passerar istället städer och sevärdheter för att vinna tid till annat. Det blir aldrig något annat än att vinna just tiden, det blir som att jag tävlingscyklar i ett långlopp, kortare och färre raster samt snabbt iväg på morgonen, de ger bättre sluttid. Det gick då, och var kul på sitt sätt.

Jag ser det inte som fel att cykla så, det har sin tjusning även det, men jag vill inte cykla så längre. Förr klarade jag inte av att hindra mig själv, från att cykla 10-20 till och med 25mil per dag. Förrän den dagen jag frångick min ultra-lätta packning, till att skaffa min första kärra och lasta den tungt för 25år sedan.

Jag lastade kärran så pass mycket med bekvämligheter och lyx, att jag var tvungen att växla ner och sänka hastigheten. Det var först då jag kunde njuta av själva resan, och ta mig tid att stanna på alla platser jag ville se. Det var inte lätt och de tog sin tid, innan frustationen av att inte kunna trampa på som för hade lagt sig så pass, att resan blev just så trevlig jag ville att den skulle vara. Det som fick mig att hålla ut till stressen hade lagt sig, var den komfort förändring med lyx jag längtade efter.

De första 4 till 5 åren hade jag bara 1,5liter vatten med mig, vattnet var alltid en bristvara. När jag senare skaffade kärran hade jag överflöd av vatten och jag kunde frossa i vatten, en underbar känsla, jag mins den än i dag, så här 25 år senare. Jag har nu mer massor av bekvämligheter för att bo och ha det bra i mitt tält, jag trivs så pass bra att jag kan vara kvar i en vecka eller två på samma plats. Problemet är att jag även älskar att cykla, vilket gör mina resor så pass ombytliga att jag trivs som bäst, jag gillar även att packa upp och ner sakerna och resa upp och riva mitt tält.

Nu stannar jag relativt ofta, inte för att jag behöver utan för att jag vill, jag ser mig omkring tar en fikapaus, äter lite och hinner ändå ta mig runt Mälaren (som var mitt mål i år) innan semestern tar slut och vintern tar över. Jag snittade 6mil/dag och låg kvar två nätter i Vilsta Camping and Cottages i Eskilstuna. Jag gillade campingen då de inte hade speciella platser för de som tältar (då man annars hamnar i den bortresta ändan av campingen) här fanns bara numrerade tomter, och man blandades mellan husbilar och stationära husvagnar. Det var lätt att få kontakt med andra, det fanns hela tiden något att titta på, folk hälsade när de passerade och man bytte några ord, campingen hade dessutom fulla rättigheter, de kändes bra, då många andra förbjuder alkoholförtäring helt.

Jag bor i Stockholm och cyklade Mälardalsleden moturs för att spara de trevligaste platserna till sist, som Eskilstuna, Mariefred med fler, det visade sig vara att bra beslut.

Jag kände mig säker på ALLA ställen jag campade på men låste alltid kärran och cykeln. Grattis till er som inte råkat ut för någon stöld, jag vill inte tillhöra de som drabbats. Jag vill åter säga att jag håller med tango, lås de som går att låsa.