Jag med och dom påvisar det rakt motsatta.
Nej, de mäter bara inte samma sak, vilket
HPT så förtjänstfullt belyser i inlägg #66. Det är, återigen, två olika mätmetoder som spökar. Läser man bl a detta:
Terese Bengard sa:
En förklaring till att storstadsborna har högst utsläpp är att de mest utsläppstunga industrierna i Sverige finns i de städer som Jordbruksverket klassar som storstäder. Även en
del av den produktion som är typisk för glesbygd, till exempel areella näringar, står för en del utsläpp som med detta sätt att räkna slås ut på en ganska liten befolkning
...så förstår man att SCB:S statistik är
territoriellt definierade klumpsummor, som bara enkelt slår ut resp. stads/småstads/landsbygds etc sammanlagda utsläpp på dess resp. befolkning, oavsett vad/vem som producerat utsläppet. Hamnar t ex ett (konventionellt = extremt utsläppsalstrande) stål- eller aluminiumverk på en viss plats, ökar den platsens sammanlagda utsläpp. Flyttar stålverket, får platsen genast bättre statistik.
Så detta sätt att räkna gör oss ju inte mycket klokare, om vi vill förstå hur de
människor som (till exempel) jobbar på stålverket ska
bo på det mest klimatvänliga sättet.
Dvs vi måste titta på deras
personbundna utsläpp vid olika boendeformer.
De var ju påståenden om olika sätt att organisera människans boende (tätt, glest, storstad, landsbygd etc...), som jag svarade på, och det gjorde jag därför genom länka till forskningsrapporter som var relevanta för den frågan.
Blir det effektivare om stadsborna flyttar ut på landet, eller tvärtom? Eller varken eller, utan en optimerad mix av bägge?
Att det där stålverket är en miljöbov var det än hamnar, måste vi självklart också hantera (och faktiskt som bekant gör, med nya framställningsteknologier). Men det är i detta sammanhang en helt annan fråga för vi antar väl att det måste finnas
någonstans.
***
Det handlar alltså om att ta ett givet antal människor och titta på deras boende, vägar till/från arbete, distribution av de förnödenheter och tjänster de behöver, etc.
Den odlingsareal och produktion av andra förnödenheter, som, vid given rådande teknologi och konsumtion, krävs för att försörja en given befolkning, påverkas ju inte nämnvärt av denna befolknings sätt att bo (däremot kan produkternas/tjänsternas distributionsvägar vara mer eller mindre effektiva - t ex alstra mer transporter, om stadsborna flyttade ut på landet).
Inte allt, men stor delar av vad den länkade forskningen kommit fram till är egentligen rätt självklara saker. T ex att betydligt mer mark skulle gå åt till hustomter, vägar och annan infrastruktur, för att inte tala om den radikalt ökade resursförbrukningen p g a (förenklat uttryckt) stadsboendets förlorade stordriftsfördelar (resor, uppvärmning, etc), om stadsborna flyttade ut till småhus i småbyar, för att inte tala om villamattor à la USA.
Vi kommer inte ifrån det enkla faktum, att det - återigen vid varje given teknologi - alltid blir mindre effektivt att värma en bostad med fyra fria väggar, golv och tak, än en bostad med samma yta, omgiven av andra bostäder i ett flerfamiljshus. Och att den som bor där får (i snitt) kortare väg till jobbet, skolan och affären, samt inte minst större incitament att göra dessa förflyttningar via ett (förhoppningsvis välutbyggt) kollektivtrafiksystem.
Bara för att ta ETT exempel.
***
Att det sen, även i täta storstäder, är klimatklokt att t ex plantera mycket grönska och skuggande träd, begränsa hårdgjorda ytor, ta hand om dagvattnet, ha solceller och odlingar på taken, bygga gå- lek- och cykelvänliga miljöer, med MYCKET mera sådant - är ju också rätt självklart, och står inte på något sätt i konflikt med den täta staden som ideal.
Den specialintresserade kan gärna läsa "
Soft City" av David Sim.