(...) funkar det bra att tillaga maten (finfördelad!) in alles med fettet, särskilt som jag gör detta hyfsat nära inpå turen och dessutom kommer att gå i kall väderlek? (Om det spelar någon roll kör jag uteslutande med vegetabiliska fetter.)
Detta har återkommande diskuterats i bl a denna tråd, fast den kanske blivit för lång och svår att söka i. Men se t ex
här .
Jag har alltså personligen alltid använt fett vid tillagningen, "impregnerat" min musliblandning med tahina, smörrostat kolhydratbaser som bulgur, haft med "hummuskoncentrat" med mycket hög fetthalt, men mera, utan att det någonsin varit problem med detta. Och då är jag ändå extremt överkänslig för minsta antydan till härsken smak/lukt.
Det är ljus och luftens syre som sätter fart på härskningen, men det kan man ju hantera med rätt förpackning och förvaring. Jag har lagat fetthaltig mat i flera veckor förre turen (och då förvarat den kaltt/mörkt/luftttätt), och sedan varit ute i 2-4 veckor utan problem.
Jag är i o f s oftast inte ute i kallare väder än 5-10 minusgrader, men hållbarheten borde ju snarast bli bättre vid ökande kyla. Fasta fetter som smör blir svårhanterliga om man bär på dem separat, men väl inget problem om de är finfördelade i sådant som man ändå värmer.
Kolhydratbaser som bulgur, ris, bovetegryn etc vinner mycket smak och konsistens på en lätt smörrostning (av de råa kornen), dessutom förkortas tillagningstiden. Ta till så mycket fett som resp. sort kan absorbera. Låt det hela inte bli mer än lite guldgult - absolut inte brunt.
En del grönsaker vinner i mitt tycke särskilt på att tillagas med fett (och en gnutta socker), se
här.
Har man med någon sorts kolhydratrik musliblandning, blir den jättegod om den "impregneras" till mättnad i tahina (sesamfröpasta). Tahina är hygroskopisk och flingorna håller sig härligt knapriga även om de blir fuktiga. Obs endast den finmalda från Mellanöstern funkar på detta vis, ej den grovkorniga från t ex Kung Markatta. Kanske mer problematiskt i stark kyla, i a f om man vill slippa värma sin frukost.