Topprepssäkring

[PeAC]

undrar..

om du har någon led och hur man lättast lär sig att säkra och leda själv. är lite sugen på att börja men känner inte mig riktigt färdig än. hur tidigt började du leda uppför mörkberget? jag funderar på att ta en kurs med Lars Björkbom men om det går att lära sig själv på ett lätt sätt så är ju det billigast.

sen, vilken är din favoritled på mörkberget?

 

[pecall]

Dina frågor

om du har någon led och hur man lättast lär sig att säkra och leda själv. är lite sugen på att börja men känner inte mig riktigt färdig än. hur tidigt började du leda uppför mörkberget? jag funderar på att ta en kurs med Lars Björkbom men om det går att lära sig själv på ett lätt sätt så är ju det billigast.

sen, vilken är din favoritled på mörkberget?

Emil,
Du har flera frågor. Jag ska försöka svara på dem i tur och ordning.
Först hur man börjar leda. Bäst är kanske att börja med att leda någon led som du har toppat innan och vet att du klarar. Du kan ju också prova att lägga kilar medan du toppar den, så vet du att de kilar du har funkar och ungefär var de ska sitta. Lämpligt är väl också att gå ner lite i graderna så att du känner att du har en fet marginal när du ska leda dina första turer. På Mörkberget finns väl kanske inte så jättemånga bra turer för ändamålet, men några finns ju. En sådan är "Bra för däj". "November" är också bra, fast den har ett kort parti i början som inte är helt välsäkrat har jag för mig. "Mormors" är också bra, fast den är lite svårare (5-). Annars finns det jättemånga bra turer i 4- till 5 på Bodberget utanför Arbrå. Svårt med förare dit bara. Jag har dock föraren i elektroniskt format (JPG:s och Word-filer). Om du är intresserad kan jag bränna ner den på en CD och skicka dig om jag får ersättning för CD:n och portoutlägg. Maila mig på <per.calleberg@mailbox.swipnet.se> om du är intresserad av detta.
Hur tidigt jag började leda på Mörkberget? Vi upptäckte berget hösten 1982 och då gjorde vi de första turerna där. Den första jag gjorde var November på stora väggen. Fast 1982 hade jag redan klättrat i fyra år, både i Sverige, Frankrike, Wales och USA. Och vid det laget hade jag hunnit leda åtskilliga turer. Första gången jag överhuvudtaget ledde en tur var i USA. Det var där jag började klättra när jag var utbytesstudent. Då var det på en tur som jag hade toppat flera gånger innan, och där kruxet säkrades av en slinga runt ett träd, så man inte behövde fundera på om kilarna var bra eller inte. När jag ledde den hade jag kanske varit ute och klättrat totalt sex-sju gånger innan.
Eftersom jag själv aldrig gått en kurs vet jag att det går bra att lära sig leda utan att gå en kurs. Det gäller bara att ta det lugnt i början och använda sitt eget omdöme. Känns det osäkert, toppa leden en gång till. Koppla kanske en slinga i kilen och testa den genom att kliva i slingan och hoppa aggressivt. Om kilen då inte håller gör det inget eftersom du har topprep. Håller den inte vet du att den inte var bra. Håller den är den förmodligen bra, men det vet man aldrig riktigt säkert förrän man fallit i den. Till sist: använd hjälm.
Vilken är min favoritled på Mörkberget? Svårt att plocka ut någon enda led. Men jag kan plocka ut några favoriter ganska lätt: Ståålfågel, Ungkarlsliv och Megatrend. Alla de tre tycker jag är helt kanon.
Lycka till med ledandet.
/Per

 

[Krux]

Overkill...??

Hej hej...

Då jag började klättra i början av 80-talet gick jag en kurs. Jag tyckte det var lämpligt med tanke på att klättring trots allt är en s.k risksport.
Instruktören, en erfaren gammal räv som klättrat på många platser över jordklotet, tryckte hela tiden på en sak...SÄKERHETEN!! Vi nybörjare ansåg nog att det var väl mycket tjat om säkerhet, det var ju trots allt det hela kursen gick ut på, dvs att inte ramla ned och slå ihjäl sig. Klättra kan ju alla, mer eller mindre i alla fall. Nåväl, vid firning och topprepsklättring var regeln 3 st, av varandra helt oberoende förankringspunkter. Denna regel har jag, med några få undantag, tillämpat under min klätterkarriär. Undantagen har varit just då det handlat om att säkra i stora, kraftiga träd. Då har jag istället använt DUBBLA slingor och DUBBLA skruvkarbiner. Overkill säger många....javisst...men det är mitt, och mina klätterkamraters liv det handlar om. Att man skulle avstå från att sätta riktiga säkringar p g a tidsbrist är rent nonsens. Har man så bråttom i livet ska man nog ägna sig åt något annat än klättring. När jag klättrar vill jag koncentrera mig på den upplevelsen och inte fundera över om grejerna håller vid ett eventuellt fall (för..som alla vet...faller gör man förr eller senare). Dessutom, vid topprepsklättring då säkringsmannen står nere på marken, lever grejorna "ett eget liv" uppe vid säkringspunkten.
Självfallet är det ju upp till var och en hur man vill göra men en liten anekdot kan kanske illustrera vad jag menar;
Vid en klättringshelg i Utby utanför Göteborg för ett antal år sedan klättrade vi just med topprep. Intill oss höll några andra "kollegor" på med liknande verksamhet. Efter en stund kom en av dem fram till oss och frågade om vi kunde byta plats. Visst, självklart. Han föreslog att vi kunde låta repen vara kvar och använda varandras. Visst. Jag frågade hur deras topprep var säkrat och fick till svar att det var förankrat runt en stubbe och att det var "idiotsäkert". Vi bytte plats och jag började klättra, leden var ganska enkel och när jag kom upp över kanten fick jag se repet sitta med EN slinga och EN karbin (ej skruv). Slingan låg virad runt en ca 15 cm hög och ca 5 cm grov ENSTUBBE!!!
Jag lovar att jag fick puls.
Efter detta har jag aldrig, och kommer aldrig, att säkra mig med något jag inte med säkerhet vet är pålitligt.

Move on
Per

 

[SWE3171]

Fira på 3 st oberoende säkringspunkter

hmm, lämnar du halva racket kvar däruppe?
tänk om man gjorde detta alpint, typ 30 skruvkarbiner per tur...

i övrigt håller jag med om att det kan vara bra med lite redundanz...

/m

 

[Krux]

Over kill ?? igen....

Nää...jag lämnar inte halva racket däruppe. Jag har inte råd med det

Skämt åsido...jag talar företrädsesvis om sportklättring på "träningsberg". För det är väl vad de flesta ägnar sig åt...rätta mig gärna om jag har fel. Pratar vi alpin klättring så får nog "undantagen" bli flera..helt klart. Jag tror dock att de flesta som klättrar aldrig kommer att ägna sig åt den typen av klättring....eller?

Jag menar bara att det, enligt min mening, är bättre med en överdriven säkerhet än tvärtom. Många av de tragiska olyckor vi haft inom klättersporten har ju skett under firning.

Mvh
P

 

[SWE3171]

OK, då är jag med i gemet. Samtidigt så kommer jag med en observation. Ofta hör man andra klättrare säga att det är idiotiskt att fira av för att komma ner från klippan om det går att gå ner i stället. Inte minst när man firar överhängande partier brukar man få blickar typ "e'ru helt korkad eller?".

Jag förstår inte detta! Personligen försöker jag fira så mycket som möjligt och behärska allt från dülfer- och karbinbroms med sele av slingor till åtta & atc. Är det någonstans man skall öva detta så är det väl under "kontrollerade" former på hemmaklippan! Att prova på nåt som man inte tränat på tidigare högt däruppe - blöt, frusen, sliten, vädret jävlas, mörker etc är inte något jag tycker är helt lyckat!

Kalla mig gärna konservativ och trög bergsget om du vill men detta är min ringa mening!

 

[SWE3171]

Observation #2:

Erkänner att inlägget ovan nog har börjat lämna ämnet lite...

 

[Krux]

Det är väl lite av charmen med såna här forum..att man resonerar kring grundfrågan. På så sätt kan man ju få nya idéer och tips, samtidigt som det många gånger manar till eftertanke. Men...det är klart...vi kanske har glidit iväg lite väl långt

 

[hebbe]

Säkerhet och sånt

[Kanske inte heller helt till ämnet, men ett litet utlägg kunde jag inte låta bli.]

Tre eller två punkter, ja det är frågan. Det beror på om det är standplats eller topprepsankare det handlar om, tycker jag. På en standplats, där man hela tiden har sina standplats-säkringar under kontroll och inte utsätter dem för alltför mycket rörelse, tycker jag att två stycken räcker. I alla fall om de är bombsäkra, och vem gör standplats med punkter som inte är bombsäkra? Man måste ju kunna lite på de säkringar man lägger.

Till toppankare som bara byggs med kilar kan det vara skönt med tre punkter, speciellt då man inte ser toppankaret och inte har full kontroll över det. Då man toppar utsätts dessutom ankaret ofta för rörelser i många riktningar.

Självklart ska man användra tre punkter till sin standplats om man inte känner sig säker med två stycken, men mig veterligen har ingen standplats gjord med två bra punkter enligt konstens alla regler falerat.

Not: Två punkter = punkter för drag nedåt. Punkten för drag uppåt, som man ska ha i standplats, har jag utelämnat i diskussionen ovan.
[Ändrat av hebbe 2002-07-24 kl 10:51]

 

[Duracellkaninen]

Som vanligt kan jag inte hålla käften stängd....

Jag strävar efter att tillämpa principen om att undvika risker i onödan. Därmed försöker jag fundera på vad som kan göras bättre.

Det innebär att jag försöker använda minst tre säkringspunkter. Den ena är för att skydda mot Murphys lag (att allt som går åt helvete gör det). Den andra är för att jag som nybörjare kan klanta till det och den tredje skall hålla mig. Onödigt - kanske det, men trots att jag bara klättrat aktivt sedan i våras så har jag hunnit se att saker lätt brister. Det är allt ifrån att skruvisen skruvar upp sig mot klippan (därför två sådana vända åt olika håll), till det kanske vanligaste dvs mänskliga misstag. Oftast hittas dessa misstag i "tänkte inte på det"-kategorin eller i typ att "kompisen skruvar till skruvisarna när han lägger i repet" (det var bara det att han av någon anledning trädde det igenom och alltså inte skruvade skruvisarna förrän han skulle kolla att det var gjort).

Därmed inte sagt att jag ibland litar på betydligt färre säkringspunkter, men då vet jag att jag går utanför mina egna regler och tänker efter en extra gång. Är den verkligen bombsäker och är den verkligen kollad mot alla misstag som kan göras?

"Funderat på kurs, men det kanske finns billigare sätt att lära sig" Visst gör det det, Per C är ju ett utmärkt exempel, men gå du en kurs ändå. Vissa erfarenheter är betydligt dyrköptare än vad som kan mätas i pengar. Till på köpet lär du känna lite trevligt folk som du kan diskutera klättring med och som kan ersätta din ordinarie klätterkompis när han är sjuk.

En bra upplevelse är ju att klättra på ett ställe där det skett en dödsolycka. Jag gjorde det för någon vecka sedan i Utby. Den troligaste leden som störtningen hade skett ifrån hade graderingen 3, vilket tyder på att någon antingen gjorde ett misstag eller tyckte att det var så lätt att vanliga säkerhetskrav inte gällde. Klart intressant att leda den leden och en bit upp konstatera att mina säkringar inte klarade så stora sprickor - och att jag i normala fall just sagt att med den lätta väggen kan jag leta säkringar längre upp .....

Beträffande att fira håller jag nog med Magnus, nämligen att fira så mycket och ofta att man behärskar det. Men man skall nog undvika att fira bara för att man inte orkar gå några få extra steg.