Föreställ dig att du förlänger de bägge raka sidobegränsningslinjerna för ditt vindskydd (= den framtida "falsen") mot en gemensam cirkelcentrumpunkt (bägge segmenten är ju delar av var sin koncentrisk cirkel). Om det mindre (inre) bågsegmentet då har en radie
r från denna tänkta centrumpunkt, så har det större (yttre) segmentet radien (r+h), där h är vindskyddets tänkta höjd (lutande längs dess yta).
Vinkeln mellan "falslinjerna" (med spetsen i centrumpunkten enligt ovan) kan vi kalla för
α.
Eftersom du vill ha diametern 17 resp. 20 cm på det färdiga skyddet, får du ett ekvationssystem:
α/180 * pi * r = 17
α/180 * pi * (r+h) = 20
...varifrån du ju enkelt härleder radierna (r resp. r+h) på de bägge cirklarna, samt vinkeln α mellan "falslinjerna".
...förutsatt då att du
antar ett givet värde på h, som du önskar dig. Men nu var det visst inte så enkelt, utan du har också villkoret, att det hela ska få plats inom din 20 cm breda titanplåt.
Därmed är även h en obekant, men eftersom du redan fått ett värde för r och α, så kan du sätta in det i nästa ekvation, som beskriver "plåtbreddvillkoret"*:
cos α/2 * (r+h) - cos α/2 * r ≤ 20, vilket ju är samma som...
cos α/2 * h ≤ 20
...varifrån du får ut maxvärdet för h.
SLUT
*(tänk en rätvinklig triangel med spetsen i centrumpunkten enligt ovan, hypotenusan = en av "falslinjerna" och ena katetern i vinkelns mitt, dvs vinkelrätt ner mot plåtens övre resp. nedre del)
***
...och så fattar jag inte varför det blev tvåor i stället för "pi", men det är rättat nu. Går tydligen inte fram med det riktiga pi-tecknet.