Sylarna - 3 toppar

[komsa]

Hej, tänkte bestiga dom 3 topparna i sylarna i semptember. Vilken topp är bäst att börja med ?, måste man använda rep någonstans etc ?.


Mvh
Mats

 

[mojmoj]

Kolla den här hemsidan

Kolla den här hemsidan: http://home.swipnet.se/~w-68661/page8.html

 

[torbjorn.i.tergesten@telia.se (Torbjörn Tergesten)]

Upp på Syltopparna

Hej Mats och alla andra!


Tänkte komplettera med några synpunkter och kommentarer på turer till syltopparna. Antar att du redan surfat till "Bragder och äventyr" och sedan följt sylarnalänken där. Men jag passar först på att tycka till om förvirringen kring topparna och namnet "Storsola". På gamla kartor hette den svenska toppen antingen Templet eller var helt namnlös, medan den topp som ligger i Norge benämndes Storsola både på norska och svenska kartor (och även av befolkningen nere i Stugudal). Då tycks även en allmän tro ha varit att den norska toppen var högre än den svenska.


Nyare mätningar har visat att så inte är fallet. Den svenska toppen är 1728 meter. Den norska är runt 1710 och frågan är om den över huvudtaget ska räknas som en egen fjälltopp (jag gör det inte). Men norrmännen kanske gör det och de kallar den fortfarande för Storsola. Men Jag håller med Peter på "Bragder och äventyr": Bergskammen heter Templet och dess högsta topp heter Storsola även i Sverige, och det gör Storsola till den högsta fjälltoppen i Jämtlands landskap.


Tycker personligen att Storsola (den svenska, alltså) är den svåraste toppen i Sylmassivet. Det finns tre någorlunda naturliga vägar upp, och givetvis ytterligare andra som fordrar klätterkunskaper. Enklast når man toppen från norska sidan, och då är det en dryg anmarsch från Nedalshytta fram till foten av norska Storsola. Därifrån är det brant och blockigt upp till strax under den norska toppen. Sedan flackar terrängen ut sig men det blir ordentligt smalt och luftigt, framför allt från gränsröset och ett par hundra meter framåt. Det går inte att följa kammen hela tiden, man måste vika av neråt höger på ett ställe för att ta sig runt några besvärliga hinder. Sedan blir det lätt igen de sista metrarna upp till toppen.


Man kan också nå Storsola via sydkammen. Det är den vägen som är markerad med en pil på bilden som Peter har på sin hemsida. Man går söderut mot Ekorrdörren från Sylstationen och viker så småningom av upp på Storsolakammen. I början är kammen bred och lättgången, men ju högre man kommer desto smalare och brantare blir det. Till slut når man det ställe som Peter beskriver i texten. Någon 20 meters vägg är det inte, men det är ett besvärligt ställe och när man når det här hindret ska man söka sig ner en bit på vänstra sidan av kammen och där ta sig runt. Sedan går det att ta sig upp på toppen.


En tredje väg är att gå in i Tempeldalen. Man följer dalbotten inåt, går förbi den största sjön, och ser så småningom en liten spetsig pinnakel uppe på Templets rygg (alltså ingen av de tre "vanliga" tempelpinnaklarna som ligger nära Tempeldalens mynning, utan längre in). Här går det att sicksacka och arbeta sig uppåt i den branta sluttningen tills man möter leden från Norge i trakten av gränsröset. Därefter vidare upp till toppen på samma sätt jag beskrev i första stycket.


Storsylen når man lättast från svenska sidan, och det finns två naturliga vägar. (Men även den går att ta från Norge). Den vanligaste turen på svenska sidan utgår från Sylstationen och letar sig upp i branterna på den konformade formationen som ibland inofficiellt kallas Förtoppen (den syns längst till höger i den första bilden på Peters sylarnasida). Man jobbar sig uppåt och kommer så småningom fram till en ganska smal kam som går rakt västerut mot huvudkammen mellan Stor- och Lillsylen. Man följer kammen en bit, men måste sedan vika av åt höger ner i branterna när denna blir för svårforcerad.


Alldeles innan man kommer upp på kammen mellan Stor- och Lillsylen är det några branta partier, det är svåraste stället på den här sträckan. Det kan vara särskilt besvärligt om det regnar och blocken blir hala. Väl uppe på kammen har man Storsylen rakt söderut, det är lätt i början men blir efter ett tag brant igen och man får hjälpa till med händerna på ett par ställen. Slutligen passerar man gränsröset, går in i Norge och har så toppen en liten bit bort.


Även Lillsylen kan nås från det här hållet. Man går kammen mellan Stor- och Lillsylen norrut och följer den hela vägen till Lillsylens topp. Strax före toppen finns ett utsatt ställe, men tar man det lugnt går det bra även utan klättervana.


Det finns också en enklare väg upp på Lillsylen. Då tar man sikte på den breda östrygg som går ut från Lillsylen redan när man är på väg upp mot massivet från Sylstationen. Sedan går det bra att följa ryggen ända upp till toppen, det blir aldrig brant eller smalt. Om man sedan vill fortsätta söderut mot Storsylen stöter man nästan omgående på det branta ställe jag beskrev tidigare. Det kan vara svårare att ta sig ned än upp här, väl värt att tänka på.


Slutligen ett tips: Jag har varit på många platser runt om i Sylmassivet och sett det i olika vädertyper och olika årstider. Ingenstans är utsikten och möjligheterna att ta bra bilder så utsökta som från Slottet. Väl värd ett besök även om den också kan vara lite besvärlig att komma upp på.


För vidare info om Sylarna och traklterna däromkring rekommenderas boken "Sylarna!" av Peter Hanneberg.


Fjällhälsningar,


/Tobbe