Svensk Himalayaexpedition åtalad...

Jag fixade inte att lägga in bilderna på ett bra sätt direkt i forumet på Utsidan, så återigen blev det en sida på min egen server istället.
Sidan innehåller bilder, länkar och information om hur Shisha ser ut.
Hoppas den rätar ut eventuella frågetecken.
Shishapangmas geografi
Skrik till om någon länk inte fungerar eller om något är oklart. Sidan kom till mitt i natten, i en rasande fart :)
Tack för kambilden och redovisningen, den gör det mycket lätt att bilda sig en uppfattning om det som skrivits. Man kan förstå att klättrare vänder, med tanke på hur exponerat och skört det verkar vara där, även under bra förhållanden.
 
För att skriva nått positivt i denna härva så blir jag nästan lite sugen på att klättra upp på nån kulle. Fast jag blir spak redan vid 1100m så det får nog vänta. :O)

Men jag noterar att bergklättrare lider av samma problem som fotografer numera i den mening att trovärdigheten inte ges gratis i och med ett fotografi. Oavsett orsak, om man är slarvig, blir lurad, vinklar eller medvetet glider på sanningen så är man ytterst själv ansvarig för sin trovärdighet. Det gäller för media och det gäller för enskilda skribenter och fotografer.

Alla som jobbar med media är väl medveten om skillnaden mellan att skriva "Vi nådde centraltoppen" och "Vi nådde inte huvudtoppen". Det ena är ett lyckande och det andra ett misslyckande. I en verksamhet, som jag själv inte kan något om, där det vad det verkar endast är huvudtopparna som räknas så bör man vara rätt tydlig på den punkten. I synnerhet i ett specialmagasin och även DN borde kunna kolla sånt. En lokaltidning kunde ju vart nått annat förstås. Än mer om man inte varit tydlig innan med vad som är målet. Målet kunde ju ha varit att nå Central Summit för att reka ett senare försök att nå Main Summit, och då hade det ju varit ett lyckande. Bortsett från att det inte verkar som man varit på Central Summit utan North Summit.

Sedan kan man ha all världens ursäkter och förklaringar till varför det inte blev som det blev, men man gör nog bäst i att svälja stoltheten och bara konstatera att vi nådde inte målet. Men en mer trovärdig berättelse om varför man inte når målet är bättre än mindre trovärdig som efterhand justeras vartefter fakta uppdagas.

/F
 
Jag tror att man missar poängen med alpinism om man har grundinställningen att likställa en inte nådd topp med ett misslyckande. Det är oftast vägen till toppen (och ner igen) som är själva lärdomen, toppen skall ses som en bonus. Sen kan jag förstå att det blir mer prestige i en kommersiell Himalayexpedition där det ställs krav från sponsorer och på expeditionsarrangörerna att till varje pris toppa ut, tragiskt nog resulterar en sådan inställning oftast i katastrofer eller skandaler.
 
Det kan jag också tycka iofs, men ur ett medialt perspektiv vidhåller jag ändå skillnaden. Medialt behöver man heller inte beskriva det som ett misslyckande, det gjorde inte ens jag i mina exempel på rubriker och vinklingar.

Flera av de verkar kunna lite om saken säger att "toppen" är det enda som räknas. Jag skulle gissa de flesta svenssons spontant skulle säga samma sak. De flesta av DN:s läsare har antagligen ingen aning om att ett berg har flera toppar, eller vad som är skillnaden mellan Central Summit och Main Summit. Det hade inte jag heller innan jag började intressera mig för den här historien ur ett medialt perspektiv snarare än ett klättrarperspektiv. Ingen skulle väl intressera sig särskilt mycket om jag sa att jag tagit mig till högsta basecamp på nått berg nånstans. Det är toppen som räknas och antingen så når man den eller så når man den inte. Eller så har man ett mål som inte är toppen, då är man tydlig med det och så når man eller så når man inte det målet. Det får inte vara så att målet anpassas efter prestationen, då ryker trovärdigheten fortare än lönen i slutet av månaden. För som jag ser det så är det bara en situation där man kan förlora.

Rent krasst så blir inte prestationen de gjort mindre oavsett vad målet var från början, de är inte som om de satt kvar i baslägret och diktade upp hela händelsen. Så det som ligger i potten är deras trovärdighet och jag har svårt att tänka mig vad som skulle vara värt att riskera den. För en ren amatörgissning är att de båda nu kommer få förklara sig för nuvarande och kommande sponsorer en tid framöver, till stor del helt i onödan.

Men det är också ett delat ansvar mellan media, den som skriver och konsumenten.

/F
 
For ovrigt har jag undersokt det har med alpin stil pa 8000 meterstoppar och det verkar inte som det ar nagon svensk som gjort det. Dar har Pompe nagot att bita i.[/QUOTE sa:
Räknas inte Martin Letzer och Olof Sundströms bestigning av mt Everest som alpin stil? Vad jag förstår av deras bok så har de inte tagit hjälpa av varken sherpas eller rep.
 
Räknas inte Martin Letzer och Olof Sundströms bestigning av mt Everest som alpin stil? Vad jag förstår av deras bok så har de inte tagit hjälpa av varken sherpas eller rep.


Jag vet inte. Anvande de O2? So-pontant sa tror jag Everest ar omojligt att gora i Alpin stil pa nagon av normalvagarna under varsasongen. Men du far val mala dem och fraga. Det vore i sa fall valdigt kul. Everest i alpin stil skulle imponera.
 
Jag vet inte. Anvande de O2? So-pontant sa tror jag Everest ar omojligt att gora i Alpin stil pa nagon av normalvagarna under varsasongen. Men du far val mala dem och fraga. Det vore i sa fall valdigt kul. Everest i alpin stil skulle imponera.

Ett tag sen jag läste deras bok men jag vill minnas att de körde solo men använde O2. Och det är väl en gasmask man ser på deras omslag http://butiken.metria.se/kartbutiken/images/prod/adhocrocks.jpg

Annars är det rätt sköna grabbar. Kaxiga som f...n men med en distans till sig själv och vad de gör. De anser sig själva som ganska kassa klättrare och ändå gjorde de väl Mt Vinson i en ända push på typ 40 h vilket tog Sträng ett antal dagar längre.
 
Jo, Everest kan man väl göra i olika stilar, men att gå normallederna i Alpin stil får man nog betrakta som omöjligt. Det blir ju lite hårklyveri, men det är väl knappt alpin stil om det finns etablerade leder med stegar och fasta rep, även om man inte klipper i nån repklämm, utan går bredvid repet osv. Repet finns ju där hela tiden ändå.

Fast Everest får man nästan kategorisera på ett sätt för sig - och det finns säkert flera 8000m-toppar som är lite lika.
Även om man går längs leder som andra etablerat kan man ju sen ändå göra det med väldigt olika nivå av support.
 
...
Annars är det rätt sköna grabbar. Kaxiga som f...n men med en distans till sig själv och vad de gör. De anser sig själva som ganska kassa klättrare och ändå gjorde de väl Mt Vinson i en ända push på typ 40 h vilket tog Sträng ett antal dagar längre.

Är det där lirarna som hade måttot "går det så går det - fånga dagen" och som åkte low-cost till everest, nådde toppen och skidade utför? Det fanns en artikel om det på utsidan för nåt år sedan.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg