Stort knivintresse - välj din favoritkniv
- Trådstartare dePaul
- Start datum
Kniven är lite kort i handtaget för mina dasslock till händer, men till just flå jobb där man har alla möjliga vinklar på kniven så funkar det bra!
Att flå en bäver är lite speciellt, går inte att dra av skinnet som på tex. Rå djur utan man måste skära hela tiden ( dvs om man vill ha pälsen.. Då rund flår man) På vissa ställen så är det nästan inget fett medan på andra ställen tjockt med fett som även är relativt löst ( inte som vildsvin som är hårdare & lättare att skära i).
Kniven måste vara riktigt vass..
Så kniven gjorde ett strålande jobb men som nu ska slipas upp
J
Om det är en Trapper med skandinavisk slipning som du vill ha så rekommenderar jag att du kör med O1.
Det börjar ta sig Soundoptics . Grattis till en fin samling‼
När det gäller valet mellan D2 och O1 så är svaret beroende av de vanliga kriterierna, dvs vad kniven kommer primärt att användas till.
O1 är ju avsevärt eggstabilare men rostar lättare. D2 är slitstarkare och rosttrögre men tål inte alltför snäva vinklar pga sitt stora korn. Det är heller inte lika eggstabilt (i samband med liknande bladgeometrier).
Båda stålsorterna är dock mycket dugliga inom sitt gebit.
När det gäller diskussionen gällande A2 och 1095 med hänsyn till slitstyrkan/nötningsmotståndet så ger de legerade ämnena i A2 en klar fördel jämfört med 1095. Det är således kromet, molybdenet och vanadinet som är den stora skillnaden. Återigen så måste jag dock påpeka att allting hänger på hårdheten. Ett mjukt A2 är självklart inte lika slitstarkt som ett superhårt och-/eller låglegerat 1095 (läs CroVan).
~Paul~
. Grattis till en fin samling‼När det gäller valet mellan D2 och O1 så är svaret beroende av de vanliga kriterierna, dvs vad kniven kommer primärt att användas till.
O1 är ju avsevärt eggstabilare men rostar lättare. D2 är slitstarkare och rosttrögre men tål inte alltför snäva vinklar pga sitt stora korn. Det är heller inte lika eggstabilt (i samband med liknande bladgeometrier).
Båda stålsorterna är dock mycket dugliga inom sitt gebit.
När det gäller diskussionen gällande A2 och 1095 med hänsyn till slitstyrkan/nötningsmotståndet så ger de legerade ämnena i A2 en klar fördel jämfört med 1095. Det är således kromet, molybdenet och vanadinet som är den stora skillnaden. Återigen så måste jag dock påpeka att allting hänger på hårdheten. Ett mjukt A2 är självklart inte lika slitstarkt som ett superhårt och-/eller låglegerat 1095 (läs CroVan).
~Paul~
Jag har läst någonstans på nätet att många har haft problem med de scandislipade D2-bladen från Enzo just på grund av att eggen är för tunn och flisar sig.
Efter att man då lagt på en primäregg så ska problemen vara borta.
När jag pratade med killen på Nordell och Enzobladen kom upp så nämnde han också detta och rekommenderade också att man lade på en primäregg för att komma tillrätta med problemet.
Jag har gjort en kniv på ett scandislipat Enzo Elver i D2 men den kniven har inte använts (tjejen hade tjatat i flera år att jag aldrig gjorde någon kniv till henne och när jag äntligen gör en så använder hon den inte!) så jag har inte upplevt det själv.
Det är möjligt att de har ändrat eggeometrin i de senare tillverkningsbatcherna så det kanske är inaktuell info.
Ja, jag instämmer till fullo!
Om man nu har A2 i hrc 58 och vill att det presterar på trä som en 1095 Mora, får man öka eggvinkeln något.
Å andra sidan om man har en ny kolståls Mora i hrc60 med nollslipad fabriksegg, måste man också öka vinkeln något med en microvinkel.
Dvs. för arbete i torrt trä mår eggen i allmänhet bra av en tjockare geometri oavsett stålsort och grad av hårdhet!
Vilket i såfall gör att geometri och värmebehandling blir betydelsefullare än val av stålsort.
Om man nu väljer ett bra stål med rätt värmebehandling och ger bladet en genomtänkt geometri, så är det nog svårt att inte få till en bra kniv.
Förutsatt förstås att designen är utprovad och funktionell.
Här menar jag att Mora har träffat mitti prick med sitt laminerade Arne/O1 stål.
Man får förvisso ge eggen sin egen geometri efter sitt eget behov, men gör man det har man otroligt mycket prestanda för en låg kostnad.
Det nya cobolt laminatet från Fällkniven är också alldeles utmärkt!
Den lilla Kolt Kniven har gjort väldigt bra ifrån sig under det år jag har testat den.
Förutsatt att man har bytt skaft på den!
Jag gillade inte gummivarianten och ångrar inte för en sekund att jag bytte till horn.
Mikael
Bilagor
Senast ändrad:
re
Mikael, du har bra öga för horn. I de verk jag ser att du gjort har du alltid lyckats hitta fina bitar av horn som passar bra till skaft. Har många gånger själv när jag letat efter bra naturlig horn till skaft märkt att det är svårt att hitta de bra bitarna.
Mikael, du har bra öga för horn. I de verk jag ser att du gjort har du alltid lyckats hitta fina bitar av horn som passar bra till skaft. Har många gånger själv när jag letat efter bra naturlig horn till skaft märkt att det är svårt att hitta de bra bitarna.
Eka Swede 110
Senaste: EKA 110 (Jag vet att du har båda varianterna!)
Jag tycker det är en väldigt behaglig och användbar kniv. Inte minst låsfunktionen; det är extremt lätt och säker att öpnna och stänga med en hand. Mitt ex är inte använt tidigare så jag kan inte uttala mig om mekaniken även är tillförlitlig vid långvarig användning. Synd att den grundkonstruktionen inte fått uppföljare.
Anton har en utförlig presentation på ryska (ukrainska) med många bra foton.
EKAs original-broshyr som PDF
Karin Ingelson, VD på EKA när den introducerades, berättar från minnet och reserverar sig för faktafel i detaljerna
Den här kniven har sin egen historia. Introducerades alltså 1992 till företagets 110-årsjubileum. ”Skelettet” bygger på ett patent av Olle (kanske Olov) Sjöberg. Han arbetade en del som konsult åt oss och vi köpte patentet av honom. För att göra en kniv av konstruktionen kontaktade jag Konstfackskolan i Stockholm, där vi utlyste en designtävling. Mårten Sjöberg vann. Hans bidrag var det som senare blev Swede 110. Kniven rönte stor uppmärksamhet pga av sin annorlunda design och funktion. Dock blev det ingen stor försäljningssuccé, kanske för att den var för extrem. Och lite tacksamma för det var vi, eftersom den gav oss en hel del produktionsproblem. Den skrevs om i många tidskrifter, bl jaktdito. Och Centre Pompidou i Paris inköpte ett antal.
Det börjar ta sig Soundoptics
~Paul~
Senaste: EKA 110 (Jag vet att du har båda varianterna!)
Jag tycker det är en väldigt behaglig och användbar kniv. Inte minst låsfunktionen; det är extremt lätt och säker att öpnna och stänga med en hand. Mitt ex är inte använt tidigare så jag kan inte uttala mig om mekaniken även är tillförlitlig vid långvarig användning. Synd att den grundkonstruktionen inte fått uppföljare.
Anton har en utförlig presentation på ryska (ukrainska) med många bra foton.
EKAs original-broshyr som PDF
Karin Ingelson, VD på EKA när den introducerades, berättar från minnet och reserverar sig för faktafel i detaljerna
Den här kniven har sin egen historia. Introducerades alltså 1992 till företagets 110-årsjubileum. ”Skelettet” bygger på ett patent av Olle (kanske Olov) Sjöberg. Han arbetade en del som konsult åt oss och vi köpte patentet av honom. För att göra en kniv av konstruktionen kontaktade jag Konstfackskolan i Stockholm, där vi utlyste en designtävling. Mårten Sjöberg vann. Hans bidrag var det som senare blev Swede 110. Kniven rönte stor uppmärksamhet pga av sin annorlunda design och funktion. Dock blev det ingen stor försäljningssuccé, kanske för att den var för extrem. Och lite tacksamma för det var vi, eftersom den gav oss en hel del produktionsproblem. Den skrevs om i många tidskrifter, bl jaktdito. Och Centre Pompidou i Paris inköpte ett antal.
Några Enzo fällisar
Köpte för ett tag sedan den nya versionen av Enzo Birk 75. Köpte en Enzo PK70 samtidigt och jag hade en Birk 75 av den första versionen sedan tidigare. Dessa 3 tillhör mina absoluta favoritknivar. Jag tvekade länge innan jag köpte min första Birk eftersom jag tyckte att ricasson var för stor och att det såg obekvämt ut att skollorna inte gick hela vägen ut till kanten. Men nöjd blev jag! Birk 75 är en riktigt bra EDC-kniv. Fit och finish på alla 3 är i toppklass. Faktum är att alla mina Enzo, 7 stycken totalt, har varit helt perfekta. Det man har ändrat på den nya versionen av Birk är att skollorna nu går hela vägen ut till kanten, uttaget för åtkomst till tumskruven är större samt att clippet är flyttat. Det sistnämnda är den enda modifiering som jag själv ansåg vara nödvändig då den tidigare placeringen inte var speciellt bra.
Den riktiga guldklimpen tycker jag dock att PK70 är. Det är helt enkelt en makalös liten slip joint. Liten och behändig i fickan men tillräckligt stor för att kunna bita ordentligt när man använder den. Det är ingen lätt pjäs vilket jag bara tycker blir ett plus eftersom det gör att den ligger stadigt i handen. Det kommer garanterat att bli ett inköp av en fullt flatslipad PK70 också!
Bild 1:
Enzo Birk 75, FFG, CPMS30V (första generationen)
Enzo Birk 75, Scandi, D2 (andra generationen)
Enzo PK 70, Scandi, CPMS30V
Bild 2:
Enzoknivarna samt deras kusin tillverkad i Taiwan (Spyderco Gayle Bradley)
Köpte för ett tag sedan den nya versionen av Enzo Birk 75. Köpte en Enzo PK70 samtidigt och jag hade en Birk 75 av den första versionen sedan tidigare. Dessa 3 tillhör mina absoluta favoritknivar. Jag tvekade länge innan jag köpte min första Birk eftersom jag tyckte att ricasson var för stor och att det såg obekvämt ut att skollorna inte gick hela vägen ut till kanten. Men nöjd blev jag! Birk 75 är en riktigt bra EDC-kniv. Fit och finish på alla 3 är i toppklass. Faktum är att alla mina Enzo, 7 stycken totalt, har varit helt perfekta. Det man har ändrat på den nya versionen av Birk är att skollorna nu går hela vägen ut till kanten, uttaget för åtkomst till tumskruven är större samt att clippet är flyttat. Det sistnämnda är den enda modifiering som jag själv ansåg vara nödvändig då den tidigare placeringen inte var speciellt bra.
Den riktiga guldklimpen tycker jag dock att PK70 är. Det är helt enkelt en makalös liten slip joint. Liten och behändig i fickan men tillräckligt stor för att kunna bita ordentligt när man använder den. Det är ingen lätt pjäs vilket jag bara tycker blir ett plus eftersom det gör att den ligger stadigt i handen. Det kommer garanterat att bli ett inköp av en fullt flatslipad PK70 också!
Bild 1:
Enzo Birk 75, FFG, CPMS30V (första generationen)
Enzo Birk 75, Scandi, D2 (andra generationen)
Enzo PK 70, Scandi, CPMS30V
Bild 2:
Enzoknivarna samt deras kusin tillverkad i Taiwan (Spyderco Gayle Bradley)
Bilagor
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Stort knivintresse | Utrustning allmänt | 4 | |
|
|
Råd om att sälja stort militärtält | Utrustning allmänt | 8 | |
|
|
Bra led-lampa för stort familjecampingtält? | Utrustning allmänt | 28 | |
|
|
Pannlampan med stort P? | Utrustning allmänt | 34 |
