På tal om gammalt och nytt. Jag har nyligen ropat in en Frosts kockkniv med 210 mm långt blad och jakaranda-grepp. Det första som slår en är att stålet är avsevärt hårdare än i dagens knivar.
Kniven anlände som vanligt helt slö så den första åtgärden var att lägga på en grundegg på 17 g sammanlagt och därefter en liten mikroegg på 30 g sammanlagt. Varje svep på brynet resulterade i ett högt plingande ljud. Ett bevis på ett hårt stål.
Jag har provskurit varierande ingredienser och råvaror och eggen är efter ca 40 minuters arbete ungefär lika vass som i början, dvs den rakar armhåren. Imponerande. det klarar inte mina kontemporära MoS-kockknivar. Den är dessutom lättare och har bättre balans och bekvämare grepp.
Kniven levererades som sagt slarvigt slipad, något urflisad (se bild) och till och med nedkletad med matrester. Bladet är repigt men förutom dessa detaljer så är den i rätt bra skick. T o m spetsen är hel. Med tiden kommer mikro-urflisningen att försvinna så jag bryr mig inte om att slipa bort det just nu.
~Paul~
Oj! Det var min första riktiga kockkniv som jag köpte som student för ~200kr tror jag eftersom min föräldrar hade en likan hemma som jag gillade. Var en stor investering för mig runt 1998 . Den är än mer repig än din efter mina tidiga misslyckade slipförsök. Är numer donerad till föräldrarnas sommarstugan. Skall attackera den med Sharpmakern nästa gång vi kommer dit så att den kan få det den förtjänar.
Den har väl inget samlarvärde egentligen? 80kr på loppis?
/Andreas