Jag har de senaste veckorna sysslat med att gå igenom min samling av användarknivar med syfte att serva och smörja upp dem. Det har varit både roligt, jobbigt och lärolikt.
Det har som sagt handlat om olika typer av låsmekanismer, material och servicebarhet.
Hur som helst, här är några kommentarer därtill.
Många tillverkare som Benchmade och i en del fall Spyderco både avråder och försvårar möjlighet till service genom att antingen använda avancerade ihopsättningsmetoder eller helt enkel genom att använda röd Loctite så att kniven blir omöjligt att plocka isär utan att förstöra både verktygen eller skruvarna. Dåligt!!
Enda chansen att plocka isär en sådan konstruktion blir att värma skruven med t ex en lödtång och därmed mjuka upp Loctiten. Tyvärr kan detta resultera i andra typer av problem, t ex att skruvarna framledes inte sitter fast ordentligt eller att en tumknopp sticker för långt ut.
Andra problem som tillverkarna skapar är att delvis plombera chassit. T ex kan man inte utan problem plocka isär själva knopparna på min Benchmade 707 Sequel eftersom de till skillnad från andra Benchmade modeller är utrustade med en liten bricka kring roten och hålet i vilken de löper inte löper genom en hockey-klubbliknande-profil, utan i ett rakt rakt, ovalt hål som griper om den smalaste delen av knoppen (intill roten).
Spydercos många äldre modeller, som Calypso Jr och andra har en konstruktion som består av nitar i stället för t ex Torx-skruvar. Visserligen kan man borra upp nitarna och ersätta dem med skruvar men vem har ork eller lust att genomföra en sådan procedur?!?
Min Florinox Akma gick nästan att plocka isär helt, utom själva "ratten" till rollocken som är plomberad i ena mellanskollan.
På den här punkten är våra svenska EKA-modeller lite bättre men inte fullt ut, det finns andra problem med dem som är irriterande. Till exempel så har min EKA 597 tillika Benchmadekniven ett nitat inre chassi så att man inte kan dra isär detsamma för ordentlig rengöring kring själva niten. Tryckstaget sitter dessutom fast i den här konstruktionen och är omöjligt att torka eller polera på ett enkelt sätt. Med andra ord, båda skollorna tillsammans med tryckmekaniken är ihopnitade och bildar en jobbig, svängande enhet.
Andra EKA-knivar har en annan i mina ögon irriterande konstruktionssvaghet, nämligen att de i stället för en pinne som snäggen tangerar i samband med nedfällning (eller en flat yta på fjädern) är utrustade med en plastbit som antingen sitter löst eller som hos en EKA 60 är del av själva skollorna och som stoppar bladet från att slå i bakfjädern/spacern/distans-pinnen.
Den här konstruktionen medför ohjälpligt att eggen blir slö efter några ovarsamma nedfällningar av bladet!! Mitt råd är därför att bromsa nedfällningens och i stället varsamt och sakta dirigera/styra bladet ner in i skollan.
En annan detalj är att EKA-knivarna saknar brickor som sitter mellan bladets slag/pivotområde och mellanskollorna. Det i sin tur resulterar i en grusig, skrapig och ljudlig aktion som i längden blir irriterande. Jag har av denna anledning lagt i oljebrons-brickor i några av mina EKA-knivar och skillnaden är enorm! Brickorna har jag "ärligt stulit" från reservdelar till mina fiskerullar. Nackdelen är förstås att distansen mellan bladet och mellanskollan ökar något. Detta är dock endast en estetisk detalj.
På min EKA 60 med kolstålsblad och svarta plastskollor fanns dessutom en upphöjning/ojämnhet på själva slaget som effektivt gjorde en djup reva i mellanskollans insida, där själva slaget roterar. Det här felet är nu åtgärdat men hur många av oss gör oss vanligtvis ett sådant besvär?!?
Det här var några iakttagelser jag gjort. En del andra har jag inte presenterat i det här inlägget men det finns spaltmetrar att komplettera med
.
~Paul~
Det har som sagt handlat om olika typer av låsmekanismer, material och servicebarhet.
Hur som helst, här är några kommentarer därtill.
Många tillverkare som Benchmade och i en del fall Spyderco både avråder och försvårar möjlighet till service genom att antingen använda avancerade ihopsättningsmetoder eller helt enkel genom att använda röd Loctite så att kniven blir omöjligt att plocka isär utan att förstöra både verktygen eller skruvarna. Dåligt!!
Enda chansen att plocka isär en sådan konstruktion blir att värma skruven med t ex en lödtång och därmed mjuka upp Loctiten. Tyvärr kan detta resultera i andra typer av problem, t ex att skruvarna framledes inte sitter fast ordentligt eller att en tumknopp sticker för långt ut.
Andra problem som tillverkarna skapar är att delvis plombera chassit. T ex kan man inte utan problem plocka isär själva knopparna på min Benchmade 707 Sequel eftersom de till skillnad från andra Benchmade modeller är utrustade med en liten bricka kring roten och hålet i vilken de löper inte löper genom en hockey-klubbliknande-profil, utan i ett rakt rakt, ovalt hål som griper om den smalaste delen av knoppen (intill roten).
Spydercos många äldre modeller, som Calypso Jr och andra har en konstruktion som består av nitar i stället för t ex Torx-skruvar. Visserligen kan man borra upp nitarna och ersätta dem med skruvar men vem har ork eller lust att genomföra en sådan procedur?!?
Min Florinox Akma gick nästan att plocka isär helt, utom själva "ratten" till rollocken som är plomberad i ena mellanskollan.
På den här punkten är våra svenska EKA-modeller lite bättre men inte fullt ut, det finns andra problem med dem som är irriterande. Till exempel så har min EKA 597 tillika Benchmadekniven ett nitat inre chassi så att man inte kan dra isär detsamma för ordentlig rengöring kring själva niten. Tryckstaget sitter dessutom fast i den här konstruktionen och är omöjligt att torka eller polera på ett enkelt sätt. Med andra ord, båda skollorna tillsammans med tryckmekaniken är ihopnitade och bildar en jobbig, svängande enhet.
Andra EKA-knivar har en annan i mina ögon irriterande konstruktionssvaghet, nämligen att de i stället för en pinne som snäggen tangerar i samband med nedfällning (eller en flat yta på fjädern) är utrustade med en plastbit som antingen sitter löst eller som hos en EKA 60 är del av själva skollorna och som stoppar bladet från att slå i bakfjädern/spacern/distans-pinnen.
Den här konstruktionen medför ohjälpligt att eggen blir slö efter några ovarsamma nedfällningar av bladet!! Mitt råd är därför att bromsa nedfällningens och i stället varsamt och sakta dirigera/styra bladet ner in i skollan.
En annan detalj är att EKA-knivarna saknar brickor som sitter mellan bladets slag/pivotområde och mellanskollorna. Det i sin tur resulterar i en grusig, skrapig och ljudlig aktion som i längden blir irriterande. Jag har av denna anledning lagt i oljebrons-brickor i några av mina EKA-knivar och skillnaden är enorm! Brickorna har jag "ärligt stulit" från reservdelar till mina fiskerullar. Nackdelen är förstås att distansen mellan bladet och mellanskollan ökar något. Detta är dock endast en estetisk detalj.
På min EKA 60 med kolstålsblad och svarta plastskollor fanns dessutom en upphöjning/ojämnhet på själva slaget som effektivt gjorde en djup reva i mellanskollans insida, där själva slaget roterar. Det här felet är nu åtgärdat men hur många av oss gör oss vanligtvis ett sådant besvär?!?
Det här var några iakttagelser jag gjort. En del andra har jag inte presenterat i det här inlägget men det finns spaltmetrar att komplettera med
.~Paul~
