Syrännejärnet brukas bara vid dold randsöm med lädersulor, en bit ovanför slidtillverkningen. Men allt går bara man lär sig tekniken. Du behöver ett falsben och en gnifitta för det här arbetet oxså. Vid omsulning syr man med tjärad sena som har fiskben som förare. Det håller länge.
Av kantjärnen räcker nr ett för slidtillverkning, två och tre är för sadelmakare och omsulare.
Med en skärsyl, värjeslipad konisk romboid, skär man ut sömnadshålen och får efter torkning och vaxning en tätare söm. Borrar du hålen avlägsnar du material.
Semcoknivar har alla modellbyggare i balsa och päronträ brukat. Min sats från 50-talet har tre skaft och det finns många olika blad. Tingstöms har och din järnaffär kan beställa hem.
Mattkniv brukar somliga men jag föredrar de skalpelllikande Semco bladen.
Somliga brukar en Stanlykniv med utbytbara blad, men jag störs av raka blad och vill helst ha ett skallpellslipat. För kurvtagningarna.
Skomakarknivar är oxså så slipade, kan lätt slipas upp av ett utlöpt trasigt metallsågsblad, av den som kan löpa ur och slipa samt härda. Till skaft brukas en läderstrimla och tejp. Rått och snabbt.
Lädersömmarnålar har trubbig spets och man syr lasksöm. Två nålar som möts i samma hål samtidigt. Då kan man lätt sträcka sömmen emedan tråden ej är genomsydd.
Jag rekommenderar dracrontråd som du vaxar själv och som sadelmakare syr sina sadlar och remtyg med. Den ruttnar inte, vilket både bomulls och lintråden gör efter några decennier. Man lär av att ha varit med en stund.
Tandy i USA har en bra läderarbetsbok med bland annat mönsterstansning.
Den rekommenderas verkligen.
Skall du skaffa en läderhåltång köp en som kan både håla och nita, min är engelsk och kan med alla utbytbara verktygen även skära sömnadshål, hugga olika stora hål, fästa nitar och tryckknappar, observera att det finns nitar av olika storlekar och mässingsnitar ärgar efter en treveckors tur i gröna landskap, silver och förnicklade brukar klara sig längre.
I stället för tång kan du borra hålen och många tillbehörsslag har dynor och punschar för nitning av öljetter och tryckknappar.
Plast eller träklubba har inte nämnts hitintills.
Att blötlägga läder. Vi har alla svamp på händerna. Den överför vi till lädret och skinnen vi arbetar med.
En natt i kylskåpet kan starta en möglingsnerbrytning av arbetet.
Min skomakare som lärde mig läderarbeten hävdade att blötläggning mer en halvtimme är av ondo. Jag tror på hans ord.
Att satsa på bra material håller jag tillfullo med om. Årläder, hästnacke samt rårandsläder och bara krona är mitt råd. Undvik sulläder som oftast är för tjockt. Men har din sadelmakare bara för tjocka ämnen be dem så att hyvla ner några spillbitar till 2,5-3 mm.De brukar ha en bra läderhyvel.
Brunt omslagspapper, finns i pappershandeln, är utmärkt till mallar liksom cirkulationskuvert.
go tur
go tur
