Stort knivintresse - välj din favoritkniv

Mina knivar är ren hobbyverksamhet för mig. Tankarna med skaften är att dom inte ska vara kalla, så inget stål i dagen. Däremot har jag ganska så bred tang in i handtaget, därav min vana(ovana) att lägga in ett annat träslag i mitten. Sen har jag antagligen någon sorts morakniv-prägling i huvudet att det ska vara trä. Jag har inte funderat på att man utsätts för stötar med knivar. Inte i dom här storlekarna. I större storlekar kan det ju vara relevant. Stabiliserat trä är heller inte min grej, dom här träbitarna kommer från ex min systers trägård..osv. Lokalproducerat .-) . Och sen linoljat allt vad det går. Plast är antagligen det förnuftigaste. Jag har gjort en reflektion vad gäller cykelhandag i plast. Dom tycks inte tåla fettet från händerna utan löser upp sig efter ett tag. Vet inte hur plast handtag på knivar klarar sig. Det är den gummiliknande plasten som tar stryk.
Kjell
 
Jo vissa gummigrepp åldras ju åt det sämre. Trä blir bara vackrare och får mer karaktär.
Det där med stötar är bara relevant på större knivar typ min M95 och A2 som gör mer än tälja/skära.
 
Blev en Eka Swede 8 wood istället. Den såg lite rejälare ut än 38:an och duger nog för det lilla jag använder kniv. Blir mest lite linor att kapa eller filéa nån fisk. Sällan jag behöver kniv i friluftslivet men kan va bra att ha med nåt.
Fan vilket dåligt köp. Kniven är säkert bra, men jag trodde handtaget var trä. Trodde inte seriösa knivtillverkare sysslade med fejkträ. Är det plast ska det fan se ut som plast också. Går ju knappast att returnera heller när förpackningen var tvungen att klippas.

Mitt första intryck av EKA är fan inte bra.
 
Fan vilket dåligt köp. Kniven är säkert bra, men jag trodde handtaget var trä. Trodde inte seriösa knivtillverkare sysslade med fejkträ. Är det plast ska det fan se ut som plast också. Går ju knappast att returnera heller när förpackningen var tvungen att klippas.

Mitt första intryck av EKA är fan inte bra.

Nu blir jag förvånad - är det inte trä? Det är jag rätt säker på men jag har å andra sidan inte den kniven eller har ens klämt på den. Var tämligen säker på att det var stabiliserad Bubinga som var aktuell på den modellen. För övrigt samma träslag som på min "88" som jag tänkte recensera om inte alltför lång tid.

Bubinga, Cocobolo samt "rosewood" (varianter på jakaranda) är vanliga träslag för knivhandtag av den här typen. Men där kan de skickliga knivmakarna i tråden betydligt mer än jag!!

/ J
 
Tack för ytterligare en bra knivpresentation!
Jo, Enzon är riktigt trevlig, jag gillar den bättre än t.ex. FK WM1 eller ESEE Izula.
Jag har inte använt Tops MSK men tycker spontant att handtaget verkar för kort. Dock har jag har en del andra Tops, kvalitén finns där men som skärverktyg har de tyvärr inte imponerat.
/Lux

Din terrorist!! :) :) Nu blev jag så sugen på en Enzo att en är på väg. Dock ingen av modellerna du visade upp. Jag är trots allt fällknivsgalning. Så nu blev det en Birk 75 som införskaffades. Valde mellan den och storebror Borka (som jag troligen köper någon gång) men den mindre storleken och bättre placeringen på tumknoppen övertalade mig.

För att den skulle ligga i linje med knivtypen valde jag D2 och "Scandi" bland alla alternativ. Har en annan fällkniv från känt märke med den typen av egg som jag tänkte recensera/presentera inom kort!

Sen blev jag riktigt förtjust i de eleganta linjerna på nykomligen "Piili" http://brisa.fi/enzo/enzo-piili-85-folder.html Men det är nu en helt annan typ av kniv. Men jäklar så smakfull.

/ J
 
Nu blir jag förvånad - är det inte trä? Det är jag rätt säker på men jag har å andra sidan inte den kniven eller har ens klämt på den. Var tämligen säker på att det var stabiliserad Bubinga som var aktuell på den modellen. För övrigt samma träslag som på min "88" som jag tänkte recensera om inte alltför lång tid.

Bubinga, Cocobolo samt "rosewood" (varianter på jakaranda) är vanliga träslag för knivhandtag av den här typen. Men där kan de skickliga knivmakarna i tråden betydligt mer än jag!!

/ J

Äh, det var jag som hade fel :)

Det kändes bara inte som trä när man tog i det plus att bilden på nätbutiken inte överensstämmer med produkten jag fick.
 
Din terrorist!! :) :) Nu blev jag så sugen på en Enzo att en är på väg. Dock ingen av modellerna du visade upp. Jag är trots allt fällknivsgalning. Så nu blev det en Birk 75 som införskaffades. Valde mellan den och storebror Borka (som jag troligen köper någon gång) men den mindre storleken och bättre placeringen på tumknoppen övertalade mig.

För att den skulle ligga i linje med knivtypen valde jag D2 och "Scandi" bland alla alternativ. Har en annan fällkniv från känt märke med den typen av egg som jag tänkte recensera/presentera inom kort!

Sen blev jag riktigt förtjust i de eleganta linjerna på nykomligen "Piili" http://brisa.fi/enzo/enzo-piili-85-folder.html Men det är nu en helt annan typ av kniv. Men jäklar så smakfull.

/ J
Så kan det gå...:)
Fin kniv, Enzo Birk!
/Lux
 

Bilagor

  • DSC_0530.jpg
    DSC_0530.jpg
    49.5 KB · Visningar: 730
  • DSC_0527.jpg
    DSC_0527.jpg
    50.7 KB · Visningar: 751
Mycket Douk-Douk just nu...

Nedan är saxat från Wikipedia:

Douk-Douk
The douk-douk is a French-made pocket knife of simple sheet-metal construction. It has been manufactured by the M. C. Cognet cutlery firm in Thiers, France, since 1929.

Design origins
The external engraving of the douk-douk was created in 1929 by Gaspard Cognet of Cognet, Antoine & Gaspard for sales to France's colonies in Oceania. The handle depicts a "douk-douk", or Melanesian spirit incarnation. Cognet based the design on an engraving in an illustrated dictionary. Later other designs such as the "El Baraka" and "Tiki" were developed for other regional markets, particularly in French Algeria, and even south into Sub-Saharan Africa.

Originally intended as an inexpensive utility pocket knife for the ordinary working man, the popularity of the douk-douk caused it to be pressed into service as a weapon when necessary.[1] During the 1954-1962 FLN-led revolt in Algeria, the douk-douk was used as weapon of assassination and terror; Algerians who ran afoul of the FLN frequently had their noses removed by the knife's razor-sharp blade.[1] It could easily be converted from a folding-blade pocket knife into a useful fixed-blade dagger by the simple expedient of hammering the ends of the sheet-metal handle together behind the blade's bolster, locking the blade into the full-open position.

Description
The douk-douk is a very simple slipjoint knife, having no locking mechanism, but only a very strong backspring to bias it towards opening and closure. It consists of only six parts:

A folded sheet-metal handle, which is very slim.
A carbon steel blade, of a soft and easily sharpened steel, generally of the "Turkish clip" profile reminiscent of a scimitar. The blade has indentations at the back, and is decorated with acid-engraved arabesques. The blade has no nail-nick, but is easily grasped for opening since it tapers at the spine.
A strong backspring
Two rivets: one to hold the blade, the other to hold the backspring and bail
A metal bail or lanyard loop

The cutlery firm of M.C. Cognet has continued to produce the knife up to the present day, using the same simple methods. Today they are offered with several decorative designs, stainless or carbon steel blades, in three different sizes.

https://en.wikipedia.org/wiki/Douk-Douk

/Lux
 

Bilagor

  • DSC_0449.jpg
    DSC_0449.jpg
    55.8 KB · Visningar: 628
Senast ändrad:
Nedan är saxat från Wikipedia:

Douk-Douk
The douk-douk is a French-made pocket knife of simple sheet-metal construction. It has been manufactured by the M. C. Cognet cutlery firm in Thiers, France, since 1929.

Design origins
The external engraving of the douk-douk was created in 1929 by Gaspard Cognet of Cognet, Antoine & Gaspard for sales to France's colonies in Oceania. The handle depicts a "douk-douk", or Melanesian spirit incarnation. Cognet based the design on an engraving in an illustrated dictionary. Later other designs such as the "El Baraka" and "Tiki" were developed for other regional markets, particularly in French Algeria, and even south into Sub-Saharan Africa.

Originally intended as an inexpensive utility pocket knife for the ordinary working man, the popularity of the douk-douk caused it to be pressed into service as a weapon when necessary.[1] During the 1954-1962 FLN-led revolt in Algeria, the douk-douk was used as weapon of assassination and terror; Algerians who ran afoul of the FLN frequently had their noses removed by the knife's razor-sharp blade.[1] It could easily be converted from a folding-blade pocket knife into a useful fixed-blade dagger by the simple expedient of hammering the ends of the sheet-metal handle together behind the blade's bolster, locking the blade into the full-open position.

Description
The douk-douk is a very simple slipjoint knife, having no locking mechanism, but only a very strong backspring to bias it towards opening and closure. It consists of only six parts:

A folded sheet-metal handle, which is very slim.
A carbon steel blade, of a soft and easily sharpened steel, generally of the "Turkish clip" profile reminiscent of a scimitar. The blade has indentations at the back, and is decorated with acid-engraved arabesques. The blade has no nail-nick, but is easily grasped for opening since it tapers at the spine.
A strong backspring
Two rivets: one to hold the blade, the other to hold the backspring and bail
A metal bail or lanyard loop

The cutlery firm of M.C. Cognet has continued to produce the knife up to the present day, using the same simple methods. Today they are offered with several decorative designs, stainless or carbon steel blades, in three different sizes.

https://en.wikipedia.org/wiki/Douk-Douk

/Lux

Måste erkänna att det är ett par klassiska modeller jag saknar i samlingen. En av dem är just Douk-Douk och en annan är en Higonokami som ju är lite i samma stil! Förresten har jag ju ingen Laguiole heller. Men det är klart skall man ge sig in i det "träsket" (franska lokala knivmodeller) då kan man hålla på länge...

/ J
 
Måste erkänna att det är ett par klassiska modeller jag saknar i samlingen. En av dem är just Douk-Douk och en annan är en Higonokami som ju är lite i samma stil! Förresten har jag ju ingen Laguiole heller. Men det är klart skall man ge sig in i det "träsket" (franska lokala knivmodeller) då kan man hålla på länge...

/ J

Samma här, bl.a. någon Laguiole har jag inte. Däremot har jag en Higonokami och visst är de lite samma stil men ändå så olika. Jag föredrar Douk-Douk. Andra knivar som brukar nämnas i samma andetag är Mercator K55K och ofta även Opinel. Jag har edc:at K55K och flertalet Opinel men föredrar även här Douk-Douk.
/Lux
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg