Ja vad ska man säga. Vic, och Mora. Allt man behöver. Borde kanske sälja allt skrot och bara köra på dessa. Hade onekligen blivit lite av en befrielse
Man kan säga att jag praktiskt taget föddes med en Mora i ena handen och en Victorinox i den andra...
Mitt knivintresse började egentligen med "att jag skulle hitta en kniv som var bättre än en vanlig Mora". Det var lättare sagt än gjort!
Jag har under åren testat många olika knivar i varierande prisklasser men ofta hittar jag något jag inte är helt nöjd med... och på något sätt lyckas alltid Moran leta sig tillbaka till min hand...
För mig har den här resan inneburit, att ju mer jag har lärt mig om knivar, desto mer har jag insett varför Mora-knivar är så bra. Många tycker att Mora-knivar är "tråkiga", för mig har det blivit tvärtom, jag tycker numera t.o.m. att det finns en inneboende skönhet i de vanliga snickarknivarna...
Speciellt de klassiska knivarna, som i stort sett varit likadana i över 100 år, är helt genialiska i sin enkelhet och design. Här handlar det om maximal funktion och styrka parat med minimal vikt och storlek. När det gäller en sann universalkniv till en rimlig peng kan mycket väl de klassiska knivarna vara den ultimata kompromissen, i alla fall är jag böjd att påstå det...
Jag har använt många dyra knivar i exklusiva stål men har ganska ofta hamnat i "kniviga" situationer då det enda naturliga valet har varit en "vanlig Mora".
En gång var jag tvungen att skära bort stenlim från betong. Jag kan säga att det underlättades kraftigt av stödet från Mora-knivens slipfasen och att det var en skandinavisk egg. Kniven var
rejält slö efteråt men inte värre än att det relativt lätt gick att återställa den till rakbladsskärpa...
En annan gång var jag tvungen att skära rent runt ett fönster i en spalt som kanske var tre mm bred. Jag kan säga att det inte bara var för att jag är rädd om min Fällkniven F1, A1 eller A2 som de inte var aktuella för det jobbet...
Jag gillar många olika typer av knivar och märken men Mora kommer jag aldrig att överge.
/Lux