Diskussionen har ju tagit fart fast den gått från ämnet som vanligt. Men det gör ingenting
Jag klistrar in den första biten på den skyddade sidan och hoppas på att upphovsmannen inte stämmer mig.
Det handlar alltså om älgjakt och egentligen vet jag inte varför jag bryr mig så mycket om några älgar. Jag tror snarare det handlar om en förkastlig mentalitet där man inte respekterar naturen vilket verkar ganska vanligt idag. Uppdragsgivaren var en VD på Vatenfall som tidigare gjort sig känd som en riktig filur med vidlyftiga spritfester och dylikt. De blev inte dömda i tingsrätten och det överklagades till hovrätten men jag vet inte hur det gick?
Baserat på texten så är det självklart att de var skyldiga även om det var svårt att bevisa.
1.
"Blir det älgsteken i år också?" frågade Alfred Blind med ett retfullt grin. Han knackade i sin pipa. Tills för några år sedan hade han varit ordförande för Girjas sameby. Nu hade brorsonen Ingemar Blind tagit över.
Lappgubbarna satt inne i värmen i stugan och slängde käft. Snart skulle de gå ut på rengärdet för att börja årets renskiljning.
I Girjas sameby har ett tjugotal samefamiljer 8 000 renar. Byns betesmarker börjar uppe i fjällvärlden och följer Kaitumälven tjugo mil väster ut ner mot skogslandet. Renarna byter betesland från kalfjället på sommaren till låglandet på vintern. Varje år samlar samerna sina renar till den här renskiljningsplatsen i Kaitum. Familjerna i Girjas sameby har arbetat ihop i decennier. Vid renskiljningen måste alla hjälpa till.
"Det var ju förra året ni var ute och jagade", fortsatte Alfred Blind. Han retades med en av samerna som till vardags jobbade på Vattenfall.
Några mil längre uppåt Kaitumälven hade polisen förra hösten hittat sju tjuvskjutna älgar. En Vattenfallsdirektör hade jagat på platsen strax innan, i sällskap med byns storviltjägare Järva-Per Blind. Han var lite av samebyns svarta får. Per Blind och Alfred Blind, som inte var släkt, hade haft svårt att dra jämnt under många år.
Alfred Blind plirade med ögonen och gäckade sin vän om de där älgstekarna. Girjas sameby hade fått mindre tilldelning av älgar i år på grund av tjuvjakten som skett på byns område. Det hade gjort byns samer förbannade. Alla var beroende av älgjakten.
"Har han kvar jobbet, den där gubben?"
"Ja, han har fått ett bättre jobb i Stockholm", sa samen som jobbade på Vattenfall.
"Han veckopendlar med fria resor och han har fått högre lön."
Alfred Blind tände pipan.
"Ja, det är för jävligt."
2.
En svart korp lyfte från myrmarken. Vilken tur! Med polishelikoptern hade de letat på måfå upp efter Kaitumälven. Korpen skvallrade om var platsen kunde ligga.
Polisman Ivar Johansson sökte slaktplatsen efter tjuvskjutna älgar. Ett anonymt tips hade kommit till länsstyrelsen i Luleå.
Helikoptern landade i kanten av myren. Snart hittade poliserna resterna av flera älgar. De låg väl dolda under ris. Skinnet hade lagts över magrester, sidor och hals.
Det var ingen vacker syn, konstaterade Ivar Johansson. Han hade utrett många tjuvjakter och hittat slaktade djur i markerna. Men här hade tjuvjägarna bara tagit stekarna och några bogar. Resten av köttet låg kvar. När de lyfte på skinnen slog en kväljande lukt emot dem. Förruttnelsen hade börjat, men djurkropparna kunde inte ha legat där särskilt länge.
Ivar Johansson visste hur svårt det var att bevisa tjuvjakt. Vid ett tillfället hade de fått tips och haffat en bil mitt ute i skogen. Föraren hade en skjuten älg på släpet, men sa bara lugnt att han var på väg till polisen med älgköttet. Det räckte för att han skulle bli friad.
De finkammade området och hittade sammanlagt sju älgar, varav en kalv som var helt orörd. Alla kroppar var dolda under ris. Ett omkullvräkt jakttorn, en eldstad, några korvburkar, fragment av en kula och förpackningen till svarta sopsäckar hittades också.
Ivar Johansson ringde de olika helikopterföretagen i trakten för att höra om några transporter utförts i området. Norrlandsflyg hade flugit fyra män till platsen en vecka tidigare, i övrigt kunde Ivar Johansson inte finna någon flygtrafik i området den aktuella tiden.
Två av männen som anlitat Norrlandsflyg var välbekanta. Men en detalj stämde inte. Norrlandsflyg hade transporterat ut männen den 21 september 1995, och hem den 22. Men kvinnan som ringt anonymt till länsstyrelsen sade sig "ha sett jägare skjuta 6-7 älgar i området vid Tjuonajokk mellan den 23 och 24 september". På söndag den 24 hade jägarna varit borta. Älgarna hade legat kvar.
Området var bevuxet med fjällbjörk. Skulle hon ha stått där och sett sju älgar bli skjutna utan att bli upptäckt? Eller var det så att hon inte sett, men hört om tjuvjakten och medvetet sa fel datum för att skydda sig själv?