Det roligaste exemplet i det fallet är ju vandringsstavar: bantare har dem för att det är jobbigare med dem, vandrare för att det är mindre jobbigt med dem.
Skillnaden är såklart att man i det ena fallet mäter energi, i det andra belastning och framkomlighet.
Dels det, men också att stavarna används på olika sätt. Vid stavgång som motionsform
är ju idén, vad jag förstått, att med stavarnas hjälp driva upp en mer forcerad gångart
(vilket man kanske inte tror när man ser diverse tanter med stavar på stigarna).