Visst är det så att du kan slå sönder en tunnelbanevagn om du tycker att det är värt risken för att åka dit. Men om du inte åker fast och därmed inte får något straff och inte heller behöver betala för skadorna så skadar du andra människor ekonomiskt (och även kanske psykiskt).
Moraliskt är det förkastligt att låta oss resinärer, försäkringstagare eller skattebetalare betala skadorna även om du varit "modig" och riskerat straff i din konstnärliga handling.
Jag försvarar inte tunnelbanetrashing. Och jag försvarar inte Odell heller. Men huruvida det är moraliskt försvarbart är faktiskt en fråga om motiv. Byt ut tunnelbanevagnen mot ett vapenlager och sprayburksmarodören mot en plogbillsaktivist, så förstår du vad jag menar. Hypotetiskt skulle även tunnelbanesabotage kunna vara en (eventuellt) moraliskt försvarbar aktivism. Juridiken behöver dock inte ställa sig den frågan, eftersom den sysslar med just juridik. Moralfrågorna får redas ut av lagstiftarna. När lagen väl är stiftad har det juridiska systemet bara att döma efter den.
Att sedan det ibland är svårt att lagföra folk är liksom en annan femma.