Shopaholic?

Inga problem alls,,,,,,,,,

Jag ser inte heller några problem, men den som skulle titta in i mobiliseringsförrådet skulle nog få problem att luska ut vad allt ska vara till och vad som hör ihop med vad om denne inte kan tyda M-nummerserier.


*vadå MÖP?*
 
Ursäkta!

För egen del har inte jag heller något jätte problem med shoppandet, varken med mitt eget eller att andras går över styr.

Kortsiktigt är det väl snarare tvärtom, ju större lämmeltågen in i köpcenturmen är på helgerna desto mer prylar blir över och måste slåss om utrymmet på den redan översvämmade begagnat-marknaden. Vilket ofta gör mina egna köp av utrustning, i alla fall prismässigt, riktigt angenäma.

Men sett i lite längre och större perspektiv, dels för mäsnkligheten i stort, men också för den drabbade, vore det naturligtvis skonsammare om man kunde erbjuda dom här vilsna människorna hjälp i form av terapi, eller liknande. Att begränsa marknadskrafternas inflytande märkte vi ju för någon vecka sedan inte var så poppis. Det finns ju även medicin mot det mesta, något ångestdämpande kanske skulle kunna ha effekt också här.

Vad tycker du själv?

Jag reagerade spontant och "förstod inte problemet". Jag, personligen gillar Classe O, Jula, friluftsbutiker, båttillbehörsaffärer osv. Jag mår bra av att handla då och då. Så jag fattar mekanismen, belöningsfunktionen sitter i hjärnan.

Om man samlar eller shoppar kan det väl vara symtom på samma sak. Om det är ett PROBLEM är ett helt annat läge.

Det finns alltid folk som har PROBLEM, med shopping, med spel, med sprit osv.

Artikeln i DN visar bara att man inte riktigt uppmärksammat att män OCKSÅ kan ha shoppingproblem. Jaha, att män OCKSÅ kan kan ha riktiga shoppingproblem är väl inte så särskilt upphetsande eller någon kioskvältare av rang.

Frågan om vi (här på forumet) har shoppingproblem när vi köper friluftsgrejor var väl snarast att peta på våra dåliga samveten för alla tält, sovsäckar och ryggsäckar vi anser absolut nödtvungna att inhandla, sy eller samla.

Svaren blir i det läget väldigt roliga. Tycker jag. Och svarade i samma anda.
 
KUl att se mixen av de som tycks ta det på allvar och de som tar det hela skämtsamt.

Men titta på listan över symptomen, där har vi ju det officiella svaret på om det är ett problem eller inte. Om man tex har så gott om pengar att man inte behöver laborera med multipla krediter så faller ju det villkoret bort. Att man handlar mycket räcker inte. Forskningen har ju visat hur det ska se ut. Och forskare har väl den enda sanna sanningen?
 
Jag kan tycka att det är ganska tragiskt att så mycket av så många människors energi, går åt till att skaffa sådant som dom egentligen behöver så lite.

Att marknadsekonomins aktörer fått ett sådant grepp runt människor att dom är beredda att riskera hus och hem, väljer bort umgänge med nära och kära till förmån för kampen om den senaste jackan.

Frågan är ju vad som är viktigast, att tex ha varit en god och närvarande far eller ha levt hela sitt liv i den senaste typen av gore-tex?

Att alla dessa modenycker och allt krims-krams på jula-biltema-ikea-hm suger enorma resurser från jordklotet, gör det inte mindre tragiskt.

I synnerhet när man väger in att det i princip undantagslöst inte är till någon som helst nytta.

Att stärka upp svaga identiteter och blåsa liv i avklingade självkänslor går, som sagt, att, med eller utan mediciner, lösa på betydligt skonsammare sätt.

Att tillverka bra och hållbara grejer var vi ju i det här landet värdlsmästare på för några sekler sedan, så att reglera fram och åter igen få igång den typen av produktion och konsumtion handlar ju bara om vilja och att låta det där miljö-engagemanget, som alla påstår sig ha, få lite genomslag...
 
Jag är sjuk. Klämmer på prylar så fort jag kan och försöker ha totalkoll på alla prylar som kan vara intressanta.
Fördelelen för mig är att min beslutsprocess tar ungefär 5 år och kanske mest liknar byråkratin i en offentlig upphandling. Så det blir inte så många köp. Jag brukar få utlopp för köplusten genom att hjälpa andra hitta rätt pryl. Och genom att skriva om prylarna såklart.

Faktum är att jag jobbar på att bli bättre på att impulsköpa. Jag kan knappt impulsköpa ett par strumpor (allvarligt... strumpor är viktiga saker och inget man ska slarva med).
 
Det där med kläm, läs grubbla är oerhört viktigt och tar sin lilla tid. Är sedan prylen i rätt storlek inte förfintlig i tre reor är inte slaget förlorat, enbart förvärvet, men under tiden värker andra prylar mot reakorgen.
Martins liknande vid ett uppköp verkar inte riktigt fatta vilka omfattande möten som föregår ett dylikt, men fullt så omständig är ego inte privat. Den väg ego funnit bär oftast på ett par år mot förvärv, enligt principerna bättre, lättare och nyare samt givetvis på rea. Vilket ger utrymme för ungefär dubbelt så mycket pryttlar som annars. Resurser som frigörs bör ju komma till nytta.
Min vän som var mycket måttlig shoppare samlade på böcker, mössor, vin och ammunition samt fester. Han ansåg fullt på allvar att för många böcker, för mycket vin och för mycket ammunition kunde man inte ha. Hans mösssamling närmade sig 500 talet när han ställde skidorna definitivt.
Senast jag stillsamt frågade min vän tält- och bivacksamlaren om han nyttjat alla än, fnyste han och sa att givetvis hade han det och nu hade han genom fjäderlättarna hittat ett par till som var på väg in för test och utvärdering.
Han är för övrigt en av de få privatpersoner jag sett på skjutbanorna utrustad med närapå allt, samt att han imponerande nog genomför skjutningarna med det buret fortfarande.
Uppenbart är att fjäderlättarna föga anat vilken flaska det är de öppnat...
Den innevarande veckan har innehållit besök på reor där rätt storlek saknades, men nya bevakningar har väckts. Hjulet fortsätter snurra.
 
Undrar inte om vi jägare och fiskare är trots allt värst. Hur många av oss har bara en eller två rullar, spön eller bössor till samma användningsområde??

Jag tycker att själva prylsamlandet är ett sätt att hålla intresset uppe.

~Paul~
 
Jag är sjuk. Klämmer på prylar så fort jag kan och försöker ha totalkoll på alla prylar som kan vara intressanta.
Fördelelen för mig är att min beslutsprocess tar ungefär 5 år och kanske mest liknar byråkratin i en offentlig upphandling. Så det blir inte så många köp. Jag brukar få utlopp för köplusten genom att hjälpa andra hitta rätt pryl. Och genom att skriva om prylarna såklart.

Faktum är att jag jobbar på att bli bättre på att impulsköpa. Jag kan knappt impulsköpa ett par strumpor (allvarligt... strumpor är viktiga saker och inget man ska slarva med).

Jag känner igen mig i din beskrivning, tyvärr leder det i mitt fall till en typ av periodmissbruk.
När jag väl har bestämt mig sâ blir dte mânga grejor pâ en gâng, som sedan mâste bytas ut eller kompletteras ungefär samtidgit och sâ är hjulet i rullning.

Ett annat omrâde där jag kan njuta av mitt tillstând är hundsport. Titta in i bakluckan pâ valfri bil pâ en brukshundsklubb. Man kan ha massor av spârlinor, tjänstetecken, koppel, munkorgar, vattenflaskor, stolsryggsäckar, spârmarkeringar, kartor, kompasser, tidtagarur, GPS, kläder för lydnadsträning, kläder för sökträning, kängor för dom lânga vandringarna i rapportskogen osv osv.
Hund? Inte nödvändigt :) Eller sâ har man ett par tre sâdan oxâ.
 
...min beslutsprocess tar ungefär 5 år och kanske mest liknar byråkratin i en offentlig upphandling. Så det blir inte så många köp. Jag brukar få utlopp för köplusten genom att hjälpa andra hitta rätt pryl. Och genom att skriva om prylarna såklart.

Faktum är att jag jobbar på att bli bättre på att impulsköpa. Jag kan knappt impulsköpa ett par strumpor (allvarligt... strumpor är viktiga saker och inget man ska slarva med).

Precis så är det för mig också, eller möjligen värre. Jag kan till och med ha svårt att välja mellan identiska produkter. Att storhandla med mig är inte roligt...
 
Oväntat att man skulle gilla den här tråden.......

Jag är som Martin i första delen, dvs klämmer och känner samt samlar info om saker jag är intresserad av. Däremot är min beslutsprocess vältrimmad vilket (tyvärr?) leder till många köp.
Har man dessutom de intressen jag har MC / Golf / Friluftsliv samt allmänt teknikintresserad blir det mycket att hålla reda på och köpa. Min fru är precis likadan när det gäller kläder och väskor.

Jag håller med Kal-P-Dal och anser inte heller att det var något revolutionerande med artikeln.
 
Rolig och intressant tråd.

Jag håller i princip med flanell om det tragiska i att miljön blir lidande av våra köpmönster och skitprylar. Också om att det svårt kan drabba de som har PROBLEM med shopping, män som kvinnor.

Men jag har också roligt åt er/oss som handlar friluftsprylar och era våndor. Jag är nog så lindrigt drabbad att för egen del finns inget problem alls.

Fast jag minns när jag var anställd och blev så jävla less på jobbet att jag tog en långlunch och drog till Classe O och kollade på verktyg. Jag kunde då inte köpa en värmepistol för tusen spänn utan bara stod och klämde på den. Några sortimentlådor tröstköpte jag och återgick till jobbet nöjd och omladdad igen.

Det är inte så stor skillnad på en kärring som köper skor gissar jag. Samma tänk, samma motiv, samma belöningsystem.

PS När jag fick en bra löneutbetalning (mycket övertid) så köpte jag värmepistolen som jag har använt flitigt och den är nog 10 år idag, still going strong.
 
Pandoras box

På senaste resan ut i skärgården träffade jag en gammal bekant för att först komplettera utrustningen och han blev tystare och tystare varefter bryggan fylldes med utrustningen i kajaken och sen kom det "men vaf. du har ju mer utrustning i den där än trosspackningen i en stridsbåt, rena Pandoras box ju, nu fattas bara ett raketgevär på fördäck och en k-pist i sittbrunnen och sen kan du fara och inta Ryssland."

Det mesta av mina grejer är från försvaret, lite utvärderings-ex och utrangerade hyllvärmare som annars hamnat i containern så mitt frilufsande är väldigt billigt men dessvärre inte fjäderlätt. Skulle jag köpa samma eller likvärdiga prylar på öppna marknaden så blev det samma summa som för en mindre bil.


Ps: Jag har både grön bil och grön vattenskoter men det är en annan historia.:)
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg