Tror vi måste avliva laddningen i begreppet "gå en kurs", som används alldeles för promiskuöst i den här och alla andra trådar på utsidan.
"Gå en kurs" kan du enkelt översätta till "fråga nån polare som vet" och gärna "be den polaren kolla dig de första gångerna".
"Lita på ett internetforum" är inte ett alternativ.
Alla blir inte bättre klättrare av att lägga 2000 spänn på kurser i hur man riggar ett frickin toppankare.
Det finns betydligt nyttigare kurser att lägga slantarna på, t.ex Kamraträddning. Ett toppankare lär du dig rigga på sju sekunder blankt, I promise.
Här är en guideline: (efter att ha gjort det övervakad såklart. Det är få klättrare som inte känner NÅN som har hållt på ett tag och kan visa)
1. Kool som en filbunke: En solid punkt å ett bra repsnöre.
2. Lite osäker: Två punker i jämvikt. (här befinner jag mig oftast när jag riggar ankare)
3. Mycket osäker: Tre punkter i jämvikt.
4. Orealistiskt rädd: Tre punkter i jämvikt plus repskydd över minsta kristall i berget. (repskydd gäller såklart vid minsta misstanke om vassa kanter, i punkt 1,2 och 3 ovan också)
5. Mer osäker än så: Led istället. Topprep är läskigt.
Allt beror såklart på HUR solida punkterna är. En stor levande tall räknas som ett fullgott ankare i min bok. Tre ytliga kilar i varsin mikrospricka kan kännas betydligt mer sketchy. Men det där känner man.
Det man ska betänka med topprepsklättring (som felaktigt anses som "säkert", är att man har en enda punkt som skiljer en från backen. Gör den punkten så stark som möjligt. Eller så stark som nödvändigt.)