Tack för alla svar! Jag blir verkligen motiverad av det ni skriver!
Nu blir det ett långt inlägg, allt är kanske inte intressant utan mest reflektioner för min egen skull, men i slutet finns en fråga också, som jag gärna vill ha svar på.
Att ”nöjet” hänger samman med hur tränad man är förstår jag och självklart måste jag få upp flåset massor. Att orka gå långt och att orka springa är ju helt olika saker. Men - jag har redan märkt en förbättring – idag blev jag ju inte less förrän efter sex minuter (med snöblåst i ögonen hela vägen) medan jag blev less redan efter två minuter för tre veckor sedan. Jag klarar också att tvinga mig att fortsätta nu, det gjorde jag inte då. Så känslan av att det är jättetråkigt hänger helt klart samman med hur otränad jag är!
Har gjort en liten sammanställning av det ni skrivit och kommit fram till att jag nog är på rätt väg;
1. Jag började den 3/1 med att varva gång och lufs. Då sprang jag bara tvåminuterspass innan jag gav upp och började gå, men gjorde flera sådana under 30 minuter eller mer.
2. Jag går/springer aldrig på vägar eller i trafik, ett par gånger har jag sprungit runt bostadområdet när det varit mycket nysnö, men annars efter en plogad skogsväg. Förr när jag gjort mina försök på sommaren har jag sprungit på en barkbana i skog och på stigar och skogsvägar.
3. Jag har satt upp mål, men bara ett kortsiktigt och det är att jag ska springa 30 minuter den 1/2, oavsett hur less jag blir. Jag ”tvingade” mig till 19 minuter häromdagen men skulle ha orkat längre om det inte var för att jag var så less. Varje dag har jag varit ute i minst 30 minuter och har sprungit några fler minuter nästan varje gång, så jag tror jag kommer att klara målet. Att springa något lopp till sommaren skulle vara roligt, men om jag sätter upp det som mål redan nu kommer det att rinna ut i sanden. Känner mig själv för väl för att tro något annat.
Summan av kardemumman är väl att jag helt enkelt har för lite tålamod! Det stämmer för övrigt rätt väl överens med min personlighet i flera sammanhang… Jag vill komma över tröskeln fortare än det går och har hittills alltid gjort slut innan det utvecklat sig till äkta kärlek
Men jag har faktiskt redan vid ett par tillfällen känt att efter att det varit jättetrist och därmed jobbigt, så har det känts lättare igen efter ytterligare några minuter.
Orientering: jodå, det har jag provat. När jag var barn slutade vår gård 200 meter från huset och där började skogen. En dag när pappa och jag som så ofta gick i den, gav han mig plötsligt en karta och kompass, pekade på kartan och sa ”Här är vi och där bor vi. Gå hem nu.” Vips var han försvunnen. Jag hittade hem utan svårighet, men tror ni jag sprang? Nej då, jag gick och filulerade, tittade på molnen och räknade svampar.
Numer har jag vuxna ungdomar som håller på med orientering. Jag brukar vara med i ett par klubbträningstävlingar per säsong, när mina ungdomar har lagt banorna. Det är bara det att det bor för många skogsmullar i mig för sånt. Förra gången när jag kom i mål sa sonen ”Var faaan har du varit???” Jag hade sett några sällsynta blommor som hade slagit ut.. och räknat myrornas ben, typ…
Så orientering är nog inte rätt grej för mig för att börja tycka det är roligt att springa. Det är helt enkelt för mycket annat som lockar i skogen.
Att springa med pannlampa låter däremot kul, då ser man ju inte alla lockelser
Fast jag måste nog vänta till framåt hösten när det börjar bli mörkt igen. På våren är det ju så blött i skogen och sen är det ju ljust hela sommaren.
En kompis låter också roligt, men jag tror inte jag har någon. Alltså, kompisar har jag ju, men antingen är de redan vältränade eller så vill de inte bli det..
Jag klär mig inte för varmt. Igår när det var -18 hade jag dubbla underställ, men annars har jag ett Craft underställ och en tunn längdåkningsjacka och -byxa (tunt foder fram, inget bak) och en tunn skidmössa.
Musik och ljudböcker, eller för den delen radioprogram, tror jag på, men som jag skrev i första inlägget så är det inte aktuellt, mina öron klarar inte lurar. Alternativet vore en miniradio eller spelare med högt ljud, men någon sådan apparat som funkar att springa med finns väl inte?
Tack igen för all respons, det sporrar och har hjälpt mig att tänka till lite, så att viljestyrkan förhoppningsvis blivit bättre!
Jag har en fråga också: Två-tre gånger har jag fått kramp, eller något som känns som kramp, i vänster ben, på utsidan från strax ovanför fotknölen och till ungefär halva vaden. Det har släppt efter ca 2 minuter när jag börjat gå.
Ibland har det kännts som om jag springer snett på vänster fot och jag sätter krampkänslan i samband med den känslan. Men jag har provsprungit på band och jag pronerar inte. Inte det minsta. Har ändå en stabil sko för att minska belastningen på knäna, som jag ibland har haft lite besvär med.
Någon som vet vad krampkänslan kan tänkas komma av och hur jag kan undvika den?
