Riktigt vilse

[BAX]

Det var väl en kampanj(?) som inriktade sig till ungar som hittat vilse, om jag minns rätt/Håkan

HITTAT vilse?

I mina trakter flyger planen nästan uteslutande i norr-söder. Om man nu kan se eller höra ett sådant.

/BAX

 

[Håkan K]

HITTAT vilse?

Japp, "hittat vilse". Ibland kan det vara skönt att komma bort sig lite. Bort från de upptrampade stigarna och in i det okända... alltså kanske en lite mer filosofisk vinkel på temat "vilse" och inte vad som tråden egentligen handlade om.

/Håkan

 

[Duracellkaninen]

Den nordiska (?) kompassen är lösningen

Ta en slana på 3-5 meter och släpa den efter dig. Du kommer att märka om du börjar gå snett. Tror det är Lars Fälts uppfinning. Funkar nog inte så bra om det är riktigt tätt (då har jag tom tvivlat på kompassen en gång).

Å andra sidan har jag också en gång varit i ett område med felvisande kompass (men då stod det på kartan)!

Instämmer annars i att det är svårt att gå vilse om det inte är riktigt mulet.

 

[gundj]

Det är vanligare än man kan tro att folk går vilse.
Och det behöver inte vara 4x4 mil storskog utan ganska små skogspartier.
Som räddningshundförare så uppskattar jag kampanjer som Hitta vilse t ex som lär folk att hålla sig stilla på en plats, om än inte just där dom upptäckte att dom var vilse utan kanske en bättre skyddad plats.
Sökområdet ökar otroligt mycket på ett dygn om man antar att den borttappade rör sig.
Eftersom det ofta är omöjligt att veta i vilken riktning sökinsatsen skall ske så gäller det att komma igång fort med eftersöket.
I avgränsade områden där man kan anta att den borttappade rör sig i cirklar är det givetvis aningen lättare.

 

[attackscouten]

Jag har också hamnat vilse en gång men det största problemet jag märkte var att folk tog olika vägar runt träd osv vidare och allt eftersom så kom vi mer och mer fel trots att vi hade kompass och karta och lyse som fick skogen att se ut som i dagsljus (15 pannlampor).

Ska man komma rätt igen så måste man utse en gruppledare som går först själv och försöker ta ut så rak kurs som möjligt, detta kan ju iofs vara svårt i en skog. Går man vilse märker man också hur gruppen förändras och folk börjar skylla på varann och snacka skit, det är livsfarligt.

Det ska tilläggas att vi kom rätt till slut men vi var lite sura på oss själva för det var en tävling och vi lyckades ta oss 200 meter i rätt riktning på en timme. Men det var värt det, åtta timmar nattvandring, simhopp mitt i natten i september och annat skoj.

 

[jd]

Knepet med att följa rinnande vatten var ju smart. Nån som har mer bra tips?

Krama ett träd.

Det var väl en kampanj(?) som inriktade sig till ungar som hittat vilse, om jag minns rätt. Tanken var att om man höll sig ett och samma ställe så skulle ett bortsprunget barn på så sätt invänta en sökningsaktion och inte komma längre bort från sökområdet. Det kanske skulle funka för vuxna oxå?

/Håkan

Jo men ett barn börjar man leta efter när det varit försvunnet i ett par timmar, medan en grupp machogubbar som skall vara ute i vildmarken en vecka inte blir eftersökta i första taget. Lite segt att krama ett träd i tio dagar.

Ta valfri punkt någonstans i Sverige. Kan väl inte vara mer än ett par mil till närmsta väg/stig ens i dom mest avlägsna fjälltrakterna? Men det är klart, det kan ju hända att man går parallellt med vägen.

 

[KLAGER]

Ta valfri punkt någonstans i Sverige. Kan väl inte vara mer än ett par mil till närmsta väg/stig ens i dom mest avlägsna fjälltrakterna? Men det är klart, det kan ju hända att man går parallellt med vägen.

Läs tidigare inlägg om "otillgänglighetspolen"

http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=20028

 

[Raskesven]

Re: Den nordiska (?) kompassen är lösningen

Ta en slana på 3-5 meter och släpa den efter dig. Du kommer att märka om du börjar gå snett. Tror det är Lars Fälts uppfinning. Funkar nog inte så bra om det är riktigt tätt (då har jag tom tvivlat på kompassen en gång).

Släpa? Grejen är väl att man håller en typ 5-metersslana balanserad i handen? Viker man av från riktning rakt fram, känns motståndet från slanans vridmoment och man korrigerar sig. Kanske känner motståndet även om slanan släpas, men den uppfinningen är nog betydligt äldre än Lars Fält;-)

Raskesven

 

[sajberjohan]

Tänka om de hade läst en bok om överlevnad eller gått en kurs i ämnet. Då hade de inte behövt spendera 6 dagar i onödan och om de hade velat stanna så hade de kunnat äta mer och ha det bättre.

Men sånt här händer ju aldrig och det är bara 8 mil till närmsta väg här i sverige enligt tidigare inlägg här på utsidan.

 

[Raskesven]

Svårt att gå vilse, om man skärper sig. Däremot kan man dessförinnan gå fel;-)

En gång skulle vi gena i skogarna nära Älmsta, Norrtälje. Snårigt så vi fick gå runt och runt, tills vi fann våra egna spår i snön. Spåren lystes upp av månen som då kom fram, så det var lätt att hitta därifrån när vi "skärpte" oss.

På väg upp genom norra Uppland mot Dalälven skulle vi också gena Försökte snirkla oss förbi stenskravelfälten som fanns utmärkta på kartan, men det blev så sent, mörkt och många olika stenskravelfält, att vi trots kompass och karta inte visste på någon km när var vi befann oss. Det gör ju inte så mycket, men då ställde skogsbilvägarna till det. Nya tillkommer efter kartans tryckning, så den skogsbilväg vi till slut nått, visade sig ligga kanske 200 meter söder om den vi trodde vi befann oss på. Vi följde och följde skogsbilvägen, som snirklade sig enligt kartan i början, men sedan blev skum. Det var bara att erkänna; noll koll på vilken av ett antal skogsbilvägar vi befann oss på. Vi slog läger. Nästa morgon tog vi riktning norr mot Dalälven, och hamnade nästan där vi tänkt oss

Raskesven

 

[Duracellkaninen]

Re: Re: Den nordiska (?) kompassen är lösningen

Ta en slana på 3-5 meter och släpa den efter dig. Du kommer att märka om du börjar gå snett. Tror det är Lars Fälts uppfinning. Funkar nog inte så bra om det är riktigt tätt (då har jag tom tvivlat på kompassen en gång).

Släpa? Grejen är väl att man håller en typ 5-metersslana balanserad i handen? Viker man av från riktning rakt fram, känns motståndet från slanans vridmoment och man korrigerar sig. Kanske känner motståndet även om slanan släpas, men den uppfinningen är nog betydligt äldre än Lars Fält;-)

Raskesven

Minnet är lite vad det är (rostigt), så det kan vara fel. Vi får väl se om flera sett användande av slana och på vilket sätt - kanske bägge sätten funkar?

 

[Martin Fjäderlätt]

I Lars Fälts litteratur släpar man stören.
Om jag minns rätt ska man hålla nån meter in på stören och låta den släpa några meter efter. Man får då ett släproder på fem meter som stretar emot om man vrider sig. Betydligt bättre än det inbyggda rodret som väl inte är längre än skon...

Uppfinningen är som sagt inte Fälts, utan "en gammal svensk metod" enligt försvarets överlevnadshanbok.
Finns som PDF!

Om det är snårigt skjuter man stören framför sig genom snåret, går runt, och fortsätter sedan i stören riktning.

Frågan är bara om man orkar hitta och hugga ner en lagom lång och lagom lätt stör när man märker att man är vilse. Men det är kanske då man ska ha en A1-kniv (eller lägga samma peng på en GPS så att man inte blir vilse )