Riktigt vilse

[jd]

Re: Re: Den nordiska (?) kompassen är lösningen

Ta en slana på 3-5 meter och släpa den efter dig. Du kommer att märka om du börjar gå snett. Tror det är Lars Fälts uppfinning. Funkar nog inte så bra om det är riktigt tätt (då har jag tom tvivlat på kompassen en gång).

Släpa? Grejen är väl att man håller en typ 5-metersslana balanserad i handen? Viker man av från riktning rakt fram, känns motståndet från slanans vridmoment och man korrigerar sig. Kanske känner motståndet även om slanan släpas, men den uppfinningen är nog betydligt äldre än Lars Fält;-)

Raskesven

Funkar detta verkligen? Går man i en skog måste man vika av från kursen en miljard gånger varje dag, väja undan för träd, stenar, bergknallar mm. På öppna platser tar man sikte på nåt i horisonten och undviker på så sätt att gå i cirklar. Enda vitsen jag kan se med denna metod är på öppna platser vid dålig sikt. (Tänker mest högt här, har inga egna erfarenheter av detta).

Det svåraste måste väl vara att återgå till kursen efter det att man rundar ett hinder, t.ex. ett träsk på några hektar.

 

[bananmannen]

Re: Den nordiska (?) kompassen är lösningen

Ta en slana på 3-5 meter och släpa den efter dig. Du kommer att märka om du börjar gå snett. Tror det är Lars Fälts uppfinning. Funkar nog inte så bra om det är riktigt tätt (då har jag tom tvivlat på kompassen en gång).

Bortsett från att metoden fungerar så är det inte Lars Fälts uppfinning, detta är urgammal nordifk visdom som gått vidare från generation från generation.

Varför det fungerar vet jag ej men det hjälper en att gå rakt i alla fall.

 

[Irra]

HITTAT vilse?

Japp, "hittat vilse". Ibland kan det vara skönt att komma bort sig lite. Bort från de upptrampade stigarna och in i det okända... alltså kanske en lite mer filosofisk vinkel på temat "vilse" och inte vad som tråden egentligen handlade om.

/Håkan

En liten anekdot: ledaren för sonens strövargrupp berättade hur de för några år sedan skulle träna på just "hitta vilse"; de var i ett litet känt skogsområde och barnen skulle i förväg gå in i skogen och krama ett träd, lägga ut kläder, blåsa i visselpipa o.s.v. När en liten stund gått skulle ledarna gå in och hitta barnen, men när de väl gav sig in i skogen så var det alldeles tyst och öde. Ungarna hade helt enkelt gått och gömt sig! De tyckte tydligen att det var roligare att se om ledarna kunde hitta dem än att träna på att bli hittade...

/irja

 

[jamo]

Jag såg Ray Mears använda den där metoden med en lång slana i ett tv-program för ett tag sedan, när han just visade metoder att hitta tillbaka om man kommit vilse utan karta & kompass. Kommer inte ihåg om han krediterade metoden till urnordisk visdom.

Han var i en skog i England eller Skottland i alla fall. Han gick i ganska snårig terräng, och varje gång han inte kunde gå rakt fram, tex pga täta buskage, stack han den långa slanan igenom och plockade upp den på andra sidan och fortsatte, för att vara helt säker på att hålla riktningen. Blir nog inte så många kilometer i timman man tar sig fram då.

 

[nermander]

Om jag minns rätt ska man hålla nån meter in på stören och låta den släpa några meter efter. Man får då ett släproder på fem meter som stretar emot om man vrider sig. Betydligt bättre än det inbyggda rodret som väl inte är längre än skon...

Man kan väl hålla (om man är högerhänt) höger hand på stören och vid högra höften, och vänster arm sträckt och lite längre fram på stören (eller nåt sånt).

Det handlar ju om att kompensera kroppens assymetri. Våra ben är olika långa och olika starka, alltså går vi i en krök om vi försöker gå rakt.

 

[Raskesven]

I Lars Fälts litteratur släpar man stören.
.....

Då varierar sig Fält i sin litteratur. Från Fälts "Uteliv": "En gammal svensk metod för att hålla riktningen, framförallt i mörker och dimma, är att vågrätt i handen hålla en 3-5 meter lång och ej alltför grov stör......"

Raskesven

 

[grodanbolle]

Re: Den nordiska (?) kompassen är lösningen

Ta en slana på 3-5 meter och släpa den efter dig. Du kommer att märka om du börjar gå snett. Tror det är Lars Fälts uppfinning. Funkar nog inte så bra om det är riktigt tätt (då har jag tom tvivlat på kompassen en gång).

Å andra sidan har jag också en gång varit i ett område med felvisande kompass (men då stod det på kartan)!

Instämmer annars i att det är svårt att gå vilse om det inte är riktigt mulet.

Man skall inte släpa den efter sig utan hålla den i handen. Balanser blir störd om man ändrar riktning. Om det är möjligt skall man även ta ut riktmärken och följa dessa. Det kan man även göra på kortare avstånd mellan olika träd men det blir svårare. Helst skall man se typ hundra meter eller mer. Sen är det bara att gå till man kommer till en väg eller dylikt.

He he såg att flera kommenterat på detta. Kan tilläga att i armens överlevnadsbok (1988) så står det ingenting huruvida den skall hållas eller släpas.

Det kanske går på båda sätten men alla som hållt i en lång pinne vet ju att det är svårt att svänga utan att känna av det. Skall den släpas så är det dock viktigt att man håller på mitten och inte i slutet. Rent logiskt så blir det ju knappast något speciellt motstånd då.
[Ändrat av crazy 2004-09-24 kl 01:46]

 

[dave1]

Re: Re: Den nordiska (?) kompassen är lösningen

Man skall inte släpa den efter sig utan hålla den i handen. Balanser blir störd om man ändrar riktning. Om det är möjligt skall man även ta ut riktmärken och följa dessa. Det kan man även göra på kortare avstånd mellan olika träd men det blir svårare. Helst skall man se typ hundra meter eller mer. Sen är det bara att gå till man kommer till en väg eller dylikt.

He he såg att flera kommenterat på detta. Kan tilläga att i armens överlevnadsbok (1988) så står det ingenting huruvida den skall hållas eller släpas.

Det kanske går på båda sätten men alla som hållt i en lång pinne vet ju att det är svårt att svänga utan att känna av det. Skall den släpas så är det dock viktigt att man håller på mitten och inte i slutet. Rent logiskt så blir det ju knappast något speciellt motstånd då.
[Ändrat av crazy 2004-09-24 kl 01:46]

Det stämmer nog även med mina minnesbilder från någon överlevnadsövning. Det var f.ö. Fält som visade metoden. Det är ju lätt att känna motståndet som uppstår när man håller i en lång pinne och försöker svänga den. Släpmetoden har jag aldrig testat, men jag har svårt att tänka mig att man märker så mycket om man håller längst ut och släpar på pinnen.

 

[bogart]

Jag vet inte om den skall bäras eller släpas. Jag har för mig att jag sett någon illustration där den släpades, å andra sidan så är nog den styrande effekten ganska blygsam i båda fallen.

Möjligen kan jag tänka mig att det fungerar hyffsat om det man släper är så pass tungt eller marken så mjuk att man lämnar någon form av spår efter sig. Då kan man med en blick bakåt kontrollera att spåret är rakt, ungefär som en båt kan försöka hålla kursen genom att titta på kölvattnet.

Leif...

 

[Martin Fjäderlätt]

Intressant... jag har alltid tolkat bilden som att stören släpas, utan att reflektera mer över det.
Det kändes kanske jobbigt att tänka på en femmetersstör som man måste bära utan att släpa

Man kanske skulle prova istället för att teoretisera.

 

[ufo969]

Låter som en jobbig och långsam övning att knalla omkring med en stör, vare sig man släpar eller bär den. Energi förbrukande och långsam.

Vet inte om denna metod fungerar men teoretiskt borde den det - man tar ut ett riktmärke 50-100m framför och "låser" blicken på det, sen upprepar man detta med jämna mellanrum. Låter mindre energi konsumerande och framförallt lär man färdas snabbare fram.

//Uffe

 

[sajberjohan]

Tanken med den nordiska kompassen är att man ska använda den i tät skog eller liknande där kan vara lite svårt att ta ut ett riktmärke.