Lite kommentarer till Jonas och Pers inlägg
”Jag ska då låta bli att dra upp en gammal svensk klättrare som pratade om hjeltemod och annat dylikt skitsnack.” Jag låter de hjältemodiga ägna sig åt sitt. Jag har ingen längtan efter att säga att ”jag klarade Hjältens Led (med hjälp av borrbult)”. Vill någon kalla mig för Haren för det så får de gärna göra det.
”Den säkerhetsnivån jag är ute efter är en rimlig sådan. Det är självklart att vi inte ska borrbulta varje meter, eftersom det inte behövs. Men att sätta en bult och låta resten vara mix är ju helt fel logiskt, eller? För då har man ju likt chipping tagit ner leden till sin egen nivå. Varför inte fortsätta bulta, eller låta bli att bulta?
Och det där gamla citatet handlar väl bara om att höja sina egna (trad) prestationer till skyarna och klanka ner på sportklättrare?
Varför inte övergå till att hoppa över säkringar helt och hållet och istället sola alla leder? För det torde väl lämna mest mental tillfredställelse när (om) man kommer upp. Och dessutom blir det ju spårlöst (relativt sett)...” Rimligt är som du väl vet olika för olika personer. Mina kalsonger är bruna – inte för att jag tradklättrar utan för att jag skiter i vad andra tycker om mina såkallade prestationer. Jag klättrar svårare än de som verkade på tiden ”försteman får ej falla” – men min prestation är lägre än deras (vilket inte bekommer mig det minsta). Jag förstår att du vill visa att trad inte heller är ”pure” klättring och det är det inte heller, men ovanstående resonemang får mig att tänka Klettersteig.
”men håll med om att det är skillnad på topprep och att leda.” Vad är det som är så jävla viktigt med att leda??? Säkerhetsmässigt ser jag lite skillnad mellan topprep och en bra bultad sportklätterled (med reservation för att jag klättrar rätt beskedliga grader). Finns det bara många och bra lägg så blir även en tradled bomber. Är däremot trad-leden över min säkringsförmåga så backar jag – och är stolt över att ha fattat rätt beslut!
”Ni som varit på Örnberget vet att det är svårt att sätta topprep där. Detta beror på att det från toppen är en bra bit ner till ankarna. Borrbultarna är en nödvändighet för att flertalet klättrare ska kunna klättra där.” Har inte varit på Örnberget, men så sent som igår firade jag mig ned till ett (bultat) ankare. Det fanns inget som helst ”nödvändigt” i att flytta det ankaret, ty det gick utmärkt att lokalisera uppifrån. Är det ett stort överhäng eller vad?
”Kanske är att vända på argumentionen, vad vet jag. Faktum kvarstår att det inte klättras mkt därute.... För de flesta (sport)klättrare är det för långt att åka till Tyresö för att rensa mossa.” Hmmm , hur skall jag svara på det här utan att låta oförskämd? Jo, det är nog att vända på argumentationen, men det har ju också sina poänger.
Jag föredrar Per Calleberg kommentarer!
”att klättring är en risksport. Inte så att man klättrar för att utsätta sig för risk, men snarare så att om man inte är beredd att ta vissa risker kanske korgboll eller krocket är lämpligare aktiviteter - utan att för den skull vilja klanka ner på vare sig korgboll eller krocket.” Jag är rätt kort, varför jag ibland gnabbas lite med längre medklättrare. Det är vare sig fel på leden eller på min längd – det är bara så att kombinationen inte är den lämpligaste.
”Det är lite som om "vanliga" slalomåkare och off-pistskidåkare skulle försöka enas om huruvida man ska pista skidbackarna eller inte.” Bra liknelse
”Kunde förstabestigaren göra turen så som den är säkrad nu så kan väl jag också... eller också får jag låta bli. Eller, som igår, slänga upp ett topprep.” Amen
”Jag ska då låta bli att dra upp en gammal svensk klättrare som pratade om hjeltemod och annat dylikt skitsnack.” Jag låter de hjältemodiga ägna sig åt sitt. Jag har ingen längtan efter att säga att ”jag klarade Hjältens Led (med hjälp av borrbult)”. Vill någon kalla mig för Haren för det så får de gärna göra det.
”Den säkerhetsnivån jag är ute efter är en rimlig sådan. Det är självklart att vi inte ska borrbulta varje meter, eftersom det inte behövs. Men att sätta en bult och låta resten vara mix är ju helt fel logiskt, eller? För då har man ju likt chipping tagit ner leden till sin egen nivå. Varför inte fortsätta bulta, eller låta bli att bulta?
Och det där gamla citatet handlar väl bara om att höja sina egna (trad) prestationer till skyarna och klanka ner på sportklättrare?
Varför inte övergå till att hoppa över säkringar helt och hållet och istället sola alla leder? För det torde väl lämna mest mental tillfredställelse när (om) man kommer upp. Och dessutom blir det ju spårlöst (relativt sett)...” Rimligt är som du väl vet olika för olika personer. Mina kalsonger är bruna – inte för att jag tradklättrar utan för att jag skiter i vad andra tycker om mina såkallade prestationer. Jag klättrar svårare än de som verkade på tiden ”försteman får ej falla” – men min prestation är lägre än deras (vilket inte bekommer mig det minsta). Jag förstår att du vill visa att trad inte heller är ”pure” klättring och det är det inte heller, men ovanstående resonemang får mig att tänka Klettersteig.
”men håll med om att det är skillnad på topprep och att leda.” Vad är det som är så jävla viktigt med att leda??? Säkerhetsmässigt ser jag lite skillnad mellan topprep och en bra bultad sportklätterled (med reservation för att jag klättrar rätt beskedliga grader). Finns det bara många och bra lägg så blir även en tradled bomber. Är däremot trad-leden över min säkringsförmåga så backar jag – och är stolt över att ha fattat rätt beslut!
”Ni som varit på Örnberget vet att det är svårt att sätta topprep där. Detta beror på att det från toppen är en bra bit ner till ankarna. Borrbultarna är en nödvändighet för att flertalet klättrare ska kunna klättra där.” Har inte varit på Örnberget, men så sent som igår firade jag mig ned till ett (bultat) ankare. Det fanns inget som helst ”nödvändigt” i att flytta det ankaret, ty det gick utmärkt att lokalisera uppifrån. Är det ett stort överhäng eller vad?
”Kanske är att vända på argumentionen, vad vet jag. Faktum kvarstår att det inte klättras mkt därute.... För de flesta (sport)klättrare är det för långt att åka till Tyresö för att rensa mossa.” Hmmm , hur skall jag svara på det här utan att låta oförskämd? Jo, det är nog att vända på argumentationen, men det har ju också sina poänger.
Jag föredrar Per Calleberg kommentarer!
”att klättring är en risksport. Inte så att man klättrar för att utsätta sig för risk, men snarare så att om man inte är beredd att ta vissa risker kanske korgboll eller krocket är lämpligare aktiviteter - utan att för den skull vilja klanka ner på vare sig korgboll eller krocket.” Jag är rätt kort, varför jag ibland gnabbas lite med längre medklättrare. Det är vare sig fel på leden eller på min längd – det är bara så att kombinationen inte är den lämpligaste.
”Det är lite som om "vanliga" slalomåkare och off-pistskidåkare skulle försöka enas om huruvida man ska pista skidbackarna eller inte.” Bra liknelse
”Kunde förstabestigaren göra turen så som den är säkrad nu så kan väl jag också... eller också får jag låta bli. Eller, som igår, slänga upp ett topprep.” Amen
