Rosthider; sa:
Radiotrafik mellan sändare och mottagare styrs av fysiska lagar, radiohorisonten för mobiltelefoner är samma som radiohorisonten för VHF. Det som skiljer är styrkan på sändningen och höjden på antennerna.
En vettig VHF har knappast sämre utteffekt än en mobiltelefon. Din antennhöjd är densamma och då är det bara mottagarens antenn som gör skillnaden. Ofta är de meterologiska förhållanden på vintern bättre för radiovågornas utbredning än på sommaren. Om vädret på vintern inte tillåter VHF trafik så tillåter det inte heller GSM telefoni.
För den form av nödtrafik som en skridskoåkare är beroende av så finns VHF täckning av basstation överallt. (hela svenska territorialhavet och inre vatten)
Om du kan ropa "Mayday mayday mayday" 3 ggr på någon naturis i Mälaren eller Skärgården på VHF kanal 16 utan att få svar så berätta det för folket på MRCC, dom blir nog väldigt överraskade av ditt resultat!
En skillnad mellan marin VHF och GSM är att marin VHF är VHF medan GSM är UHF. Marin VHF använder frekvenser kring 150 MHz, medan GSM använder 900 eller 1800 MHz, dvs 6 eller 12 ggr högre frekvens.
En antenn för lägre frekvenser (= längre våglängder) måste vara fysiskt större än en antenn för högre frekvenser, för att vara lika effektiv. Ett extremt exempel på detta hittar man i radiostationen Grimeton strax utanför Varberg: dess antenn är ca 2 km lång, men eftersom den sänder på VLF på bara 17 kHz (våglängd ca 18 km) är denna 2 km långa antenn egentligen ganska kort: bara 1/9 våglängd. För en GSM-telefon skulle det räcka med en antenn på 4 (eller 2) cm längd för att antennen skulle vara lika lång, i våglängder räknat. En marin VHF-apparat skulle behöva en antann på 22 cm för att vara lika lång (i våglängder) som Grimeton-antennen på 2 km.
Så räckvidden för en bärbar marin VHF-apparat, med bara en kort pinne som antenn, kan mycket väl bli kraftigt begränsad, just p.g.a. antennen. Kopplar man in en bättre (dvs längre) antenn förbättras räckvidden högst avsevärt.
