tack monkeyboy och mydeza.
mathias:
jag trodde slingor var dynamiska?
håller annars med om att man ska ha så få mellanhänder som möjligt men hade också hört eller läst det där med quickdraws, men; idag skulle jag ersätta en rapidlänk, kedjans (kedjelänkarnas) storlek där tillät dock bara en med 8mm godstjocka, så jag satte dit en ny åtta och genom den satte jag sedan en 10mm rapidlänk med det mezzner sa i åtanke; att det bör vara minst en tia för att inte skapa för snäv vinkel för repet. nu hänger det alltså där en länk i en länk för firning, och tills dess kan man ju ha en backup till en länk högre upp i kedjan. korrekt?
jonas_bard:
så osäkra är dom väl inte?? och dessutom: vad har man för val?
fick svar från SP. det kanske bara var jag som aldrig hajade det där om CE.. men i alla fall;
det är alltså upp till tillverkaren att få sin produkt prövad och Svenska Provnings och forskningsinstitutet är bara anmälda till vissa produkter, däribland fallskyddsgrejor, men inte sportklätterutrustning. det finns en massa olika liknande institut överallt i europa så kommer produkten från Frankrike har den alltså troligen testats där innan den fått sin CE-märkning.
dessa frågor hade jag i mitt mail till SP (jag har gjort några ändringar i txten):
---------------------------------
1. hur går ni till väga för att testa utrustning för att bli godkännda?
2. testas alla individuellt?
3. efter vilka direktiv går ni?
4. hur skiljer sig UIAA-märkningen av klätterutrustning från CE-märkningen?
---------------------------------
och det här svaret fick jag:
---------------------------------
1. För de flesta utrustningarna finns det framtaget EN-standarder som dels beskriver vilka krav som ställs och hur man ska prova produkten. I standarden kan det också stå beskrivet om man skall testa en eller flera exemplar. Om produkten klarar typprovningen, går man vidare med certifieringsprocessen.
Tillverkaren skall skicka in en teknisk dokumentation som beskriver hur produkten är sammansatt, dvs vilka material som använts, ritningar och andra specifikationer.
Tillverkaren skall också skicka med de instruktioner som skall följa med produkten och en beskrivning av den märkning som skall finnas på produkten.
När allt detta har granskats och godkänts får tillverkaren ett EEG-typkontrollintyg, som gör det möjligt för honom att skriva en överensstämmelsedeklaration och sätta CE-märke på produkten.
När det gäller fallskydd krävs ochså att tillverkaren låter ett anmält organ övervaka tillverkarens egenkontroll. Detta görs antingen genom att besöka tillverkningen och bedöma att de kontroller som görs vid tillverkningsprocessen är tillräckliga för att säkerställa att de utlevererade produkterna är lika bra som den typprovade, eller så tar man ut produkter ur produktionen och provar dessa enligt samma specifikationer som typprovningen utfördes efter.
2. Om man menar att man testar alla efter standarden så är det inte fallet, eftersom den provningen som utförs är så tuff att produkten går sönder eller i alla fall har blivit så belastad att den inte får användas. När det gäller t ex selar så får man förutsätta att en visuell kontroll utförs på samtliga produkter vid tillverkningen.
3. Det är direktivet 89/686/EEG som styr kraven på all personlig skyddutrustning. Till denna finns ett antal harmoniserade standarder framtagna av CEN.
4. CE-märkningen är obligatorisk för att en sån här produkt skall få släppas ut på marknaden. CE-märkningen står för att produkten uppfyller kraven för säkerhet och hälsa. Det säger alltså ingenting om produktens kvalitet eller andra egenskaper. Jag vet inte exakt vad UIAA-märkningen står för, men den kan inte ersätta den obligatoriska CE-märkningen, bara komplettera den. Såvitt jag vet ställer UIAA högre krav än vad CE-märkningen kräver, även om provningsmetoderna kan var desamma. Man kan t ex ställa ett högre gränsvärde osv.
[Lennart Aronsson]
---------------------------------
jag har fått intrycket (inte av just denna text) av att det råder en viss tvist mellan UIAA och CE. Har dock inte fått detta bekräftat.
