Pojke försvunnen - hittad

Tidningsuppgifterna om när man upptäckte att pojken inte var med gruppen är olika. I en del artiklar står det att det var när gruppen kommit tillbaka och satt och drack choklad, på andra ställen står det att det var när man räknade barnen när de gick på båten. DN skriver till och med båda alternativen i samma artikel, inte som alternativ, utan som beskrivning av hur det gick till.
Man kan med andra ord inte dra några slutsatser om den saken.

Däremot är det ju så enkelt och självklart som BeatriceK uttrycker det: Om en vuxen går först och en sist så blir inget barn efter. Märkvärdigare säkerhetsrutiner än så behövs inte när man är ute med en grupp barn. Mindre än så är dock inte acceptabelt!
 
Om en vuxen går först och en sist så blir inget barn efter. Märkvärdigare säkerhetsrutiner än så behövs inte när man är ute med en grupp barn. Mindre än så är dock inte acceptabelt!

Sant. Det gäller ju även när man är ute med vuxna: de som går först och sist har ett ansvar.
I och för sig behöver inte barn komma efter för att komma bort. Det räcker att komma bredvid. Och om ett barn vill komma bredvid utan att vuxna ser det så är det inte så svårt.

Ta den här killen - tror ni att han visste att en lärare skulle säga till honom om de såg när han avvek för att äta myror? Gissningsvis - det är ju ingen dum grabb, och han är faktiskt 10 år. Så det är väl inte helt otroligt att han såg till att ingen lärare såg när han smet iväg.
 
Men visst, om du längtar tillbaka till medeltida barnadödlighet så varsågod. Då skrämde man barnen med trollen så de höll sig hemma (ja, de barn som överlevde spädbarnsåren), och gick de ut i skogen och frös ihjäl så var det väl bara en sund, naturlig sortering? Utan det stora stygga 2000-talssamhällets onödiga storebrorsinblandning?

Oj hoppsan. Här gled vi iväg från ämnet för att hitta motargument. Tror inte att vi får en barnadödlighet likt den på medeltiden (som framförallt berodde på infektionssjukdomar och dålig hygien och) bara för att inse realitet i att ett par barn om året kommer att komma bort från klassen/laget/scoutgruppen... (och i de allra flesta fallen återfinns) om vi låter dem åka på utflykt.
 

Tycker att allt verkar ha gått lugnt och sansat till och att lärarna agerat på rätt sätt både under färden och när upptäckten gjorts, samt att skolchefen svarar vettigt på frågorna. Det finns bara ett sätt att undvika liknande olyckor helt och det är att stanna hemma. Att det finns farliga saker är tyvärr något alla måste lära sig, barn som vuxna.
 
Nu har jag jobbat fram 32 bilder och behöver en paus eftersom hjärnan flyger.

Två saker dyker upp i mitt huvud:
- Om det aldrig händer något, hur skall man då få lärdom om hur man skall undvika att det händer?

- Ni som bestämt hävdar att det inte skall kunna hända (med rätt planering) att barn försvinner, har ni någonsin varit med om att ett barn (eller vuxen) helt plötsligt bara är borta?

Jag är en behärskad person, lugn och vaksam. Viss utbildning i ledarskap och överlevnad och bla, bla. Men då och då händer det att ett av mina barn är "borta" på stranden eller i köpcentrat. I skogen är de till min överraskning bredvid mig och inte bakom mig. Ibland springer de iväg över en höjning och försvinner ur synhåll.
Vid ett tillfälle -när jag var ute i skogen med fyra barn (två egna och två andra)- stod helt plötsligt ett av dem flera meter in i ett taggsnår och var ledset.

Tror man att man det inte skall kunna hända att ett barn försvinner, ja då tänker jag nog inte låta den personen vara ledare åt mitt barn i skogen...

Att sedan personal inte skall gå och snacka skit under hela promenaden eller glömma att med jämna mellanrum stämma av antalet är väl ganska självklart. Och att det skall finnas en handlingsplan för olika scenarior, vem gör vad, vem skall vi ringa, förbereda barnen på rätt handlande osv.
 
Senast ändrad:
Säger man inte lärare längre?

Är man lärare så säger man "pedagog".
Vi andra kan lugnt fortsätta kalla pedagogerna för lärare eftersom det ju är vad pedagoger som jobbar i skolorna är.

Fast ibland känns det ju mer respektfullt att kalla barnens "dagisfröknar" för pedagoger. Personligen tycker jag att det är en yrkesgrupp som verkligen förtjänar respekt, så varför inte.
 
Numera säger alla i åldern 0-7 år "fröken" oavsett utbildningsnivå eller kön på den som tilltalas...

På tidigare jujutsu-träning hördes en liten pojkröst säga "fröken" till den 95 kg tunga och två (nästan) meter långa manliga tränaren...
 
Observera ingen skugga på ansvariga personer beträffande denna tråkiga händelse som ändå slutade bra.
Anser att pedagoger o Lärare ska hålla sig i skolan o inte ge sig på nåt de inte uppenbarligen klarar, snacka om skyddad verkstad som skolan tyvärr är, en helt världsfrånvänd verksamhet som borde förbjudas....
Näe, de blir bättre i framtiden då vi tex fattar att engelskan vi lär ut i skolor runt om i världen, ska läras ut likadant överallt i världen, som det är nu så har en Kines svårt att snacka med en finländare samma sorts engelska, vilket bevisar hur flummig skolan är, detta var bara ett exempel.

Fram för "internationell engelska", bort med Snurriga ointresserade tvingade mattelärare som bevakande personal åt våra barn på "vildmarksstrapatser "
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg