Pojke försvunnen - hittad

Med en tvååring är det ju relativt lätt. Klättrar han högre än en meter finns jag nedanför.

Om man ska vara petnoga handlar det ju naturligtvis om att försöka hindra nackbrottet. Men pudelns kärna är ju just att jag inte vill undvika klättrandet och fallet, utan skadan.

Aha, jag trodde du menade "jag lägger mig inte i din klättring men du får inte bryta nacken". :)

Att förhindra barnens förolyckande men ändå låta dem klättra låter mycket vettigt. Stackars de barn var skola nu ställer in skogsturerna pga Kvikkjokks-incidenten.
 
Härligt det r med vuxna människor som måste ha en syndabck och hitta på en massa regeler så att ingenting ska hända barnen. Varför inte lås in barnen i vadderade celler med övervakare och hålla dem bort från den onda världen. Att barn försvinner är väl inget konstigt, bar måste få vara barn. Men i detta fallet var det väl ungen ett klockrent exempel på hur bra han har varit. Barn gömmer sig fta från de som söker efter barnen, de är livrädda för att få skäll för de varit olydiga. Lär dem istället hur de ska göra om de går vilse, låt dem veta att de inte får skäll. Våga ta lite ansvar själva istället för att bara stjälpa över det på andra människor. Men det är klart vuxna har ju inte tid, barnen är åtminstone ärliga och säger att de inte vill.

Lille Sebastian är i mina ögon en lite hjälte, att komma bort kasnke inte var det bästa men han tog ansvar för sin situation och såg til latt bli hittad. Den lille grabbe har vad jag vet inte klagat eller gnällt eller försökt lägga skulden på någon annan.
 
Det var väldigt vad många som delar upp saken i antingen svart eller vitt. Det behöver inte vara så att antingen gör man inga utflykter med barnen eller så måste man acceptera ett visst svinn!
Olyckor och andra oförutsägbara händelser kan man inte förhindra (men man kan vara förberedd på dem och därmed ofta minska följderna). Men det här var ingen olycka eller oförutsägbar händelse. Att en 10-åring stannar bredvid stigen för att titta på en myrstack eller av något annat skäl, är helt naturligt och något som de som leder en grupp barn vanligen räknar med.

På enkla sätt kan man undvika att barn kommer från gruppen på det här sättet. Skolchefen i Jokkmokk säger i en tidningsartikel att man inte kan hålla ihop en sådan här grupp där alla inte går lika fort. Om det uttalandet stämmer så ligger hela förklaringen till att det kunde hända, i den inställningen. Är man många som ska gå ner från fjället så delar man in sig i mindre grupper med en vuxen i varje. I gruppen väntar man på varandra när någon måste stanna och den vuxne ser hela tiden till att ingen går på sidan av stigen. Det är hur enkelt och självklart som helst, och det fungerar.

Hur man själv gör som förälder med sina egna barn, har självklart många likheter med hur man gör när man leder barn i grupp, men samtidigt kan man egentligen inte jämföra. Det handlar på flera sätt om två helt olika saker. Ändå är jag ganska övertygad om att ingen förälder skulle släppa sina barn utom synhåll i fjällen. När vi fjällvandrade när mina barn var små fick de springa hur de ville, framför, bakom, ovanför, nedanför, klättra och hoppa där de ville (jag har alltid haft inställningen att det de vågar, klarar de, och det har funkat) - men de fick inte springa iväg så att det inte såg oss föräldrar. De gick i princip aldrig på stigen, självklart ramlade de många gånger (blåmärken på barnens ben är ju det vackraste som finns, då vet man att de har haft roligt!) - men de lärde sig att klara sig, att ta det försiktigt där det krävs och att det oftast inte gör så ont att göra illa sig.

Men att vandra med barn i fjällen utan att hela tiden se dem, det är ansvarslöst, oavsett om man är förälder eller ledare för en grupp. Att de i det här fallet dessutom räknade barnen på båten i två grupper, utan att kolla hur många det var i den andra gruppen, är verkligen bedrövligt.
 
...Att en 10-åring stannar bredvid stigen för att titta på en myrstack eller av något annat skäl, är helt naturligt och något som de som leder en grupp barn vanligen räknar med.

På enkla sätt kan man undvika att barn kommer från gruppen på det här sättet. Skolchefen i Jokkmokk säger i en tidningsartikel att man inte kan hålla ihop en sådan här grupp där alla inte går lika fort. Om det uttalandet stämmer så ligger hela förklaringen till att det kunde hända, i den inställningen. Är man många som ska gå ner från fjället så delar man in sig i mindre grupper med en vuxen i varje. I gruppen väntar man på varandra när någon måste stanna och den vuxne ser hela tiden till att ingen går på sidan av stigen. Det är hur enkelt och självklart som helst, och det fungerar...
Men tack så j*la mycket för att någon äntligen skriver något vettigt, jag trodde den funktionen stängdes av i den här tråden på sida två eller tre. Precis av den anledningen är det bra att ha med några extra vuxna, må de sen vara omotiverade mattelärare, föräldrar eller annat löst folk. Bara de är med.
 
Med en tvååring är det ju relativt lätt. Klättrar han högre än en meter finns jag nedanför.
Måste berätta om en gång när dottern var tre år och jag kom in i köket och fick se henne halvvägs uppe i taket, klättrande på hyllorna i skafferiet!
Men lilla vän, sa jag, inte får du klättra i skafferiet! Då tittade hon stint på mig och sa mycket bestämt: "De häj äj faktist inte skaffejiet, de äj måntevejest!"
Då var det bara att ta fram skyddsutrustningen, det vill säga ställa sig under, och låta henne nå toppen! Men sedan fick hon förståss veta att nästa gång får Mount Everest vara någon annanstans och inte där vi har maten!

Alltför många barn blir hämmade av sina föräldrars rädsla och överdrivna försiktighet. Det gäller inte bara när de rör på sig, utan även när de ritar, sjunger, leker osv. Fantasin hämmas när man avbryter dem och inte låter dem göra färdigt.
 
Men tack så j*la mycket för att någon äntligen skriver något vettigt, jag trodde den funktionen stängdes av i den här tråden på sida två eller tre. Precis av den anledningen är det bra att ha med några extra vuxna, må de sen vara omotiverade mattelärare, föräldrar eller annat löst folk. Bara de är med.

10-åringar kan bidra själva till att det fungerar. http://www.utsidan.se/forum/showpost.php?p=382491&postcount=24

Smågrupper behöver inte alltid ha en vuxen i varje grupp men ibland är det förstås att föredra. Jag tycker inte principiellt att det var antalet vuxna som fallerade.

Att hantera grupper av barn är inte alldeles lätt när man förflyttar sig. Åkte med en scoutkår på läger i somras. Knepigt att t ex borda respektive komma av ett tåg med all packning och ta sig genom rusningen på Stockholms central om man inte delar upp sig i hanterliga smågrupper med koll på tät och kö. Värsta incidenten var när vi åkte ned för en rulltrappa och de som kommit ned inte flyttade på sig så att de som kom efter inte hade plats att kliva av rulltrappan.

En grabb var försvunnen en stund på Stockholms central sedan han kommit efter.

Thure
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg