onsight racket

[Mike C]

Hur många är det som har dynamisk kosvans med sig?

Jag ser egentligen ingen större nytta med det när det gäller klättring. Vid stand använder jag repet från selen, gör ett dubbelt halvslag och kopplar in den på stand. Repet är dynamiskt, jag kan bestämma längden själv och jag slipper ha en dedikerad slinga eller kosvans för det.

Har alltid kört med slinga men slutade i samband med att jag lärde mig grottningstekniker. Rycket blir ordenligt i statiska saker.

Väldigt off topic, men jag undrar lite över detta...
Är du inkopplad och belastar ankaret via en kosvans och den ena ankarpunkten brister så kan du väll ha nytta av en dynamisk kosvans, men vad händer om samma punkt brister när du klättrar upp för repet eller firar ned? Brister en punkt när du belastar firningsbromsen eller bröstklämman så finns ingen dynamik då inte. Om du kör dynamisk rep till jummarn så kan du få viss dynamik om det är den som belastar repet, men då har du problemet att du antingen inte når jummarn när du hänger i den helt, eller måste ha kortare dynamisk rep men behöva jobba lite extra för att sträcka ut det helt över huvudet, alternativt ta kortare och flera "steg" vid repklättringen. En 70 meters pitch blir aningen jobbigare då...

Traverser är kanske då man har mest nytta av dynamiska kosvansar, och egentligen finns det ingen större anledning att inta ha dynamiska kosvansar i grottning, men rent tidsmässigt så belastar man ankarna till större delen under firning och repklättring med helstatiska system utan dynamisk falldämpning. Jag har upplevt att man väldigt sällan är inkopplad till en punkt där risken för att halka till och falla i kosvansen är överhängande, för oftast så ser man till att hänga i kosvansen så fort man har kopplat in den... Eller så är min SRT teknik antik, vilket är inte helt otroligt, det var ett tag sen...

 

[per162]

Svaret beror nog mycket på anledningen till att man vill ha ett litet eller lätt rack. Jag kan tänka mig följande möjliga anledningar:
1. Lättare att klättra svåra leder eftersom man bär på mindre vikt
2. Klättringen blir snabbare eftersom man har färre prylar att lämna över till kompisen
3. Anmarscherna går snabbare
4. Man tränar sin uppfinningsrikedom
5. Smidigare att flyga/resa med
6. Billigare att inhandla
7. Ser coolt ut (får man tro reklambilderna så klättrar ju samtliga proffs med 1-2 kammar och en quickdraw på selen)

(säkert har jag missat något)

Jag tycker att man oftast kan klättra både snabbare, säkrare och hårdare med ett ganska omfattande rack. Det man inte använder kan man ju alltid hänga på tvåan. Jag har tex ofta klättrat med folk som är sjukt sega för att de envisas med att endast ta med ett set med kammar även på enkla leder där vikten av några extra kammar skulle vara obetydlig.

 

[luktafotogen]

Jag ser egentligen ingen större nytta med det när det gäller klättring. Vid stand använder jag repet från selen, gör ett dubbelt halvslag och kopplar in den på stand. Repet är dynamiskt, jag kan bestämma längden själv och jag slipper ha en dedikerad slinga eller kosvans för det.

Väldigt off topic, men jag undrar lite över detta...
Är du inkopplad och belastar ankaret via en kosvans och den ena ankarpunkten brister så kan du väll ha nytta av en dynamisk kosvans, men vad händer om samma punkt brister när du klättrar upp för repet eller firar ned? Brister en punkt när du belastar firningsbromsen eller bröstklämman så finns ingen dynamik då inte. Om du kör dynamisk rep till jummarn så kan du få viss dynamik om det är den som belastar repet, men då har du problemet att du antingen inte når jummarn när du hänger i den helt, eller måste ha kortare dynamisk rep men behöva jobba lite extra för att sträcka ut det helt över huvudet, alternativt ta kortare och flera "steg" vid repklättringen. En 70 meters pitch blir aningen jobbigare då...

Traverser är kanske då man har mest nytta av dynamiska kosvansar, och egentligen finns det ingen större anledning att inta ha dynamiska kosvansar i grottning, men rent tidsmässigt så belastar man ankarna till större delen under firning och repklättring med helstatiska system utan dynamisk falldämpning. Jag har upplevt att man väldigt sällan är inkopplad till en punkt där risken för att halka till och falla i kosvansen är överhängande, för oftast så ser man till att hänga i kosvansen så fort man har kopplat in den... Eller så är min SRT teknik antik, vilket är inte helt otroligt, det var ett tag sen...

Nej, det du skriver gäller fortfarande. Ska inte gå in för mycket på SRT då detta inte var meningen. Det är tillräckligt med dynamik i ett semistatiskt rep för att man ska klara av ett fall med faktor ett. Därför är man aldrig statiskt inkopplad annat än mycket nära ankarpukterna där man använder kosvansarna. Såg härom dagen att SKF har lagt ut en artikel i ämnet Har dock använt slinga på stand och det ska jag sluta med.

 

[embl]

Svaret beror nog mycket på anledningen till att man vill ha ett litet eller lätt rack. Jag kan tänka mig följande möjliga anledningar:
1. Lättare att klättra svåra leder eftersom man bär på mindre vikt
2. Klättringen blir snabbare eftersom man har färre prylar att lämna över till kompisen
3. Anmarscherna går snabbare
4. Man tränar sin uppfinningsrikedom
5. Smidigare att flyga/resa med
6. Billigare att inhandla
7. Ser coolt ut (får man tro reklambilderna så klättrar ju samtliga proffs med 1-2 kammar och en quickdraw på selen)

(säkert har jag missat något)

Jag tycker att man oftast kan klättra både snabbare, säkrare och hårdare med ett ganska omfattande rack. Det man inte använder kan man ju alltid hänga på tvåan. Jag har tex ofta klättrat med folk som är sjukt sega för att de envisas med att endast ta med ett set med kammar även på enkla leder där vikten av några extra kammar skulle vara obetydlig.

Jag håller inte till hundra med dig. Att ta fram hela väskan, med hela stora racket och hänga på sig allting tar lika lång tid som att välja exakt vilka säkringar man skall ha på sig. Men om vi bortser ifrån vikten (som inte är helt obetydlig) så är hanteringen av färre säkringar på selen lättare. Det går fortare att hitta rätt kam när man inte behöver leta bland tusen. Har man moderna färgkodade kammar försvinner dessutom tiden det tar att sortera upp kammar i storleksordning om man inte har så många på selen. (Sedan finns det personer som envisas med att stå en kvart och hänga alla kilar i storleksordning, prompt ha sina kammar på vänster sida och kilarna på höger eller något liknande).

Vad jag menar är att man hänger på lite säkringar tills man har tillräckligt och därefter börjar man klättra.

 

[Mezzner]

Att folk är väldigt olika snabba med att racka på och allt möjligt stämmer ju bra, och skillnaden kanske är stor mellan individer lite oavsett om det nu tar längre tid att racka på mycket eller lite.

Jag uppfattade däremot att problemet kunde vara att den som är lite underrackad, kanske klättrar väldigt långsamt p g a han har större problem att göra bra placeringar. Han kanske får leta länge, och dessutom tvekar länge med själva moven, om han i slutänden är glest säkrad.

Jag trycker det är svårt att säga nåt generellt som dessutom gäller för alla. Lagom är bäst, och olika leder kräver olika rack...
Man brukar ju kunna ha ett hyfsat hum om hur stora kamsprickorna kan vara, och om det behövs småkammar eller om kilar går lika bra. Sen är det förstås så att längden på repan har betydelse. Jag brukar snarare ha grejer över än sakna grejer när jag klättrar, men från tur till tur så rackar jag rätt olika. Är det nåt man klättrat förr, så kan man ju ibland komma ihåg nästan exakt vad som går åt, men fråga gällde ju nu OS.

 

[Mezzner]

Förresten, en av de många trevliga effekterna av att man klättrar oftare och mer intensivt är att man är bra på att se vad som behövs.
Klättrar man tillräckligt mycket så är det ju lättare att direkt plocka rätt säkring på selen vid varje lägg, men även att från marken se vad som kan gå åt.

Så bästa tipset för att bli bättre klättrare, även när det gäller att racka på, är som vanligt att klättra mer!

 

[per162]

Jag håller inte till hundra med dig. Att ta fram hela väskan, med hela stora racket och hänga på sig allting tar lika lång tid som att välja exakt vilka säkringar man skall ha på sig. Men om vi bortser ifrån vikten (som inte är helt obetydlig) så är hanteringen av färre säkringar på selen lättare. Det går fortare att hitta rätt kam när man inte behöver leta bland tusen. Har man moderna färgkodade kammar försvinner dessutom tiden det tar att sortera upp kammar i storleksordning om man inte har så många på selen. (Sedan finns det personer som envisas med att stå en kvart och hänga alla kilar i storleksordning, prompt ha sina kammar på vänster sida och kilarna på höger eller något liknande).

Vad jag menar är att man hänger på lite säkringar tills man har tillräckligt och därefter börjar man klättra.

Jag tror att vi i princip är överens. Jag gör precis samma sak vid enreporsklättring. Det jag menar är irriterande är tex folk som klättrar långsamt för att de bara placerar kilar på ledens första halva för att de är rädda för att få slut på kammar, istället för att ta med ett halvt kamset extra. Ett annat exempel är folk som klättrar långsamt för att de inte kan säkra kruxet ordentligt eller snabbt på grund av sitt lätta rack (sen har vi ju de som back-cleanar hela leder.....)

 

[Mike C]

När jag onsight klättrar något som kan vara svårt gillar jag att ha säkringar så det räcker. Om jag ska våga gå på när klättringen är för mig svår så gäller det att jag har bra säkringar. Jag är inte en sån som ber kompisen tar hem eller vilar, utan jag kör på och för att jag ska kunna göra det så gäller det att säkringarna är bra. Jag minns när jag skulle onsighta en led när jag hade använt de säkringar jag skulle behövt senare och gjorde då en läskig move ganska osäkrad med risk för ett långt fall. Mitt psyke pallar inte med sånt.

Senaste trad leden jag onsightade klättrade jag i regn, ett gradsnäpp under bästa onsight. Då tycke jag ett det var jäkligt skönt att ha vissa säkringar dubbla, då kunde säkra bekrymmerslöst och ofta, och vågade där med klättra utan att vara nervös trots regnet. Jag ser rätt ofta folk som hänger och vilar i sina säkringar när de blir trötta eller det börjar bli svårt. Jag föredrar att plugga i nått extra om det går och ge järnet istället.

Så när det gäller onsight nära min gräns, jag vet inget om säkringarna och ser inte så bra från marken så tar jag gärna med lite extra. Det väger mer? Jo visst gör det det, men jag har sedan maj sprungit bort ca 12kg kroppsvikt så jag kan nog bära några extra prylar utan att jag blir nämnvärt nedtyngd. Det är nog inte bara jag som kanske skulle kunna banta bort annat än racket om man nu är så viktmedveten. Jag tycker inte heller att hanteringen är ett problem. Jag har mina platser på selen så jag vet var jag ska plocka dem när det är pressad läge, och det tar inte längre tid att racka på dem i ordning än att racka på dem huller om buller. Den extra minuten det tar för mig att racka på några extra prylar kan jag ta, för så jäkla bråttom har jag inte.

För mig handlar det mycket om mitt psyke, inte hur mycket racket väger. Vet jag att jag har den bästa säkringen jag kunnat ha för ett givet läge så håller jag mig lugnare när det börjar bli svårt, och därmed klättrar mera avslapnat... För mig är det värt mycket mera än ett slimmat rack... Visst, det ser inte så tufft ut när man hänger på sig en jäkla massa, men jag tycker det är mindre tufft att hänga i var och varannan säkring för att man inga vågar gå på.

 

[Mezzner]

Det är nog inte bara jag som kanske skulle kunna banta bort annat än racket om man nu är så viktmedveten.

Det där var ju ett uppenbart personangrepp på mig!!!
Upprepas det måste jag kontakta moderatorn, eller börja springa.

 

[Slan]

Jag fattar inte riktigt varför ni klättrar med ett racket. Speciellt inte on-sight, det verkar liksom lite bökigt att släppa med ett racket. Vad använder ni det till?

 

[Mike C]

Det där var ju ett uppenbart personangrepp på mig!!!
Upprepas det måste jag kontakta moderatorn, eller börja springa.

Ooops!

Jag fattar inte riktigt varför ni klättrar med ett racket. Speciellt inte on-sight, det verkar liksom lite bökigt att släppa med ett racket. Vad använder ni det till?

Ofta benäms klätterutrustningen som tas på selen inför in klättring som ett "rack". Man "rackar" på saker på sin sele. Det är väll rakt av taget från Engelska (eller Amerikanska om man så vill) precis som uttrycket "on-sight". Vill man då tala om denna "rack" i bestämd form säger man då "racket". Så det som syftas ovan är alltså klätterutrustningen man har på sin sele när man klättrar.

 

[johnliungman]

Aha, jag trodde vi pratade om tennis. I tennis skall man se till att vara så lätt som möjligt. Se bara på tjejernas små kjolar: ultralätta!