De tre viktig är ljud, eld, orientering, dvs visselpipa, elddon och kompass.
Resten är nys.....
Resten är nys.....
ÖverlevnadsAsk
- Trådstartare resenaren
- Start datum
Fick många svar. Hoppas jag inte glömmer någon.
Säkerhetsnål och strapband: Jag lägger mest fokus på reparation. Jag har haft tre oförutsedda dåliga händelser i min ute-karriär. Två av dem var revor i utrustning. Den tredje löstes med att yxa ner två granar och smälla upp en hydda för natten på ett helt oplanerat ställe. I kategorin reparationer ingår även nål och tråd och silvertejp, plus att en hel del annat i lilla lådan kan användas också. Som sagt, reparationer är den viktigaste funktionen.
Fiskegrejor: Hela kittet är stort som ett AA-batteri, dom där små ni vet. Jag tror inte egentligen detta kommer att rädda livet nån gång. Men både tråden och krokarna har en dubbel funktion som reparationsmaterial. Och skulle man bli sittande där och vänta på en helikopter så har man nått att syssla med.
Egentligen kan man säga att min tub är en reparationslåda med några extra grejor för överlevnad när jag ändå håller på.
Paracord: Tänker rulla upp 15 meter på tuben. Den andra halvan (rullarna köps i 30-metersbitar) buntas ihop med tarpen. Jag har velat ha en extralina länge för att kunna sätta upp tarpen i fler variationer.
Tändstickor vs eldsticka. Jag har dessa på andra ställen redan, plus tändare. Eld är viktigt så man bör ha flera sätt att starta en eld på. Emelertid tycker jag att flinta/stål är betydligt svårare att använda än tändstickor. Tändstickor har jag aldrig misslyckats med att göra upp eld med i hela mitt liv, möjligtvis i barndommen men inte som vuxen. Jag försöker använda gnistmetoden så mycket som möjligt men vågar inte ge mig ut utan tändstickor som funkar varje gång.
Kådis: Mest för att det står så i alla coola överlevnadsböcker. Men i vilket fall, att rulla dem på lilla snoppen är bara ett användningsområde. I det millitära finns förstås det uppenbara användningsområdet att skydda gevärspipan, så jag förstår var det kommer från.
Trådsåg: Jag har en yxa. Men jag har ingen såg. Jag tänkte utvärdera om en trådsåg är något att ha. Pröva är enda sättet att veta.
Vattentät behållare: På vintrarna ger jag mig bara ut på korta dagsturer. Kanske ändrar det senare i livet, men så är det. Jag är en tresäsongshajkare, så det där med stelfrusna fingrar är inte mitt problem. Och just denna behållaren är som gjord för min avlånga ficka som annars är helt oanvänd, så jag vill använda den.
Ståltråd: Jag tror aldrig jag kommer att behöva göra de där berömda snarorna (om inte vi får någon sorts kolapps av det industriella samhället, vilket jag faktiskt räknar med under min livstid) men det är användbart för att improvisera reparation av saker. Inte minst en skidstav, om jag skulle börja med vinterhajkar.
Säkerhetsnål och strapband: Jag lägger mest fokus på reparation. Jag har haft tre oförutsedda dåliga händelser i min ute-karriär. Två av dem var revor i utrustning. Den tredje löstes med att yxa ner två granar och smälla upp en hydda för natten på ett helt oplanerat ställe. I kategorin reparationer ingår även nål och tråd och silvertejp, plus att en hel del annat i lilla lådan kan användas också. Som sagt, reparationer är den viktigaste funktionen.
Fiskegrejor: Hela kittet är stort som ett AA-batteri, dom där små ni vet. Jag tror inte egentligen detta kommer att rädda livet nån gång. Men både tråden och krokarna har en dubbel funktion som reparationsmaterial. Och skulle man bli sittande där och vänta på en helikopter så har man nått att syssla med.
Egentligen kan man säga att min tub är en reparationslåda med några extra grejor för överlevnad när jag ändå håller på.
Paracord: Tänker rulla upp 15 meter på tuben. Den andra halvan (rullarna köps i 30-metersbitar) buntas ihop med tarpen. Jag har velat ha en extralina länge för att kunna sätta upp tarpen i fler variationer.
Tändstickor vs eldsticka. Jag har dessa på andra ställen redan, plus tändare. Eld är viktigt så man bör ha flera sätt att starta en eld på. Emelertid tycker jag att flinta/stål är betydligt svårare att använda än tändstickor. Tändstickor har jag aldrig misslyckats med att göra upp eld med i hela mitt liv, möjligtvis i barndommen men inte som vuxen. Jag försöker använda gnistmetoden så mycket som möjligt men vågar inte ge mig ut utan tändstickor som funkar varje gång.
Kådis: Mest för att det står så i alla coola överlevnadsböcker. Men i vilket fall, att rulla dem på lilla snoppen är bara ett användningsområde. I det millitära finns förstås det uppenbara användningsområdet att skydda gevärspipan, så jag förstår var det kommer från.
Trådsåg: Jag har en yxa. Men jag har ingen såg. Jag tänkte utvärdera om en trådsåg är något att ha. Pröva är enda sättet att veta.
Vattentät behållare: På vintrarna ger jag mig bara ut på korta dagsturer. Kanske ändrar det senare i livet, men så är det. Jag är en tresäsongshajkare, så det där med stelfrusna fingrar är inte mitt problem. Och just denna behållaren är som gjord för min avlånga ficka som annars är helt oanvänd, så jag vill använda den.
Ståltråd: Jag tror aldrig jag kommer att behöva göra de där berömda snarorna (om inte vi får någon sorts kolapps av det industriella samhället, vilket jag faktiskt räknar med under min livstid) men det är användbart för att improvisera reparation av saker. Inte minst en skidstav, om jag skulle börja med vinterhajkar.
Jag förstår folk som tycker att tändstickor är guds gåva till mänskligheten. Visst är det så men elden fanns långt innan man köpte ett paket Solstickan i handelsboden.
Den som INTE klarar av att fixa eld på en bit näver med ett eldstål (den nyare sorten) och baksidan av en kniv eller en bit järnsågblad skall sitta kvar i husvärmen och titta på Man vs Wild.
Visst är det enkelt med tändstickor men du har bara så många.
Visst får du fler eldar med en tändare men den tar också slut bara sådär.
Ett eldstål (Light My Fire, Fireflash osv) funkar mycket bättre och gör dig tryggare i naturen.
Observera att man inte skall lära sig hur ett eldstål fungerar genom att se Expedition Robinson. De skulle inte få eld på elden ens om den redan var tänd. Att skrapa femtielva gånger på stålet med den slöa baksidan av en parang fungerar bara inte. Det bästa sättet är två långsamma drag för att få lite obränt spån och sedan en tredje för att få eld. I bomull, tamponger eller fluffig näver räcker det med ett drag.
Att kunna slå eld med flinta, stål, fnöske osv. på det gamla goda sättet är ännu häftigare.
Den som INTE klarar av att fixa eld på en bit näver med ett eldstål (den nyare sorten) och baksidan av en kniv eller en bit järnsågblad skall sitta kvar i husvärmen och titta på Man vs Wild.
Visst är det enkelt med tändstickor men du har bara så många.
Visst får du fler eldar med en tändare men den tar också slut bara sådär.
Ett eldstål (Light My Fire, Fireflash osv) funkar mycket bättre och gör dig tryggare i naturen.
Observera att man inte skall lära sig hur ett eldstål fungerar genom att se Expedition Robinson. De skulle inte få eld på elden ens om den redan var tänd. Att skrapa femtielva gånger på stålet med den slöa baksidan av en parang fungerar bara inte. Det bästa sättet är två långsamma drag för att få lite obränt spån och sedan en tredje för att få eld. I bomull, tamponger eller fluffig näver räcker det med ett drag.
Att kunna slå eld med flinta, stål, fnöske osv. på det gamla goda sättet är ännu häftigare.
Överlevnadsaskar är mest en falsk trygghet precis som kniven, har varit med om att kniven blivit borttagen under överlevnadsutbildning och många blir handlingsförlamade och kan knappt göra nåt utan sin kniv. Undrar vad som hade hänt om man tagit deras ask ifrån dem också. Överlevnad handlar om att man hamnar i en nödsituation och behöver räddas eller rädda sig själv. Utan karta och kompass är olika sätt att kalla på hjälp ett bra sätt, att ha folk som börjar leta efter en i ett tidigt skede är ännu bättre. Detta gäller både militärt och civilt numera.
Det bästa är dock att att packa kunskap och erfarenheter, under denna tiden på året är det många som går igenom isen. Erfarna långfärdsskridskoåkare är beredda på detta genom att ha ett torrt ombyte och att ha provat ett isvaksbad. Detta gör att om de trillar i så blir det inte så farligt utan mest ett kort avbrott på turen för andra slutar livet där. Tycker det är samma om man rör sig i naturen, karta och kompass och kunskap att använda det så går man inte vilse, samma gäller mycket annat.
Jag tycker Mors Kochanski gav ett väldigt bra svar på frågan
Q:Have you Find yourself in a lifethreatning situation in the wilds?
A: I know enough that I dont put myself in that situation
Det bästa är dock att att packa kunskap och erfarenheter, under denna tiden på året är det många som går igenom isen. Erfarna långfärdsskridskoåkare är beredda på detta genom att ha ett torrt ombyte och att ha provat ett isvaksbad. Detta gör att om de trillar i så blir det inte så farligt utan mest ett kort avbrott på turen för andra slutar livet där. Tycker det är samma om man rör sig i naturen, karta och kompass och kunskap att använda det så går man inte vilse, samma gäller mycket annat.
Jag tycker Mors Kochanski gav ett väldigt bra svar på frågan
Q:Have you Find yourself in a lifethreatning situation in the wilds?
A: I know enough that I dont put myself in that situation
Så om man bara har rätt att vistas i naturen om man vet hur man startar eld med eldstål, hur ska man få ut folk i naturen då? "Sorry, du är för kass, gå en kurs i eldteknik, och sedan kan du få följa med oss och plocka blåbär".
Jag tycker din elitistiska attityd är hemsk. Var vänlig ändra på den.
Min attityd är, och har alltid varit, "börja där du är". Alla människor är betjänta av att ge sig ut i naturen. Även dem som, likt jag, inte till fullo behärskar metoden att starta eld med eldstål. Man börjar där man är med det man har och med det man kan. Sedan utökar man i små men många steg.
Vad gäller att starta en eld så är det en process i flera steg. Första steget är att få en liten låga. Nästa är att få den att bita i något lätt material som gräs eller vad man nu har. Med tändstickor får man snabbt den lilla lågan och kan öva på det. När man väl behärskar tekniken är nästa steg att lära sig få en liten låga utan tändstickor eller tändare. Det är vad jag håller på med nu.
Jag följer alltid metoden "en ny sak i taget" när jag lär ut saker, ovsett vad, så att de små nybörjarna får koncnetrera sig på just en sak i taget. Att bygga en eld på rätt sätt är mycket viktigare än att vara l33t och tända allt med stål och flinta från första dagen i scoutkåren.
Men jag kommer att fortsätta ha med mig tändare, tändstickor och eldstål, för eld är så viktigt att man bör ha flera metoder att starta en eld på med sig.
Vad gäller tändare så är den numera ett fossil från den tid då jag använde sprit- eller gas-kök. Tändare är betydligt svårare att starta en eld med, än en tändsticka.
Jag tycker din elitistiska attityd är hemsk. Var vänlig ändra på den.
Min attityd är, och har alltid varit, "börja där du är". Alla människor är betjänta av att ge sig ut i naturen. Även dem som, likt jag, inte till fullo behärskar metoden att starta eld med eldstål. Man börjar där man är med det man har och med det man kan. Sedan utökar man i små men många steg.
Vad gäller att starta en eld så är det en process i flera steg. Första steget är att få en liten låga. Nästa är att få den att bita i något lätt material som gräs eller vad man nu har. Med tändstickor får man snabbt den lilla lågan och kan öva på det. När man väl behärskar tekniken är nästa steg att lära sig få en liten låga utan tändstickor eller tändare. Det är vad jag håller på med nu.
Jag följer alltid metoden "en ny sak i taget" när jag lär ut saker, ovsett vad, så att de små nybörjarna får koncnetrera sig på just en sak i taget. Att bygga en eld på rätt sätt är mycket viktigare än att vara l33t och tända allt med stål och flinta från första dagen i scoutkåren.
Men jag kommer att fortsätta ha med mig tändare, tändstickor och eldstål, för eld är så viktigt att man bör ha flera metoder att starta en eld på med sig.
Vad gäller tändare så är den numera ett fossil från den tid då jag använde sprit- eller gas-kök. Tändare är betydligt svårare att starta en eld med, än en tändsticka.
Det är därför jag vägrar kalla min lilla tub för det. Reparations-ask är en bättre term för min del.
Och jag håller med Mors; man ska aldrig behöv hamna i en överlevnadssituation. Men visst, det otroliga kan hända, ett flygplan kan störta mitt på ditt basläger och förstöra alla dina grejer. Eller mer sannolikt de förstörs i en skogsbrand. Det kan ske.
Att kunna hantera en karta som du säger är en av de viktigaste nycklarna till att inte råka illa ut. Jag vet alltid var jag är (eller åtminstone hur jag tar mig till ett känt landmärke) och håller alltid reda på vilka marginaler jag har. Jag är faktiskt skeptisk till att jag skulle hamna i en överlevnadssituation i hela mitt liv.
Men jag är inte skeptisk till att utrustning skulle kunna gå sönder. Det har redan skett två gånger i mindre skala. Så min reparations-ask följer med. Med lite extra lulllull för säkerhets skull.
Det tankefel en del gör med innehållet i asken är att inte tänka på att när asken behövs, då är det kris, stelfrusna fingrar, fingrarna kanske inte ens går att använda....
Då är det så att jag vill inte se något förbannade primitivt elddon som ENDA möjlighet att få eld.
Elddon är med i min låda, men som förstahandsutrustning för att få eld snabbt har jag en liten plastflaska fotogen o en liten med bensin.
En nödsignalpenna med "ammunitionen" redan apterad på pennan ingår, då behövs bara släppa en fjäderbelastad knapp, vilket går med hela handen att utföra, den kan tända flaskorna med bränsle utan att de öppnas, risken för brännskador måste man beakta i dessa lägen, men hellre det än att inte få någon som helst eld o värme.
Tändstickor, tändare 2 st bra sådana provade typ BIC.
Ved behövs inte i första läget, det gäller att få igång fingrarna fort, sedan löser sig resten förhoppningsvis...
Asken måste vara lätt att öppna, helst även med icke fungerande fingrar.
Jag har bla detta innehåll för att jag önskat det några gånger i skarpt läge, då har jag inte tid o lust att leka vildmarksromantiker.
Sedan är det som förut skrivet, se till på alla sätt att inte hamna i dessa lägen, skit i om du vänder om det börjar bli för riskabelt, går en annan väg, tänker på mina ålningar på knappt bärande isar när jag var ung FM tex....
(FM= före mobtfns tid)
Då är det så att jag vill inte se något förbannade primitivt elddon som ENDA möjlighet att få eld.
Elddon är med i min låda, men som förstahandsutrustning för att få eld snabbt har jag en liten plastflaska fotogen o en liten med bensin.
En nödsignalpenna med "ammunitionen" redan apterad på pennan ingår, då behövs bara släppa en fjäderbelastad knapp, vilket går med hela handen att utföra, den kan tända flaskorna med bränsle utan att de öppnas, risken för brännskador måste man beakta i dessa lägen, men hellre det än att inte få någon som helst eld o värme.
Tändstickor, tändare 2 st bra sådana provade typ BIC.
Ved behövs inte i första läget, det gäller att få igång fingrarna fort, sedan löser sig resten förhoppningsvis...
Asken måste vara lätt att öppna, helst även med icke fungerande fingrar.
Jag har bla detta innehåll för att jag önskat det några gånger i skarpt läge, då har jag inte tid o lust att leka vildmarksromantiker.
Sedan är det som förut skrivet, se till på alla sätt att inte hamna i dessa lägen, skit i om du vänder om det börjar bli för riskabelt, går en annan väg, tänker på mina ålningar på knappt bärande isar när jag var ung FM tex....
(FM= före mobtfns tid)
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg