Nödsändare, bra eller dåligt?

[Stordrulen]

Lite Aron Ralston-mentalitet?

Inte riktigt på den nivån.
Det handlar inte heller om någon tuff machokultur utan att man är uppväxt med att så långt det bara är möjligt försöka vara sin egen lyckas smed och sätta en ära i det.

Andemeningen var att vi har alla olika förmåga att bita ihop när det skiter sig och det inte blev riktigt som man planerat.

 

[GustavOh]

GustavOh: Om jag förstår ditt senaste inlägg rätt vill du att bara(?) gruppen med egen eller andras erfarenhet av nödsändare ska skria i tråden. Samtidigt ber du den gruppen spekulera i hur de skulle klara ett magsjuke-scenario utan nödsändare. Det blir en tråd som inte är representativ för fjällvandrare. Är lite osäker på om det är din avsikt och du får gärna förtydliga om jag missförstod. Du har all rätt att vårda din tråd så att den håller sig till det som står i trådstarten.

Om tråden ska begränsas till gruppen som använder nödsändare tycker jag att det finns behov av en tråd som behandlar helheten. Dvs båda grupperna med/utan nödsändare. Vad sändare gör med oss. Och vad förmågan att klara sig utan nödsändare betyder för oss.

Hej.
Förlåt det var inte min avsikt att stänga ute de som (av olika skäl) inte har nödsändare. Det jag efterlyser är bara mer av verkliga preferenser och erfarenheter och mindre av halmdockor.
Exempel:
"Jag har hittills valt bort nödsändare. En anledning är att jag tror att jag skulle känna mig mer teknikberoende." tillför något till diskussionen.
"Dom där som skippar nödsändare tackar väl nej till säkerhetsbälte också!!11" eller "Bortklemade nollåttor som inte klarar sig själva har inte i fjällen att göra." tillför ingenting.

 

[Stordrulen]

Hej.
Förlåt det var inte min avsikt att stänga ute de som (av olika skäl) inte har nödsändare. Det jag efterlyser är bara mer av verkliga preferenser och erfarenheter och mindre av halmdockor.

Är det dåliga erfarenheter av nödsändare upplevda av folk som använt den i skarpt läge för att bli räddade som efterlyses här i tråden ?
Allt annat borde ju i så fall kvala in under "bra" eller "halmdockor".

Då finns det väl egentligen bara några få saker som kan vara dåligt med nödsändare rent praktiskt om vi ska vara rakt på sak.

1. Mer prylar att släpa med på vandringen.
2. Eventuell falsk säkerhet i och med att elektronik kan fallera eller laddas ur och möjligen locka till mindre genomarbetade färdplaner till anhöriga då hjälpen upplevs "ändå finnas nära"
3. Eventuellt fler lättvinnliga kontakter med fjällräddningen då dom ändå är lättillgängliga, vilket i så fall skulle kunna öka belastningen hos dom.

Resten är väl att betrakta som bra.

Det är väl inte svårare än så ?

Fast focus borde egentligen även ligga på människan och inte bara på tekniken för det är den som väljer och planerar sin rutt och i vissa fall "trycker på knappen" kan man tycka.

 

[GustavOh]

Är det dåliga erfarenheter av nödsändare upplevda av folk som använt den i skarpt läge för att bli räddade som efterlyses här i tråden ?
Allt annat borde ju i så fall kvala in under "halmdockor".

Njae. Eventuella dåliga erfarenheter av folk som inte använt den är helt klart on topic i min mening. Även om "det dåliga" är struntsaker i jämförelse med att ligga hjälplös och ensam med brutet ben så är det ändå relevant.
I mitt fall, exempelvis, så upplevde jag en lätt teknikstress av att tänka "tänk om min dagliga incheckning inte kom fram? De kanske oroar sig därhemma och ringer fjällräddningen bara för att en pryl fallerat?"

Fånigt? Ja.
Trivialt i förhållande till de saker som blev bättre? Ja.
Men det hade varit ännu bättre utan de tankarna.

Sedan tycker jag att det har sina sidor om det blir ytterligare en måste-pryl för flera tusen ovanpå allt annat.

 

[Ankarby]

Jag har en nödsändare, men jag har aldrig använt den. Ej heller har jag varit i en situation då jag funderat på att använda den. Innan jag skaffade nödsändare har jag vid några tillfällen drabbats av feber när jag varit på vandring. Även LINDRIG magsjuka. I samtliga dessa fall har jag varit mycket nära civilisation. Även om jag hade haft nödsändare vid dessa tillfällen hade jag knappast använt den. Jag har aldrig blivit sjuk när jag varit i "öde" trakter. Jag skulle inte tveka att använda en nödsändare om det finns ( i mitt tycke ) anledning till det. Jag skulle inte få dåligt samvete för att det kostar samhället pengar. ( Precis som jag inte får dåligt samvete när jag går till läkaren på min vårdcentral, polisanmäler när jag blivit utsatt för brott eller vad som helst som finansieras av det offentliga ). Vad skulle jag göra om jag drabbas av t.ex. svår magsjuka i fjällen utan nödsändare och utan mobiltäckning? Ja, då måste jag försöka klara av det. Kul blir det inte. Kanske blir det rent av farligt. Men jag anser inte att det är omoraliskt att kalla på hjälp. Jag tycker inte heller att det är omoraliskt att vandra utan nödsändare om man känner för det. Huruvida nödsändare påverkar mitt risktagande har jag svårt att svara på. Jag tror att det är rimligt att så är fallet. Tilläggas bör dock att jag alltid har varit en risktagare. Jag tycker om att leka tittut med döden.

Resonerar på snarlikt vis. Vi har cykeltävlingar där folk cyklar omkull med brutna ben sjukvården får ta hand om, fotbollskador, golfskador, klättringolyckor och allehanda saker folk drar på sig då de velat göra annat än sitta hemma på en stol hela livet. Att en och annan får åka helikopter ingår så att säga i hur samhället fungerar och är uppbyggt då vi människor är som vi är. 😁

Kan vissa få en gastric betald, andra nya gratis bröst betalda med våra skattepengar kommer jag inte skämmas ett dugg den dagen jag själv sitter i en helikopter för att jag ville ut och vandra och något gick snett, skulla passa på att njuta av utsikten istället väl uppe i luften.

 

[Ankarby]

Njae. Eventuella dåliga erfarenheter av folk som inte använt den är helt klart on topic i min mening. Även om "det dåliga" är struntsaker i jämförelse med att ligga hjälplös och ensam med brutet ben så är det ändå relevant.
I mitt fall, exempelvis, så upplevde jag en lätt teknikstress av att tänka "tänk om min dagliga incheckning inte kom fram? De kanske oroar sig därhemma och ringer fjällräddningen bara för att en pryl fallerat?"

Fånigt? Ja.
Trivialt i förhållande till de saker som blev bättre? Ja.
Men det hade varit ännu bättre utan de tankarna.

Sedan tycker jag att det har sina sidor om det blir ytterligare en måste-pryl för flera tusen ovanpå allt annat.

Är inte en enklare PLB bättre då ifall kommunikationen är det som stressar dig? Att kunna få hjälp då det behövs samt inte kunna nå anhöriga vid sagt tillfälle låter ju ändå som olika saker?

 

[GustavOh]

Är inte en enklare PLB bättre då ifall kommunikationen är det som stressar dig? Att kunna få hjälp då det behövs samt inte kunna nå anhöriga vid sagt tillfälle låter ju ändå som olika saker?

Kanske. Men nu har jag ju skaffat en InReach så det är rimligare att agera utifrån det än att nojja

 

[Bandersson]

Vad jag förstår kan man inte kommunicera med text med en PLB. Merckx kunde använda sin nödsändare typ InReach för att svara på frågor som gjorde det möjligt att göra en medicinsk bedömning. Men som ni skrivit om tidigare har en PLB större räckvidd och bättre täckning.

 

[Still Alive]

Resonerar på snarlikt vis. Vi har cykeltävlingar där folk cyklar omkull med brutna ben sjukvården får ta hand om, fotbollskador, golfskador, klättringolyckor och allehanda saker folk drar på sig då de velat göra annat än sitta hemma på en stol hela livet. Att en och annan får åka helikopter ingår så att säga i hur samhället fungerar och är uppbyggt då vi människor är som vi är. 😁

Kan vissa få en gastric betald, andra nya gratis bröst betalda med våra skattepengar kommer jag inte skämmas ett dugg den dagen jag själv sitter i en helikopter för att jag ville ut och vandra och något gick snett, skulla passa på att njuta av utsikten istället väl uppe i luften.

Ja, jag förstår inte varför det skulle vara mer fel att samhällets pengar går till fjällräddning än till något annat.

 

[Småtärna]

Det är inte så många kvinnoröster i den här tråden så jag dristar mig till att bidra.

Jag är 66 år, började fjällvandra på allvar för drygt tio år sedan, och har fått uppleva både reella och potentiella risksituationer, oledat i Sarek och Padjelanta. Min vandringskamrat är tio år äldre och sedan 2019 följer hans inReach alltid med. Vi har inte behövt använda den och jag kan säga att jag aldrig tänkt tanken att välja en mer riskabel rutt el dyl bara för att vi har möjlighet att kalla på hjälp, och vi kommer inte att göra det heller. Den ligger där den ligger i ryggan, som en säkerhet för oss och lugn för anhöriga.

Enstaka gånger har vi tankat ner en väderprognos. I år visade det sig vara lyckosamt, vi kunde ändra rutt utifrån ganska dålig prognos, helgen i slutet av augusti då det flögs ut folk från Sarek. Det var nog bra att kunna göra det. Facit får man ju inte.

Vid min andra tur i år hade jag med barnbarnet, som premiärgick i Laponia. Trots att vi följde Padjelantaleden och sov i stugor hyrde jag en inReach, utifrån resonemanget: Jag vill inte riskera att försätta honom i situationen att vare sig behöva gå som mest 9-10 km efter hjälp om jag blir sjuk/skadar mig, eller att skadad bli lämnad ensam medans jag går efter hjälp. (Hade jag vandrat själv på led hade jag inte gjort det.)

Så här i efterhand kan jag se en situation där jag och vandringskamraten kanske hade tryckt på knappen, om vi haft mer otur och haft möjlighet. En natt, efter många veckors torrväder 2018 blev det oväder nedanför Stuorrajiegna vid Sulitelma. På kvällen stod tälten tryggt på högre torrt gräs i ett fält av sten, efter nattens regnåskstormande var det vatten överallt eftersom den hårda marken inte kunnat svälja vattenmassorna. Mitt tält stod dock till att börja med ”på torra land”. Vad jag inte såg initialt var en vattenansamling tio meter ovanför som plötsligt brast och forsade mot mitt tält. Med enstaka sekunders marginal lyckades vi slita upp tältet. Utan Moder Jords försyn hade allt - sovsäck, kläder mat - inuti tältet dränkts i vatten, och vår situation varit rätt prekär.

Kanske är det åldern, men för mig är möjligheten att kunna larma en trygghet som jag inte längre vill vara utan.

 

[Merckx]

Det är inte så många kvinnoröster i den här tråden så jag dristar mig till att bidra.

Jag är 66 år, började fjällvandra på allvar för drygt tio år sedan, och har fått uppleva både reella och potentiella risksituationer, oledat i Sarek och Padjelanta. Min vandringskamrat är tio år äldre och sedan 2019 följer hans inReach alltid med. Vi har inte behövt använda den och jag kan säga att jag aldrig tänkt tanken att välja en mer riskabel rutt el dyl bara för att vi har möjlighet att kalla på hjälp, och vi kommer inte att göra det heller. Den ligger där den ligger i ryggan, som en säkerhet för oss och lugn för anhöriga.

Enstaka gånger har vi tankat ner en väderprognos. I år visade det sig vara lyckosamt, vi kunde ändra rutt utifrån ganska dålig prognos, helgen i slutet av augusti då det flögs ut folk från Sarek. Det var nog bra att kunna göra det. Facit får man ju inte.

Vid min andra tur i år hade jag med barnbarnet, som premiärgick i Laponia. Trots att vi följde Padjelantaleden och sov i stugor hyrde jag en inReach, utifrån resonemanget: Jag vill inte riskera att försätta honom i situationen att vare sig behöva gå som mest 9-10 km efter hjälp om jag blir sjuk/skadar mig, eller att skadad bli lämnad ensam medans jag går efter hjälp. (Hade jag vandrat själv på led hade jag inte gjort det.)

Så här i efterhand kan jag se en situation där jag och vandringskamraten kanske hade tryckt på knappen, om vi haft mer otur och haft möjlighet. En natt, efter många veckors torrväder 2018 blev det oväder nedanför Stuorrajiegna vid Sulitelma. På kvällen stod tälten tryggt på högre torrt gräs i ett fält av sten, efter nattens regnåskstormande var det vatten överallt eftersom den hårda marken inte kunnat svälja vattenmassorna. Mitt tält stod dock till att börja med ”på torra land”. Vad jag inte såg initialt var en vattenansamling tio meter ovanför som plötsligt brast och forsade mot mitt tält. Med enstaka sekunders marginal lyckades vi slita upp tältet. Utan Moder Jords försyn hade allt - sovsäck, kläder mat - inuti tältet dränkts i vatten, och vår situation varit rätt prekär.

Kanske är det åldern, men för mig är möjligheten att kunna larma en trygghet som jag inte längre vill vara utan.

Hear, hear!

 

[Fjällkjell]

Ett litet exempel på nyttan med en nödsändare typ inReach. (Jag har haft den i ca 10 år och det är första gången den används på detta sätt.)
Vid årets fjällvandring drabbades både jag (79 år) och min dotter (55 år) av magsjuka. Vi fick ta en kojdag och följaktligen var min dotter på väg att missa sitt jobb. Ingen stor katastrof men vi valde att genom kommunikation med min son (som var på hemmaplan) beställa en helikopter som hämtad ut oss från fjället. Problemet löst, alla nöjda utom min plånbok. Detta hade varit omöjligt med en PLB.

PS Vi fick mycket kred från helikopterpiloten och en jägare för att vi inte tryckte på larmknappen och "beställde" ambulansflyg. Det är tydligen det vanliga tillvägagångssättet enligt dessa personer. DS