Nödsändare, bra eller dåligt?

[tango]

HeHe, Tango, läs en gång till. Du missar poängen.

Jag repeterar. " Jag tycker det är trist att folk har fått sämre självförtroende och blivit beroende av att vara jämt uppkopplade. "

Jag tycker en nödsändare är hyfsat enkelriktad. Man skickar i värsta fall "Hämta mig!" och i bästa fall om man har den typen av sändare: "Jag mår bra och är på lat/long 123/456". Du tar inte emot nämnvärt med information tillbaka ut i vildmarken, möjligen några rader text hemifrån. Det är en hyfsat begränsad uppkoppling - inte så att man varken strömmar ner youtubefilmer i tältet eller strömmar ut direktsändning av brasan i motljus i solnedgången via en nödsändare.
Jag ser sändaren som en ren säkerhetspryl, visst är den uppkopplad men för ett synnerligen begärnsat nöd-användande. Jag skulle inte se mej som "uppkopplad" med en nödsändare i vildmarken.
Men det står var och en fritt att välja att ta med eller inte ta med sändaren, vilket som ger en mest frid i sinnet.

/Patrik

 

[joanna]

Att en nödsändare ökar tryggheten vid fjällvandringar är väl rätt uppenbart vid det här laget. Och att det ändrar vilka risker vi tar till och med på den nivån om vi ska gå ut eller inte. Nödsändare i sarek handlar mer om att det är en av dom sista områdena där vi kunde vara okontaktbara. Många av oss behövde inte mer än gå utanför dörren när vi var unga för att bli okontaktbara. Nu har vi alltid luren brevid oss. Och finns det ekonomiska intressen så kommer alla snart ha full internetuppkoppling även i Sarek.
Frågan som Gustav fiskar lite efter är 'vad förlorar vi på denna uppkoppling?'. Så frågan blir varför går vi i fjällen? Och på ett bredare plan, varför tar vi semester? Var inte en komponent att komma ifrån vardagsmiljö där man lätt blir närblind och kunna få lite perspektiv på det?

Att vara okontaktbar och i sin egen bubbla "medan världen snurrar på därute", som GustavOh
så fint beskriver, är något jag verkligen behöver, uppskattar och vårdar ömt, det är en oumbärlig del av mina luffanden. Men jag fattar fortfarande inte vad en teoretisk möjlighet att vara kontaktbar har med saken att göra? Det väljer man ju själv. Jag har full förmåga (och behov) att ibland göra det även mitt i stan.

Jag har vandrat mycket, länge, ensam och i konstiga länder utanför vår trygga i-landsbubbla, långt innan mobil- satellit- och andra "nät" varit påtänkta, och jag märker inte den känslomässiga skillnaden. Jag bara fortsätter tala om för anhöriga/vänner/kollegor att jag inte kommer att kunna nås under ett angivet antal dagar/veckor (ibland faktiskt månader). Telefonen använder jag bara kameran på, och glömmer att jag numera ibland har en nödsändare med mig.

Man måste inte använda en möjlighet bara för att den finns. Det är ju bara att stänga av mobilen (eller lämna den hemma, vilket jag gjort ända tills den rätt nyligen ersatte kameran), och - för att återgå till trådens ämne - inte använda den där nödfallsmojängen till att skicka tracking till familjen, kommunicera etc - utan bara just i ett riktigt nödfall? Ungefär som en nödfilt, blodstoppare och annat sådant man har med men hoppas slippa använda.

 

[-Fredrik-]

Rätt konstigt hur en inreach och till och med rena nödsändare framställs som att de gör att man blir uppkopplade hela tiden på samma sätt som en mobiltelefon med 5G.

Man kan sända och mota meddelanden och få väderprognoser med en inreach. Med en nödsändare kan man inte gör mer än att larma. Man kan också ha inreach avstängd under hela turen om man vill det.

Om någon tycker att det förstör upplevelsen så får de väl tycka det men att ta för givet att de som har med sig en nödsändare gör det för att de inte klarar av att inte vara uppkopplade eller är för fega blir bara meningslösa spekulationer.

 

[belcanto]

Det är lustigt, jag hör bara en massa försvarstal om nödsändarna medan ingen här i tråden förnekar dom positiva effekterna av densamma. Så är det bara och uteslutande positiva egenskaper? Kan ingen hitta en enda negativ effekt?

 

[-Fredrik-]

Det är lustigt, jag hör bara en massa försvarstal om nödsändarna medan ingen här i tråden förnekar dom positiva effekterna av densamma. Så är det bara och uteslutande positiva egenskaper? Kan ingen hitta en enda negativ effekt?

Folk kanske svarar på trollingen och andra påstående som de inte alls tycker stämmer?

Kan inte komma på så många negativa effekter på att jag har haft en inReach i säcken på sommarens turer förutom då att det kostar en del pengar. Hade skaffat en för länge sen om de var billigare, gillar inte att man behöver abonnemang.

Möjligt att några larmar för mycket när de har möjligheten men tvivlar på att det är ett verkligt problem. 2 vägs kommunikationen med en inReach borde också ta bort helt onödiga räddningar.

 

[joanna]

(...) Min egen erfarenhet från andra aktiviteter är att säkerhetsutrustning definitivt påverkar beteendet. (Utan att lägga värderingar i vilket beteende sån är "bättre")

Tydligaste exemplet är väl klättring. Jämför att klättra exakt samma led på topprep (i princip helt ofarligt), på led (du riskerar kanske ett skrubbsår eller i allra värsta fall en fotled) eller frisolo (du riskerar invaliditet eller död).
Jag lovar att de allra flesta förvandlas till "superman" när topprepet tar bort det konsekvenstänkande som trots allt krävs på led. Omvänt är det en helt annan sak att frisola även på klippor där du annars skulle kunna klättra upp i träskor.

Samma sak med skridsko exempelvis. Beter du dig likadant i sällskap som ensam? (även om du är fullt utrustad för et ofrivilligt bad)

Nu påstår jag ju naturligtvis inte att en nödsändare är en lika drastisk förändring, men jag har svårt att se hur den inte skulle påverka alls. Utan nödsändare skulle jag exempelvis passa mig för att göra ett spontant vägval där jag riskerar att bli försenad, för att inte oroa familj och/eller räddningstjänst. Det handlar ju inte om något stort fysiskt risktagande. Jag riskerar kanske att missa tåget, men det är ändå ett förändrat beteende. (...)

Jag har, sen du startar tråden, haft dessa tankar med just klättring och skridskoåkning som självupplevda exempel; har rentav själv skrivit i detta inlägg att (till skillnad från kicken i själva faran)...

Jag fann mycket större njutning och utmaning i att vidga gränserna till vad jag klarar rent tekniskt - och det kan man göra bättre när man är inknuten.

...så jag har känt mig lite inkonsekvent när jag hävdat att en nödsändare inte påverkar mig mentalt. Men "känt" att det är en principiell skillnad melan repsäkring resp. åkkamrat och en medtagen nödsändare - utan att kunna formulera den här skillnaden. Men efter ditt inlägg måste jag ju göra ett försök.

Kanske såhär (ungefär, fortfarande lite tafatt):

Att lägga säkringar och hantera repet medan man tar sig fram är (för mig) en integrerad del av klättrandet. Jag använder ju repet och allt skrotet hela tiden, samverkar och kommunicerar om det med repkamrat etc. Det är (för mig) en nästan musikalisk upplevelse när jag känner att jag gör det skickligt och påhittigt. Den kunskapen, skickligheten och kreativiteten finner jag en njutning i att finslipa.
Att klättra säkrat vidgar självklart också, som sagt, mina möjligheter att klättra mer tekniskt avancerat.

Samma med sällskap på isen, som ju kan jämföras med repkamraten. Vi är beroende av (och tränar) varandras kamraträddning, vår utrustning ska samverka, och den kunskapen är (för mig) också en del av tjusningen med skridskoåkandet.
Att åka i sällskap vidgar självklart också, antalet isar jag kan ge mig ut på (särskilt härnere i Skåne )

En nödsändare som bara hänger passiv på rygsäcksremmen har ingen del alls i min vandrings- skridskoåknings- resp. klättringsupplevelse.

Att den är med på turen ökar inte heller min förmåga att våga klättra mer tekniskt avncerat, åka på tunnare isar, eller vandra på "farligare" ställen. Jag gör ju samma riskbedömning som förr inför ett vadställe, råkpassage, eller någon mer teknisk terräng - jag har ju lika lite lust att bli blöt och farligt nerkyld, resp. bryta några ben i kroppen, även om jag kan kalla på hjälp.

 

[pooll]

Det är lustigt, jag hör bara en massa försvarstal om nödsändarna medan ingen här i tråden förnekar dom positiva effekterna av densamma. Så är det bara och uteslutande positiva egenskaper? Kan ingen hitta en enda negativ effekt?

Vet inte om jag förstår dig rätt, men det är väl flertalet som skriver att de negativa egenskaperna blir att man troligen lär larma för rätt milda anledningar. Sånt man inte hade ringt 112 för hemma. Det blir ju knappast bara bli huggande smärta i bröstet, knäckta ben, hjärtstopp osv. FJällräddare själva uttalar sig titt som tätt i media om att folk larmar av fel anledningar. kanske inte är med såna där apparater, utan nödtelefoner i stugor, men ungefär samma.

 

[pooll]

Vad gör du om du inte (längre) kan dricka vatten, utan att det genast lämnar kroppen igen den ena eller den andra vägen...? Att jag som bott/jobbat mycket i varma fattiga länder fått respekt för farligheten i skenbart banal "magsjuka" är en sak, men se mitt förra inlägg - det hände i ett högutvecklat europeiskt land med tempererat klimat.

jag gör på samma sätt som jag gör hemma om det skulle inträffa - struntar i att dricka om jag bara spyr upp det, och vilar istället.

Jag förlitar mig på att sannolikheten för att magsjukan ska gå över rätt fort, borde va betydligt större än risken för att det ska utvecklas till nåt farligt. Klart det kan va svårt att tänka så om man ligger och kaskadkräks i ett enmanstält i Sarek, men förhoppningsvis gör jag det. Tror inte jag skulle orka fortsätta vandra.

 

[-Fredrik-]

Vet inte om jag förstår dig rätt, men det är väl flertalet som skriver att de negativa egenskaperna blir att man troligen lär larma för rätt milda anledningar. Sånt man inte hade ringt 112 för hemma. Det blir ju knappast bara bli huggande smärta i bröstet, knäckta ben, hjärtstopp osv. FJällräddare själva uttalar sig titt som tätt i media om att folk larmar av fel anledningar. kanske inte är med såna där apparater, utan nödtelefoner i stugor, men ungefär samma.

Tycker att det är uppenbart att man larmar om mindre alvarliga saker när man är i naturen än när man är hemma för att man helt enkelt inte kan bli körd till sjukhuset av en bekant, ta en taxi eller buss när man får problem ute i naturen som man kan få när man är hemma.

Tror faktiskt det finns bättre lösningar på felaktiga larm än att inte låta folk ha möjlighet att larma. I Sverige har man ju till och med satt ut nödtelefoner som folk kan använda.

Är också möjligt att kostnaden för många lite onödiga räddningar är mindre än några få stora räddningar som medför sök efter personer.

 

[joanna]

jag gör på samma sätt som jag gör hemma om det skulle inträffa - struntar i att dricka om jag bara spyr upp det, och vilar istället.

Jag förlitar mig på att sannolikheten för att magsjukan ska gå över rätt fort, borde va betydligt större än risken för att det ska utvecklas till nåt farligt. Klart det kan va svårt att tänka så om man ligger och kaskadkräks i ett enmanstält i Sarek, men förhoppningsvis gör jag det. Tror inte jag skulle orka fortsätta vandra.

Det kan man ju chansa på hemma i stan, vetandes om att ambulansen med dropp och hjärtstartare kommer inom minuter om det nu skulle gå åt det hållet. ute på berget/fjället är det ju mer dumdristigt att chansa på att det "går över" även om det gör det i de flesta fallen. Enligt alla fjällräddare jag känner är det bättre - och i slutänden mindre jobb ven för dem - att larma lite för tidig än lite för sent. Hoppas du läst detta.

Men det är ju egentligen lite OT i denna tråd, som skulle handla om ifall närvaron av en nödsändare förändrar min subjektiva upplevelse av vandringen, och/eller min benägenhet att ta risker. För min del var ju svaret nej på bägge frågorna.

Men även om så vore, skulle det väga lätt mot chansen att minska mina anhörigas oro, begränsa fjällräddarnas onödiga letande, ev. mer avancerad sjukvård, och skattebetalarnas kostnader för bägge.

Mycket intressant och tankeväckande tråd.

 

[vadior]

Jag använder nödsändare för att jag bryr mig om mina barn. De är oroliga när jag ” försvinner ” och vill veta att jag är ok. Är det fel att visa hänsyn för deras oro?
Visst stör det mig något att behöva skicka meddelanden och starta spårning varje dag men det är en liten uppoffring för min del och uppoffringar ingår i alla relationer.

 

[Stordrulen]

Det är lustigt, jag hör bara en massa försvarstal om nödsändarna medan ingen här i tråden förnekar dom positiva effekterna av densamma. Så är det bara och uteslutande positiva egenskaper? Kan ingen hitta en enda negativ effekt?

Läs om, läs rätt.