Nödsändare, bra eller dåligt?

[Stordrulen]

Det skulle vara intressant med en statistik med antalet räddningsuppdrag per capita fjällvandrare från säg 80tal till i dag.

Jag gissar på att kursvan stiger som ett JAS-plan där elektronikens inträde i fjällen kom.

 

[Stordrulen]

Precis som TS skriver är det bra på så sätt att man inte riskerar att bli liggande i dagar/veckor om en allvarlig olycka/sjukdom skulle ske.

Dåligt på på så sätt att känslan att det bara är du och vildmarken störs och att antalet okynneslarm där folk är trötta, blöta, myggbitna, hungriga, kränkta, ledsna riskerar att öka.

 

[umehume]

Jag genomförde min första ensamvandring utanför led i sommar (tält). Min fru fick en rutt på hur jag tänkt gå och var jag på ett ungefär tänkt tälta och när det var dags att börja bli orolig om jag inte hört av mig.

Nu har jag tänkt skaffa en Inreach till nästa år, det ger mig mer frihet att välja var jag ska gå och mer trygghet till familjen.

 

[GustavOh]

Precis som TS skriver är det bra på så sätt att man inte riskerar att bli liggande i dagar/veckor om en allvarlig olycka/sjukdom skulle ske.

Dåligt på på så sätt att känslan att det bara är du och vildmarken störs och att antalet okynneslarm där folk är trötta, blöta, myggbitna, hungriga, kränkta, ledsna riskerar att öka.

Fast jag ser inte "okynneslarm" som ett verkligt problem. Åtminstone inte ett svårlöst.
Enda tillfället ett onödigt larm är dåligt på allvar är om en verklig nödsituation fick vänta eftersom helikoptern ryckt ut på ett skoskav. I alla andra fall handlar det bara om pengar, och det löser man enkelt om det verkligen behövs. (exempelvis med avgifter på okynneslarm)

Det är ju heller inte så att fjällräddningen skickar en helikopter om det inte bedöms som "äkta" nödsituation. Är du sjuk eller skadad så kommer du först kopplas till en sjuksköterska eller läkare som ger dig råd och gör en bedömning.

 

[Fjalloparen]

Jag har valt att gå på en ren PLB, dvs en nöd-/pejlsändare utan möjlighet till kommunikation i övrigt.
Batteriet håller i många år, det går att funktionsstesta den, och det är något som ligger i ryggan utan att störa eller pocka på uppmärksamhet. Kommunikationen med anhöriga innan är viktig. De vet att jag har den och om det skiter sig så använder jag den för att kalla på hjälp. Och med skiter sig, menar jag allvarlig skada eller sjukdom. Konceptet innebär också att jag via min registrering av den, innan avfärd, kan skriva in en text till räddningsmyndigheter om min aktuella utrustningsnivå (jmf. fjällöpning med tältvandring). Jag ser den som en livförsäkring utan att den påverkar mina vägval.

 

[tango]

Fast jag ser inte "okynneslarm" som ett verkligt problem. Åtminstone inte ett svårlöst.
Enda tillfället ett onödigt larm är dåligt på allvar är om en verklig nödsituation fick vänta eftersom helikoptern ryckt ut på ett skoskav. I alla andra fall handlar det bara om pengar, och det löser man enkelt om det verkligen behövs. (exempelvis med avgifter på okynneslarm)

Det är ju heller inte så att fjällräddningen skickar en helikopter om det inte bedöms som "äkta" nödsituation. Är du sjuk eller skadad så kommer du först kopplas till en sjuksköterska eller läkare som ger dig råd och gör en bedömning.

Det finns en situation till som är "dålig" om vi pratar okynneslarm, det är om det innebär risk för räddarna eller deras utrustning, men pratar vi vandrare så är nog den risken liten. Det är väl mer vid högalpin räddning som det kan innebära förhöjd risk även för räddarna.

Man skulle också kunna tänka sig ett "vargen kommer"-scenario med en felande sändare som felaktigt alrmar upprepade gånger men även detta bedömmer jag som ovanligt och osannolikt.

Fel med prio som beskrivs ovan är nog vanligare i så fall.


/Patrik

 

[Malmstroem]

Jag har (oftast) med mig en InReach när jag är ensam i fjällen.

Läser man statistiken så har livet i Sverige blivit säkrare och vi lever längre. Bilar är säkrare. Mobiltelefon gör det enklare att kalla på hjälp. Sattelitkommunikation ger åtkomst överallt.

Jag kan inte se att bättre kommunikation förändrar mitt sätt att bete mig. Det är inte så att jag tar större risker bara för att jag kan kalla på hjälp.

Men om nåt händer så finns det en chans att jag kan få hjälp. Förr i tiden så kunde även en mindre olycka i fjällen resultera i en potentiellt livsfarlig situation.

Jag väljer själv att inte höra av mig om allting går bra. Jag vill inte ha några fasta tider och krav på kommunikation. Jag har bara InReach för att den förhoppningsvis ska fungera om någonting händer. Jag förstår motviljan mot tekniska prylar och ser på inget sätt en nödsändare som ett måste för fjällturer.

 

[Merckx]

Jag har gjort några vandringar i Sarek och i år blir det min andra solo. För mig är nödsändaren viktigt ur just hjälp-aspekten. Det krävs bara en svår stukning så är vandringen över.

Att vara "off grid" är en meditativ känsla men för mig räcker det med att telefonen är tyst. Min hustru är tillräckligt orolig för mig när jag vandrar så för henne och mina barn är den också nödvändig.

Utöver säkerhetsaspekten kan den också fungera som snuttefilt. Det plingar till någon gång om dagen med ett uppmuntrande SMS. Ett litet men dock humörhöjande ord när situationen är eländig. Men jag skulle aldrig sitta och fippla med den som med telefonen. Högst ett par SMS om dagen. Tycker att fjällen är tillräckligt "vild" ändå.

 

[oldtimer]

Jag köpte en SPOT när jag började solovandra, i stor utsträckning utanför led. Även om jag går i de mer frekventerade sydligare fjällen så träffar jag sällan på andra vandrare när jag går oledat. Med tung packning i ojämn, stenig, ibland hal terräng är risken reell för allvarlig stukning och benbrott. Med ökande ålder blir man ju tuffligare och risken ökar för diverse akuta åkommor. Så jag ser det numera som att gå med nödsändare eller inte alls. Att ha den tryggheten tycker jag inte förtar upplevelsen av vistelsen i vildmark och påverkar inte alls mitt agerande.
Att en del använder sändaren i onödan har jag aldrig reflekterat över att det kulle kunna påverka mitt val att ha eller inte ha.

 

[pooll]

Jag har valt att gå på en ren PLB, dvs en nöd-/pejlsändare utan möjlighet till kommunikation i övrigt.
Batteriet håller i många år, det går att funktionsstesta den, och det är något som ligger i ryggan utan att störa eller pocka på uppmärksamhet. Kommunikationen med anhöriga innan är viktig. De vet att jag har den och om det skiter sig så använder jag den för att kalla på hjälp. Och med skiter sig, menar jag allvarlig skada eller sjukdom. Konceptet innebär också att jag via min registrering av den, innan avfärd, kan skriva in en text till räddningsmyndigheter om min aktuella utrustningsnivå (jmf. fjällöpning med tältvandring). Jag ser den som en livförsäkring utan att den påverkar mina vägval.

Men om man faller och dör eller druknar så blir det ju rätt svårt att pejla en? eller är den på hela tiden och kan sökas på nätet som en gps-tracker?

 

[tango]

Men om man faller och dör eller druknar så blir det ju rätt svårt att pejla en? eller är den på hela tiden och kan sökas på nätet som en gps-tracker?

Flera manicker kan väl sända poition med förkonfigurerat intervall om nu inte ägaren själv kan trycka på nödknappen. Skulle den sända samma position när ägare förväntas röra sig kan man undra om ägaren ligger stilla skadad, är stilla oskadd eller har tappat manicken. (eller om gps är störd/trasig).

/Patrik

 

[Fjalloparen]

Men om man faller och dör eller druknar så blir det ju rätt svårt att pejla en? eller är den på hela tiden och kan sökas på nätet som en gps-tracker?

Nej, den är inte på hela tiden. Men den är "bombsäker" när den väl ska användas.
Att tänka att vi alltid ska kunna hittas är att lägga det på en helt ny nivå, då måste alla gå omkring med en GPS-sändare och se till att de är laddade, påslagna och funktionella. Ur ett samhällsperspektiv kanske det är försvarbart, men jag vill ha det enklare under min vandring och ser PLB:n som min personliga försäkring och en enkel apparat som är tålig. Skulle jag förolyckas blir det svårt och dyrt att hitta mig. Kanske något jag får fundera över när min PLB behöver nytt batteri om ca två år (inköptes runt 2019).