Det är en ytterst relevant fråga i sammanhanget och har nämnts i förbifarten i vissa inlägg. Det finns kommentarer om utökning av området där varg ska få existera. Jag håller med om ambivalensen i den här frågan, inte minst med bakgrund av hur kraftiga reaktionerna brukar vara vad gäller missförhållanden vid behandlingen av urinvånare i andra länder. Alla är rörande ense om att det har skett övergrepp mot indianerna och aboriginerna. Men när det handlar om situationen i Sverige så sticker man huvudet i sanden och låtsas som det regnar. Man drar frågan i långbänk helt enkelt därför att den är så brännhet att ingen vill ta i den med tång ens.
http://www.mynewsdesk.com/se/pressr...ilo-konvention-om-urfolks-raettigheter-564317
Frågan är inte så enkel så att det handlar om vem som var här först och vems fotspår som är längst bevarade i marken. Frågan kommer inte heller att bli löst genom att man polariserar den och ställer intressen mot varandra. Det finns ingen som har tolkningsföreträde i vad som är rätt eller fel. I dagsläget är det regering och riksdag som demokratiskt valda företrädare som har beslutanderätten men den dagen man ratificerar ILO 169 så förändras läget.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Konventionen_om_ursprungsfolk_och_stamfolk
Frågan är komplicerad och konflikten synliggörs allt oftare bland annat på Utsidans forum. Man ifrågasätter rennäringen, samekulturen och de exklusiva rättigheter som renskötseln åtnjuter i fjällvärlden. Den rätten grundar sig bland annat på att vi har skrivit under FN;s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter.
http://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_urfolksdeklaration
De som har allra svårast att leva upp till denna resolution är inte förvånande länder med stora grupper av ursprungsfolk. Sverige har skrivit under men hastigheten i implementeringen visar absolut tecken på en ambivalens.
Jag förstår att den ambivalensen grundar sig på att det inte är helt accepterat hos alla invånare i landet att samerna har en äganderätt till sin mark och en rätt till självstyre av ett område som korsar norra skandinavien. Men har man svårt att acceptera detta så bör man akta sig för att citera indianska talesätt kring hur vi ska tänka i naturskyddsfrågor. Man kan inte glorifiera ett naturfolk och samtidigt förtrycka ett annat. Indianerna jagade och det fanns säkert en konkurrens om buffelköttet med rovdjur. Inuiternas kultur bygger till stor del på säljakt och deras villkor förändrades radikalt när Greenpeace genomförde sin kampanj mot säljakt.
Vargfrågan är en symbolfråga som bör sättas in i ett mycket större sammanhang men det passar dåligt på löpsedlar och i en ytlig debatt som allt för ofta förs med korta slagord.
Det som är oomtvistligt är att det sker en ständig utveckling, naturen förstörs, människors livsvillkor förändras och resurserna utnyttjas i allt större grad. Men lösningen på detta är inte att vissa ska få ta del av utvecklingen och samtidigt kräva att andra ska avstå för att bevara nåt gammalt. Ingen kan sitta vid en dator, som kräver allt mer av sällsynta mineraler och material vid tillverkningen och el vid användningen, och kräva kompensation för detta genom att kräva att nån annan får avstå utveckling. Vill man förändra så bör man börja hos sig själv. Vill man bevara rovdjur så får man själv förändra sitt liv och vill man bevara outbyggda älvar så får man återigen förändra sitt liv.
Ni som vill bevara naturen och ha kvar rovdjuren, på vilket sätt är ni beredda att förändra era liv för att göra detta möjligt?
Har en storstadsbo något ansvar för att vargen har problem eller är det bara jägarnas och samernas fel?
Tror ni att vi uppnår en hållbar utveckling om jägarna slutar med löshundsjakt och vi har 2000 vargar i Sverige?
Utan att det krävs nåt mer från dig och mig?