... Knuten är lastbilarna för utan kommunikation och bränsle går de inte.
Ett mindre antal mackar i landet är förberedda på att drivas med flyttbara elverk.
Om dessa mackars uthållighet vet vi föga. Sårbarheten däremot vet vi en del om. ...
Faktum är att det där råkar jag veta en del om, mer än jag får relatera här. Men lite lokal detaljkunskap kan jag redogöra för - för det är mitt eget ansvarsområde lokalt (och inte explicit H-stämplat). Uthålligheten är otillräcklig, och alltför många funktioner har tillgodoräknat sig tillgång till dessa mackars bränsle för att det ska kunna räcka till något i praktiken vettigt. Och reservkraftverken till mackarna är i många fall inte ens inköpta/förrådsställda utan anses kunna "rekvireras" vid påkallat behov...
Ha, fan trot sa vi när resultaten av Fukushima-stress-testerna skulle hanteras: Så, hos oss finns numera beväpnad bevakningsstyrka på plats, det tar hand om looting-risken. (Driftvärnet las ju ner under förskingringen.) På plats finns också såväl bränsle i stor mängd (så länge vi inte startar gasturbingeneratorn så klarar vi oss veckovis i bekväm Ö-drift med egna dieslar) som mobila reservkraftdieslar i riklig och bra mängd. ("Stjärna i klassboken" från MSB). Vi har (av naturliga skäl - verket ligger långt ute på landet) eget vattenverk och eget avloppsreningsverk osv osv. Och så länge
någon av reaktorerna kan hållas i husturbindrift så finns det ström nog för Ö-drift av hela verket/området vilket naturligtvis kommer att vara förstahandsvalet. Men långsiktig beredskap finns alltså etablerad numera. Det gjorde det inte före Fukushima, dåförtiden förlitade allting sig på "Riksresurser" respektive "Totalförsvarsresurser" - men som alla vi med hjärna och perspektiv vet:
De resurserna föröddes i "Den stora förskingringen" av svenska folkets tillgångar - när blåögda politiker trodda att vi levde i den bästa av världar. Dvs före Putin, Georgien och Krim... Nu har vi krav på oss att ha allting lokalt själva, både privatpersoner, kommuner - och kärnkraftsanläggningar. "Bra karl reder sig själv" osv. Men jag har förstått från mina kontakter med MSB att vi i kärnkraften är rätt ensamma och unika inom såväl industri som landstingskommunal jämförelse. Oss kunde SSM ställa
krav på. MSB kan ju bara
rekommendera kommunerna utgiftsskapande in-rättning i ledet...
Och! Inte är frågan hjälpt av Naturvårdsmyndigheter och Miljömuppar heller, de som envist kräver att bränslet i lagringen skall innehålla såna där utblandningar med RME och allt vad skit det är som vi VET gör dieselbränslet oanvändbart efter något enstaka års förvaring. Det får bakterie och algtillväxter m.m. i sig som slår ut reservkraftmotorerna på väldigt kort tid. Det enda som tål
lång lagring är helt ren (helst destillerad, inte krackad) blankdiesel utan tillsatser, då klarar man 3-6 års förvaring i sluten betong-, metall-, eller glaserad, behållare. Syntetisk EcoPar-diesel (gjord på ultraren metangas) är naturligt utan tillsatser och mycket enhetligt uppbyggd kemiskt så den klarar ytterligare många års (upp till minst 10-15? år) beredskapsförvaring men den är dyrare än vanlig tillsatsfri blankdiesel.
Det ideala bränslevalet är dieselbränslen som med god marginal har längre lagringsbeständighet än det intern-inspektionsintervall som förvaringstanken/cisternen har. Då får man en naturlig omsättning av beredskapsbränslet utan kostnadsfördyringar orsakade av förtida sanering+omsättning på grund av bristande kvalitet.
Definitiva problembränslen är de moderna
så kallade dieselbränslena, med div. inblandningar av mysko kuckelimuck för reducering av CO2-avtrycket osv. De tål inte beredskapsförvaring i årsskalan ens, de måste omsättas kontinuerligt... Funkar säkert bra till dieselmotorsystem i dagligt bruk, men är förkastligt till system som står i mer eller mindre
kritisk drift-beredskap under år och decennier.
/Odd