Ett större problem är väl (vilket någon som hastigast berörde tidigare i tråden) att ”friluftsliv” har blivit synonymt med fjällen. Som ju faktiskt är ett rätt dyrt alternativ, givet krav på resa och utrustning. Men friluftsliv är också att gå i en skog i Götaland, att misslyckas med att fånga fisk i en mellansvensk sjö, att knata runt på en holme i valfri skärgård.
Men idag verkar det där mer vardagsnära (för oss sörlänningar som har långt till fjällen) knappt räknas. Delvis har det säkert att göra med den bild av friluftsliv som reproduceras i reklamen, men också i övrig populärkultur (tänk Bear Grylls eller Alone eller så) – och för all del på forum som detta. I kombination med den andra bilden av friluftsliv, låt oss kalla det ”sportbilden”, med mountainbike och kajaker och ultraanorektisk långdistanslöpning så är det väl inte så konstigt om friluftslivet framstår som oöverstigligt?
I marknadsföring brukar man tala om ”mental tillgänglighet” (fast på engelska, eftersom det är ballare). Poängen är att det som inte är mentalt tillgängligt, det vill säga det som inte ses som en realistisk möjlighet (till den grad att man kanske inte ens överväger möjligheten rentav) de facto inte ÄR en möjlighet. Oavsett om möjligheten finns i någon sorts objektiv bemärkelse.
Det är också ett slags resursfråga. Kulturellt kapital, kan man säga, istället för ekonomiskt.
