kortsiktigt
Jag tror faktiskt en del markägare kan känna glädje i att mark man äger och vårdar är så pass värdefullt att det blir naturreservat, men jag kan också se det motsatta, man vill behålla sin mark, även om det i många fall borde gå att hitta ersättningsmark.
Många som samlar konst eller gamla böcker etc finner en glädje i att när de lämnar detta jordeliv så finns efterlämnade böcker och tavlor att beskåda på museum eller bibliotek till nytta glädje för mänskligheten, kanske också en som en minne och påminnelse av en mecenat.
Jag försöker bevara en liten äng, vet det är en droppe i havet, men jag rensar bort buskar klipper gräset med slåtterbalk eller lie och räfsar bort gräs och löv, det kommer aldrig blir naturreservat men det glädjer mig och ett antal fjärillar-humlor. men strikt ekonomiskt skulle jag stycka av markbiten och kunna sälja 2 sjönära tomter för ganska många tusenlappar, när jag gjort det är det borta för i vart fall min livstid. Vadå resa till Thailand eller köpa ny bil för pengarna , nej det lockar inte alls- då sitter jag hellre på ängen med en kall öl läser en bok och så leker jag tjuren Ferdinand, kollar en fjärill eller på en gullvivekobbe, lyssnar på näktergalen och loggar hur ofta den svartvita flugsnapparen flyger in i min holk. Det ger mig mycket mycket mer än thailandsresan, eller pengar på banken.
Jag tror faktiskt en del markägare kan känna glädje i att mark man äger och vårdar är så pass värdefullt att det blir naturreservat, men jag kan också se det motsatta, man vill behålla sin mark, även om det i många fall borde gå att hitta ersättningsmark.
Många som samlar konst eller gamla böcker etc finner en glädje i att när de lämnar detta jordeliv så finns efterlämnade böcker och tavlor att beskåda på museum eller bibliotek till nytta glädje för mänskligheten, kanske också en som en minne och påminnelse av en mecenat.
Jag försöker bevara en liten äng, vet det är en droppe i havet, men jag rensar bort buskar klipper gräset med slåtterbalk eller lie och räfsar bort gräs och löv, det kommer aldrig blir naturreservat men det glädjer mig och ett antal fjärillar-humlor. men strikt ekonomiskt skulle jag stycka av markbiten och kunna sälja 2 sjönära tomter för ganska många tusenlappar, när jag gjort det är det borta för i vart fall min livstid. Vadå resa till Thailand eller köpa ny bil för pengarna , nej det lockar inte alls- då sitter jag hellre på ängen med en kall öl läser en bok och så leker jag tjuren Ferdinand, kollar en fjärill eller på en gullvivekobbe, lyssnar på näktergalen och loggar hur ofta den svartvita flugsnapparen flyger in i min holk. Det ger mig mycket mycket mer än thailandsresan, eller pengar på banken.