Nu är inte jag haj på juridiken och så länge inte något fall är prövat i domstol, så verkar rättsläget vara oklart men jag delar Berfas syn på det.
Samtidigt så bör man nog se det ur ett pragmatiskt perspektiv. Elassisterade cyklar verkar vara här för att stanna och i den mån de får fler människor att komma ut eller att välja att pendla med elcykeln istället för med bilen är det ju gott nog.
Generella förbud är jag dock emot utan tycker att det i så fall kan räcka med lokala föreskrifter. Det blir annars väldigt storstadsfokuserat. Jag bor i Jokkmokks kommun; landets näst största och den mest högalpina. En stor del av arealen består av nationalparker och annan skyddad natur samt ett världsarv. De stora frågorna när det kommer till att skydda natur handlar inte om elcyklister utan om skogsbolagens avverkningar av stora arealer, en infekterad gruvstrid och att Vattenfall inte behöver ta något miljöansvar över exploateringen av Lule älv. Den som i sommar åker upp mot t ex Kvikkjokk kan ju notera de stora avverkningar som sker längs vägen.
En annan sak jag brukar reagera över i de här diskussionerna är att vissa verkar vilja polarisera vandrare - cyklister och vad gäller markslitage närmast sätta vandraren på noll. Så är det ju inte. Det är inte så många som cyklar på exempelvis kungsleden, men slitaget är ju påtagligt med breda spår och där det inte spångats så uppstår gyttjehål som tenderar att bli bredare och bredare. Skapade av oss som vandrar.
Stigar och leder är ju per definition slitage och alla måste ju inse att man är en del i att påverka naturen man rör sig i. Visst skulle man kunna gradera utifrån slitage, typ fatbike sliter mindre än en som vandrar, som sliter mindre än en som cyklar lugnt med en vanlig mtb, som sliter mindre än en terränglöpare med ståldobbar som sliter mindre än en grupp terränglöpare, som sliter mindre än o-ringen osv, osv men det blir rätt fånigt.
Problemet uppstår främst nära större befolkningskoncentrationer där många människor ska samsas med olika aktiviteter på en liten yta, men är i stora delar av landet ett icke-problem. Lösningen handlar nog främst om att i sådana områden kanalisera olika aktiviteter till olika leder, inte minst för att vi som människor tenderar att fungera som gruppvarelser och en stor del av de upplevda problemen handlar nog mer om gruppsykologi än om markslitage.