Mont Blanc på liv och död?

[madir]

Minst två dödsoffer. En person tvingas amputera fingertoppen. Köldskador, brutna ben och säkerligen en hel del andra incidenter. Detta är senaste nytt från den senaste tidens toppbestigningsförsök av Mont Blanc.

Nyss hemkommen från två veckor i Argentière/Chamonix (med bl. a en veckas multisport med UCPA - toppenkul!) har jag en del tankar att dela med mig.

En bestigning av Mont Blanc innebär en bestigning av ett 4810 meter högt berg. Syret blir alltså tidigt en bristvara och en lyckad bestigning kräver tur med många faktorer - såsom väder, vind, acklimatisering, dagsform, andra människor på berget, andra naturkrafter...

En orutinerad person rekommenderas starkt att gå med bergsguide. Bergsguiden är en person vars inkomst till stor del står i relation till det antal turer han/hon genomför under säsongen. Jag drömde själv om att bestiga Mont Blanc och kontaktade en guidebyrå med UIAGM-certifierade bergsguider; Association Internationale des Guides du Mont-Blanc. Jag talar ej franska men lyckades i alla fall tolka den kommande femdygnsprognosen som mycket dyster - stor risk för åska, lågtryck och regn.

Den guide jag får tala med erbjuder sig att genomföra en Mont Blanc-bestigning med mig dagen därpå. När jag påpekar den tvivelaktiga väderprognosen ögnar han själv snabbt igenom prognosen och säger: "It looks good. No problem. Let´s go tomorrow." Jag blir genast skeptisk, ber att få fundera på saken, lämnar kontoret och kommer aldrig tillbaka. Förbluffad över att guiden, förhoppningsvis med en lång och gedigen utbildning bakom sig, inte tvekar att ta med mig som klient på en mycket krävande bestigning, utan att väga in faktorer som väder och vind i sin bedömning.

Naturligtvis sker betalning av guiden i förskott. Kommer det dåliga vädret avbryter guiden turen och återvänder. Och klienten står där med lång näsa och många tusenlappar fattigare. Det här gör mig arg! Guiden riskerar inte bara sitt eget liv genom att vistas på Mont Blanc vid dåligt väder, utan även klientens.

De skyhöga priserna för guide gör att många väljer att gå utan guide. De ca 50 dödsoffren som skördas på Mont Blanc varje år utgörs till stor del av personer som går utan guide. Men när man uppenbarligen inte ens kan lita på alla guider, hur kommer det då att gå?

Jag vill säga till alla som funderar på att bestiga Mont Blanc: vid minsta tvekan, gå med guide! Men lita inte på att guiden alltid är ärlig vid tolkning av väderprognos. Ta reda på sådana fakta själv! Många av mina kamrater har ofrivilligt blivit ögonvittnen till dödsstörtningar och andra otäcka olyckor på Mont Blanc den senaste tiden. Även guider dör på berget. Bli inte en till i raden. Någon tycker om dig.

Tack för mig.

//Petra

 

[Raskolnikov]

Jag var också nere och harvade på Mt Blanc för några veckor sedan. Vi hade grymt väder så det var inga problem. Om jag får säga min mening så tycker jag att man ska försöka lära sig vad som behövs på fjället och sedan bestiga utan guide. Guiderna ansåg jag som omdömeslösa samt profithungrande. Jag träffade en Mexican som blev blåst på hundratals Euro för att guiden vände innan toppen. Guiden sa att de vände för att de skulle kommma upp på toppen för sent men i själva verket, visade det sig senare, så avbröt guiden bestigningen för att han ville ner och arbeta med sitt nystartade Café. Utöver det vill jag också varna för alla guide faux - falska guider - som driver omkring i Chamonix och på Mt Blanc. De har inga försäkringar eller liknande och i vissa fall ej heller någon utbildning. Gå själv, det är en lång och jobbig brant promenad.

Go tur // JM

 

[kmsellin]

Hm....

Hej!

Skulle vara intressant att höra fler åsikter om Mont Blanc.
Vissa säger att det bara är en lång uppförsbacke, med väl upptrampade spår till toppen.
Andra pratar om 50 dödsfall per år! Vad skall man igentligen tro?
En person med bra fjällvana och någorlunda kunskaper i klättring är den personen lämpad för att gå utan guide??

Vill gärna ha fler åsikter om detta inlägg!

MVH

 

[madir]

Re: Hm....

Vissa säger att det bara är en lång uppförsbacke, med väl upptrampade spår till toppen. Andra pratar om 50 dödsfall per år! Vad skall man egentligen tro? En person med bra fjällvana och någorlunda kunskaper i klättring är den personen lämpad för att gå utan guide??
MVH

Jag har inte varit på toppen av Mont Blanc själv, så de fakta jag lämnar här är inhämtade från folk (kursdeltagare/guider) jag talat med före, under och efter min Chamonixvistelse.

Att det är en lång uppförsbacke har du rätt i. Uppförsbacken avverkas dock i tunn luft och det är därför oerhört viktigt att vara ordentligt acklimatiserad, dvs helst ha bestigit en något lägre topp innan.

Vid fint väder kan jag nog instämma i att det är väl upptrampade spår till toppen. När sikten är god, vill säga. Ofta och helt utan förvarning kan det komma in moln, det blir tät dimma och sikten lika med noll. Då gäller det att vara god vän med din höjdmätare och kompass. Annars kan det vara kört. När jag var i Chamonix kom det många dagar mycket nysnö på Mont Blanc och de "vältrampade" spåren blev plötsligt osynliga och rutten svårforcerad.

De 50 dödsfallen per år är kalla fakta. Det är verkligheten. Varje år dör ca 50 personer i samband med bestigning av Mont Blanc. Majoriteten av dessa går utan guide. Så lyder sanningen svart på vitt. Sedan är det upp till var och en att bedöma sin kapacitet och välja att gå med eller utan guide.

Enligt mitt sätt och se kan en person med "fjällvana" (jag gissar att du syftar på vana av svenska fjäll?) och "någorlunda klätterkunskaper" mycket väl lyckas med en Mont Blanc-bestigning vid optimala förhållanden, dvs perfekt väder och svag vind. Men om ovädret kommer, vilket det ofta gör och ibland utan förvarning, är det viktigt att grundläggande knopar (dubbel åtta, pålstek m.m.) sitter i ryggmärgen för att minimera fipplandet. Du ska ha ett stabilt psyke och kunna fatta riktiga beslut trots tidspress. Vid minsta tvekan - anlita en guide! Visst, de är i många fall arroganta och tyvärr också oärliga. Men många kan också sina saker och ser sitt yrke som ett hedersuppdrag. Han eller hon kan vara din räddning vid en krissituation. Väg in detta när du fattar ditt beslut.

Pengar, eller snarare bristen på dem, är ofta orsaken till att folk väljer att gå utan guide. Frågan är hur mycket ett liv är värt? Kanske är det lika bra att avstå och vänta tills du inhämtat de nödvändiga alpina erfarenheterna alternativt pengarna?

Det finns många duktiga svenska UIAGM-certifierade bergsguider stationerade i Mont Blanc-området som anordnar bestigningar. Varför inte anlita en av dem? Jag har många bekanta som gått med svenska bergsguider och är mer än nöjda. Men visst, smakar det så kostar det.

Ursäkta mitt långa och kanske tröttsamma inlägg, men jag är alldeles för engagerad i den här frågan för att kunna vara ordknapp.

//Petra

 

[Kabonk]

Re: Hm....

...
Vissa säger att det bara är en lång uppförsbacke, med väl upptrampade spår till toppen.
Andra pratar om 50 dödsfall per år! Vad skall man igentligen tro?
En person med bra fjällvana och någorlunda kunskaper i klättring är den personen lämpad för att gå utan guide??
...
MVH

"Lång hård uppförsbacke" är nog en god beskrivning av Gouter-leden (den mest "normala"). Just innan Gouter är det emellertid rejält brant... Spår är det normalt, men man kan inte räkna med det eftersom kraftiga snöfall förekommer även på sommaren.

50 dödsfall av, uppskattningsvis, minst 10000 toppförsök verkar vara det normala under ett år. Hur man tolkar detta är en annan femma...

Har man god vana av svenska vinterfjäll och har fundamentala kunskaper om vandring och säkring på glaciär så räcker det med att förbereda sig på samma sätt som om man skulle till någon okänd del av de svenska fjällen. Därmed inte sagt att det är ofarligt, men man kommer att ha bättre chanser än den genomsnittlige turisten.

Rent statistiskt får man nog ändå betrakta det som ganska farligt. Hur många andra aktiviteter genomför man där risken att dö är 1 på 200?

mvh/Niklas

 

[Vandrare]

Förra året...

var jag där. Dåligt väder hindrade oss från att göra något topp-försök, men två aklimatiseringsturer hann vi med, Little green needle och Mont Blanc du Tacul (4248m). På väg ner från Tacul blev det mycket varmt och snön blev kladdig och hal. Vi föll flera gåger, första gången gled en bit, men sedan var vi mer vakna och minst en av oss hann få i isyxan innan vi kanade iväg. Längre ner hade några ramlat ner i en spricka och slagit ihjäl sig. Dom hade guide. 10 personer dog under den veckan vi var där.

Om man ska gå själv så gäller det: var minst tre. När man faller så drar man omkull minst en person till, så tre är minimum. Self-arrest ska sitta i ryggmärgen, det räcker inte att bara kunna teorin.

Jag tyckte mig märka en trend: Franska guider var otrevliga, speciellt de yngre. Ska jag hyra guide så kommer jag att försöka hitta en gammal Brittisk.(Åk till Argentierre och håll utkik efter pastellfärgade Berghaus-ställ! )

/Björn

 

[kmsellin]

Hej!

Är det på normalleden dessa olyckor sker??
Är det nån som vet om det är ok/möjligt att bestiga Mont blanc i mitten av maj??

Tacksam för svar!

 

[stelun]

Mont Blanc

Hej! Speciellt hej till Petra ;0)

Jag besteg Mont Blanc för 14 dagar sedan och jag känner en kluvenhet, en slags benägenhet att hålla med båda sidor... Jag tycker också att det ligger mycket i idén att hyra sig en guide, men å andra sidan så är jag också skeptisk till bergsguiderna (även de riktiga!) Vi träffade på både trevliga och extremt otrevliga guider, men generellt sett så var de väldigt arroganta och nedlåtande mot oss.

Vi hade också hört att det var en brant vandring, men utifrån detta kan man lätt ledas att tro att det inte rör sig om någon klättring. Det finns tre saker som speciellt gör att jag vill få bort vandringsstämpeln.

1) Grand Colouir, jag tror bara jag varit lika rädd vid ett tillfälle, nämligen när jag gjorde mitt andra fallskärmshopp. Denna "bowling alley" skördar fler dödsoffer än någon annan passage på berget. I år med den där lilla extra touchen, en glaciärspricka mitt i stenfallet ;0)

2) Klättringen upp till Goûter, ok den är inte svår, grad 3 på sina ställen oftast lättare, men du behöver använda händerna och halkar du kommer det leda till allvarliga konsekvenser. Jag tappade en sovsäck, den föll 15m studsade två gånger och föll sedan 500m ner mot en glaciär... glad att det bara var en sovsäck...

3) Kammarna på väg till toppen, speciellt de direkt efter Goûter stugan. När vi nådde toppen blåste det storm och efter Dôme de Goûter blåste det närmast orkan vilket gjorde att man fick genomföra en slags self-arrest i byarna för att inte blåsa av berget.

Mvh Stefan - som älskade vyn och känslan av toppen

 

[rasja]

Dyster statistik

50 döda klättrare per år, det stämmer säkert, men knappast för Mt Blanc. Jag tror att statistiken avser Mt Blanc-massivet, i vilket Mt Blanc-toppen själv är en av de allra enklaste topparna (normalleden vill säga).

Jag har även hört (dvs obekräftad) statistik om att det i massivet sker ca 150 dödsolyckor varje år totalt sett, varav ca 2 i den vältrafikerade normalleden till Mt Blanc. Antar att det då rör sig om 50 klättare och 100 skid- och snowboardåkare samt en och annan MTB-tok. OBS proportionerna! (Att komma ihåg är att sommaren är Chamonix högsäsong, stället kryllar av vandrare och klättrare m m.) Så att säga att dödsrisken är 1/200 vid bestigning av Mt Blanc, guide eller inte, det tror jag är förhastat. Riskerna finns där, men statistiken förjänar nog att tittas på lite extra noga. Någon som kan bekräfta/dementera mina lösa uppgifter?

Normalleden vandring eller ej? Med fransk 10-kg-packning, optimalt väder och lite snö och is i Gd Couloir så är det ren vandring för en som klättrat lite och inte blir nervös när han/hon behöver använda händerna lite. För en "ren vandrare" kan det nog däremot upplevas som klättring. Alltså, vandring för en klättrare, klättring för en vandrare. Är man bara en nyfiken men ovan turist är guide nödvändigt. Fjällvana och kunskaper i klippklättring samt alpin utrustning (yxa, stegjärn m m), inga problem utan guide. Krävs förstås att man då kan använda den alpina utrustningen också... Utan guide har man dessutom råd med en extra acklimatiseringsdag (eller rättare sagt en hel vecka, men det vill man ändå inte), vilket ökar chanserna att nå toppen och vara glad samtidigt.

 

[Rocke]

Hej!
Jag gjorde för ett par veckor sedan en lyckad bestigning av Mont Blanc tillsammans med fyra killar.
Vi gick normalleden. Skulle här vilja delge mina åsikter angående risker och bestigning av berget.
Att många olyckor händer på Mont Blanc beror på att det är alpernas högsta topp och att det därför drar åt sig så många som vill upp, mer eller mindre erfarna. Under normala omständigheter är det en lätt 4800-meters topp.


Behovet av acklimatisering är överdrivet. Visst är det bra att vara riktigt acklimatiserad. Men jag anser att det är viktigare att vara fräsch i kroppen (en ack-tur tar också på krafterna) samt ännu viktigare att utnyttja bra väder. Många dagar på berget ger större chans till sämre väder. Snabbhet = säkerhet.

Behovet av guide är överdrivet. Klart att guider och andra som lever av turismen överdramatiserar det hela och "skrämmer" folk för att nyttja deras tjänster. Vi hörde själv i Gouter-hyttan en guide som drog rena rövarhistorierna om hur smala kammarna var osv. Många franska guider talar dålig engelska, många klienter talar också dålig engelska så kommunikationen blir ibland inte den bästa, definitivt inte när vinden tjuter i. Är också tveksam till att vara inknuten i tremannareplag på "klättringen" mellan Tete Rousse och Gouter. Tror risken är stor till att "faller en faller alla".

Hade jag lagt tid och pengar till en bestigning och sedan ytterligare 3000 kr på en guide som sedan vänder under toppen för att han vill hem och spika på sitt café så hade det nog blivit ytterligare ett dödsfall där uppe.

Kunskap är viktigt. Men att gå kurs för att lära sig self arrest och att lära sig gå med stegjärn tycker jag låter överdrivet även det eftersom det tar tre minuter att lära sig. Viktigare då att känna och kunna lita på de man går med och framför allt att ha god sjalvkännedom och veta vad man själv klarar av fysiskt som psykiskt.
Med sunt bondförnuft kommer som bekant långt. Jag är övertygad om att de som vill och känner sig hemma i de svenska fjällen får en jobbig men härlig tur till alpernas tak med eller utan guide.

Lev livet - i stället för att frukta det!

 

[Vandrare]

Hej!
.... Men att gå kurs för att lära sig self arrest och att lära sig gå med stegjärn tycker jag låter överdrivet även det eftersom det tar tre minuter att lära sig.

Vem har snackat om kurs? Det är hur lätt som helst att träna in själv. Men man blir ingen mästare på tre minuter, det är ett som är säkert. "Väggen" i hundfjället är lagom brant att öva i.

Två belgare dog däruppe för ett par år sen av ren höjdsjuka. Dom hade nog inte heller "överdrdrivit" aklimatiseringen.

 

[madir]

Visst, men...

Hej Erik och grattis återigen till den lyckade bestigningen!

Lev livet - i stället för att frukta det!

Visst försöker jag följa den devisen, men att leva livet är inte alltid detsamma som att fly för sitt liv när stenbumlingar av storlek fotbollar/kylskåp kommer farande i Death Gully ;-) Men väljer man att hålla på med alpinism så har man också i och med detta valt att sysselsätta sig med en risksport. Då får man vara beredd att ta de eventuella konsekvenser intresset kan föra med sig. Tyvärr blir inte bara du själv lidande vid en olycka, utan också de som tycker om dig. Sådana här tankar flög runt i mitt huvud när jag själv harvade runt därnere bland alptopparna. Kalla mig blödig eller feg, men jag har definitivt börjat omvärdera ett och annat i livet.

Tack för mig ännu en gång!

//Petra

(PS: Det tog mig nära nog en och en halv dag av träning i Kebnekaise innan jag kände att self-arrest funkade någorlunda bra. Kanske är jag ingen naturbegåvning, men längre än tre minuter tar det definitivt att få tekniken att sitta rent praktiskt. DS.)
[Ändrat av madir 2002-07-15 kl 13:36]