Jag har varit med om att börja om livet från "scratch" - inte bara vad gäller friluftsprylar, utan bokstavligen allt materiellt. Då inser man hur mycket saker en västerlänning (även en fattig) ändå samlar på sig, liksom i förbifarten, under normala omständigheter.
Så jag känner med dig, men ge inte upp. Det kommer att utmana din kreativitet och kanske framtvinga omprioriteringar av andra, skenbart självklara utgiftsposter, men det går att ifrågasätta prylfixeringen och slippa billigare undan än man tror.
Min första hela sommar i Sverige var jag i stort sett egendomslös. Allt "friluftsaktigt" var, som allt annat, kvarlämnat i mitt gamla hemland; den blygsamma alpinutrustningen hade dessutom tillhört klätterklubben.
Så jag bara fortsatte min vana att långlifta - denna gång ner till Turkiet t o r. Min "utrustning" var en tandborste, en varm tröja, ett par extra underbyxor och en sjal/sarong som funkade som finklänning, handduk och ombyte, när jag behövde tvätta mina brallor och skjorta. Tog lite fruktplockarjobb på vägen, maten kostade mindre än hemma och jag blev ofta hembjuden till folk.
Nästa sommar hade jag jobbat en del, fått beslut om svenska studiemedel till nästa termin, och hyresstipendium för studentrummet. Kände mig som en miljonär. Frusen som jag är, lyxade jag mig med en "riktig" Caravan 1000-dunsovsäck (still going strong). Lånade en Camp Trails-rygga från kompis, hade redan en cykelponcho som regnplagg, köpte billigaste sortens skumplastunderlägg och stack iväg till Jämtland (naturligtvis liftandes). Vänner i hemlandet hade skickat mina enkla men älskade gamla läderkängor, men dem fick jag panikbyta mot första bästa gummistövlar (samt skaffa myggstift, aldrig påtänkt i mina hemmaberg).
Nästa sommars stora satsning var en Haglöfs Alaska, som tjänat mig troget i årtionden; inte minst under småbarnsåren då jag fått bära riktigt tungt. Still going strong, använd av barnen, men själv lyckas jag inte fylla den nuförtiden.
Så har det rullat på, och nu består min "utrustning" av en salig röra av loppisfynd (inkl Lundhagskängor för 125 spänn), militärt överskott (inkl no name ökenbrallor och M90 Värmetröja), egentillverkade manicker, fynd från farsans garderob (bättre "vindplagg" än hans gamla tunna polybomullsskjortor finns ej i sinnevärlden), via prisvärda högkvalitetsprodukter från f.d. Östeuropa och Asien (Roberts & Cumulus sovsäckar, FireMaples gasbrännare, mina personanpassade polska alpinkängor), och till slut några få ganska dyra satsningar som Aclimas merinounderställ, Montane Minimus regn/skaljacka och Helsports Ringstind SL-tält. I dessa fall har det handlat om mycket stora vinster i komfort, funktion och/eller vikt, som jag tyckt varit värda hålet i plånboken.
Men inte ens nu efter alla årtionden äger jag fler än
en sak - tältet - som jag betalat mer än 2000 kr för.
Vill bara påpeka att jag inte nu heller är det minsta "rik", utom möjligen på livskvalitet. Med eget litet arkitektkontor som hellre lägger ner obetald tid än släpper ifrån sig något vi inte helt kan stå för, varvat med långa perioder av ideellt utlandsarbete, ser jag fram med tillförsikt emot den garantipension jag kommer att klara mig så fint på
***
Fixa egen mat. Det blir bättre, billigare och mer näringsrikt per viktenhet.
Här ,
här ,
här och
här finns lite tips, men det finns flera fina trådar och artiklar om det på utsidan.
Det finns också en tråd om
"ultralätt och ultrabilligt", som dock delvis ska läsas med visst sinne för humor
EDIT: det var
den här lite mer seriösa tråden om "lätt och billigt" jag hade i åtanke.