Måste man vara rik för att vandra i fjällen?

[Panicmode]

Jag har tänkt och tänkt på denna fråga och snart blir jag väl gråhårig på den.
Sedan hela min utrustning (som jag byggt upp genom åren) vart stulen ett gäng år tillbaka, brydde jag mig aldrig bygga något.
Nu när vandringslusten är åter och jag har all tid i världen för att vandra, återstår dock det stora problemet: pengar!

Oavsett hur mycket man frågar råd om utrustning, så är även begagnat ganska dyrt det med. Ständigt slåss man också om vikt-frågan.
Så jag har konstaterat att fjällvandring är inget för fattiga men jag undrar ändå; förr i tiden, då hade inte folk en massa lullilull, vandrade inte de i fjällen ändå?

Hur fixar man en fattig-mans utrustning värdig för en fjällvandring i tex Abisko och Norska fjällar?

För även om jag nu ska köpa pö om pö, så pratar vi om, en pryl (låt oss säga att varje sak kostar ringa 2000) tar kanske 5-6månader att skaffa om inte mer. Då hinner jag bli 100 innan jag väl har allt som "behövs".

Jag älskar naturen och vill inte längre ha pengar som en ursäkt att inte komma till fjällen men går det?

Tack för förståelse och svar.

 

[jörgen hellsten]

intressant frågeställning

Tidigare tror jag att människor tog av vad de hade istället för att köpa specifika och nya grejer specialanpassade. Människor nöjde sig med ett enkelt tätt regnställ, stövlar från ok, hemstickade sockar i julklapp från mormor, en avlagd rutig skjorta etc. Ok komforten blev säkert sämre men jag har läst på flera ställen att utrustningen står för 30 % och omdömmet/erfarenheten för 70 %, säkert hade de en goda upplevelser - trots enklare utrustning.

Att låna av vänner och släkt tror jag också var vanligt samt är min erfarenhet att min pappa i 40-present av sina vänner fick den sovsäck han använde på resten av sina turer.

jag tror att man kan ha goda upplevelser med enklare utrustning. I boken UTE som är en klassiker tillsammans med annan litteratur framgår ofta att "rätt" UTE utrustning tar år att skaffa, bl.a. beroende på att man vill hinna testa av och byta ut, och så har vi det med pengarna...

 

[Still Alive]

Låt inte avsaknaden av "rätt" utrustning stå mellan dig och naturupplevelsen.

 

[Avslutat Medlemskap 201709]

Jag har funderat själv på vad som skulle hända om hela utrustningen blev stulen. Förutom affektionsvärdet av vissa grejor som följt med i en massa år så är det även allt annat och vad det skulle kosta att köpa nytt.

Om man räknar ihop allt som blivit till genom åren så representerar det en hel del pengar. Försäkringen täcker antagligen bara en bråkdel av den summan. Ibland har jag funderat på att ta fram varje pinal och fota av. Kvittona är ju borta på gamla grejor sedan länge.

Enstaka övriga prylar har jag fått stulen såsom kamera etc och då är det lättare att resonera med försäkringsbolaget men en hel friluftsutrustning blir svårare.

Usch jag törs inte tänka tanken. Vad deppad man skulle bli...

 

[Almgren]

tja, går ,man tillbaka när man som tonåring var ute så var det ju i skjorta och byxor från överskottsbolaget, liggunderlag som inte var av den uppblåsbara modellen. hemstickade sockor, trangia med t-spritsbrännare och ett ryggåstält.

så det beror ju på vilka krav du har på utrustningen.

 

[Spikbjörn]

Dom bar tyngre last förr, nya dyra saker är ofta lättare, men det gamla fungerar också bra.

Låna prylar. Eller hyr på STF och liknande.
Kolla vad du har av kläder (träningsplagg, vindskjorta, mössa, vantar, sockar t ex.)

Gå på loppis och handla en ryggsäck (där kan du ju pröva att den passar någorlunda). Ev också sovsäck och tält samt ett trangiakök.

Billiga funktionella kläder, skor mm finns ju på vissa lågpriskedjor:
ITAB
Engelssons
XXL

Enkel cellplast-liggunderlag,pannlampa, ficklampa, morakniv kostar inte många kronor. Om du inte skall vintertälta behöver ju inte alla saker vara högsta segmentet på kvalitet.

Det som tillkommer är ju att kartor, mathållning, resa och ev stugboende mm reskostnader kan bli en ganska stor slant också, men där bestämmer man ju nivån för varje gång.

 

[saraabeiramar]

Att man måste vara "rik" är ju lite överdriven. Men jag tycker att det är roligast med vandring när man har pengar för utrustningen.

Förr, där jag hade en billig plast ryggsäck som var alldeles för stor för min rygg, dålig passande gympaskor och en 2 kg syntetsovsäck för sommarvandringar, var det mycket mindre roligt att vandra.
Härligt att kunna ha prylar som hobby!

Jag är säkert inte rik, men inte längre i skolan eller på plugget. Nu känns det fint att välja prylar som passar mig och som jag ser fram emot att använda.
Prylar och resor prioriterar jag över andra saker.

Hellre går jag inte på bio, går inte ut på kvällarna, har inga abonnemang för magasin, tidningar eller Netflix. Jag äter nästan aldrig på restaurang och har förutom mina kläder för friluftslivet bara lite h&m kläder.

Skulle vara tuffare och mindre roligt att vara ute med tunga, opraktiska saker, bli blött när det regnar och äter bara varma koppen med couscous istället för frystorkad på kvällarna.

 

[Panicmode]

Jag har funderat själv på vad som skulle hända om hela utrustningen blev stulen. Förutom affektionsvärdet av vissa grejor som följt med i en massa år så är det även allt annat och vad det skulle kosta att köpa nytt.

Om man räknar ihop allt som blivit till genom åren så representerar det en hel del pengar. Försäkringen täcker antagligen bara en bråkdel av den summan. Ibland har jag funderat på att ta fram varje pinal och fota av. Kvittona är ju borta på gamla grejor sedan länge.

Enstaka övriga prylar har jag fått stulen såsom kamera etc och då är det lättare att resonera med försäkringsbolaget men en hel friluftsutrustning blir svårare.

Usch jag törs inte tänka tanken. Vad deppad man skulle bli...

När man har sina saker stulna och som inte täcker av försäkring (förråd hos vän som inte hade försäkring, det sög).
Det är oftast saker såsom tält, sovsäck, gedigen väska, eventuella vandringskänger, stormkök. Bara det där "kitet" är en plåga att få ihop billigt och som inte väger ton.

Som sjukpensionär har jag nätt å jämnt pengar till mat. Så när man läser om "det kostar inte så mycket, det är ju under tusenlappen" så sjunker ens hjärta ändå.
Det blir så klart å hänga på myrorna (som inte längre är så billiga) och ständigt andra loppisar i hopp på fynd. Hänga på facebook och allt online för se om det finns den där guldkornen.
Men sen blir det ju så, vikten.
Nu har jag lärt mig kånka på 20-25kg men det tar ju på kroppen ändå.

 

[Panicmode]

Dom bar tyngre last förr, nya dyra saker är ofta lättare, men det gamla fungerar också bra.

Låna prylar. Eller hyr på STF och liknande.
Kolla vad du har av kläder (träningsplagg, vindskjorta, mössa, vantar, sockar t ex.)

Gå på loppis och handla en ryggsäck (där kan du ju pröva att den passar någorlunda). Ev också sovsäck och tält samt ett trangiakök.

Billiga funktionella kläder, skor mm finns ju på vissa lågpriskedjor:
ITAB
Engelssons
XXL

Enkel cellplast-liggunderlag,pannlampa, ficklampa, morakniv kostar inte många kronor. Om du inte skall vintertälta behöver ju inte alla saker vara högsta segmentet på kvalitet.

Det som tillkommer är ju att kartor, mathållning, resa och ev stugboende mm reskostnader kan bli en ganska stor slant också, men där bestämmer man ju nivån för varje gång.

Kartor får man printa ut, alternativ förlita sig på mobil. Morakniv är lätt å hitta på loppis och jag har slipat några själv redan.
Resor, ptja, det är å lifta som gäller.
Det stora lasset än så länge är så klart mat.
Stugboende, ens om jag haft ett STF medlemskap (minns inte om jag har), så har jag inte råd med det. Det är sånt där fint jag kan drömma om efter jag vunnit på lotto
Det får duga fint med tält.

 

[Panicmode]

Att man måste vara "rik" är ju lite överdriven. Men jag tycker att det är roligast med vandring när man har pengar för utrustningen.

Förr, där jag hade en billig plast ryggsäck som var alldeles för stor för min rygg, dålig passande gympaskor och en 2 kg syntetsovsäck för sommarvandringar, var det mycket mindre roligt att vandra.
Härligt att kunna ha prylar som hobby!

Jag är säkert inte rik, men inte längre i skolan eller på plugget. Nu känns det fint att välja prylar som passar mig och som jag ser fram emot att använda.
Prylar och resor prioriterar jag över andra saker.

Hellre går jag inte på bio, går inte ut på kvällarna, har inga abonnemang för magasin, tidningar eller Netflix. Jag äter nästan aldrig på restaurang och har förutom mina kläder för friluftslivet bara lite h&m kläder.

Skulle vara tuffare och mindre roligt att vara ute med tunga, opraktiska saker, bli blött när det regnar och äter bara varma koppen med couscous istället för frystorkad på kvällarna.

Har också slopat det mesta till förmån till resande och vandring.
Och det är frustrerande, för det räcker ju inte ändå.
Lite det jag menar, om man trots prioriteringar inte har medel, då kommer man tillbaka till det där att vandring kostar.

För vissa är ett par tusen lappar ingenting. Man kan "spara" det anses inte räkna som någon rikedom.
Och inte heller menade jag med rik som porshe ägare, men definitivt så känns det som en klassfråga.

Jag är nyfiken på att veta hur många som ägnar sig åt vandring som är tex bidragstagare? Eller extremt låginkomsttagare.

Nordisk natur i sig kostar inte, vilket är awesome, men varför kostar det ändå? Det är det som är frågan.

 

[Almgren]

Nordisk natur i sig kostar inte, vilket är awesome, men varför kostar det ändå? Det är det som är frågan.

Hur menar du? ska friluftsutrustning delas ut gratis till alla? Allt kostar, så även ett liggunderlag, även om man kör med ett för 50 kr från jula

 

[stenblock]

Det som kostar mest för många är ju resan. En stor del av Sveriges befolkning bor långt från fjällen. Vi som bor i Skåne har det värst förstås

Utrustningen behöver man väl knappt vara "rik" för
Om man utgår från att man redan har tröjor och byxor och jacka osv så kostar det väl på sin höjd nån tusenlapp eller två med begagnad ryggsäck och sovsäck och kök och underlag osv. Lever man på existensminimum kan man iofs få samla ihop prylarna under några månaders tid för att sprida kostnaderna..