Fyra kilometer väster om Nora i bergslagen ligger Åsbobergs gruva som lades ned för mer än 60 år sedan. Gruvan vattenfylls sakta av grundvatten som nu har nått nästan upp till våningen på 145 meters djup. Den våningen, som är den största torra just nu, kommer att börja vattenfyllas ungefär i mitten av januari år 2021. Det här är sista chansen att se den, därför detta tips. Det är en mindre gruva med bara lite torra gruvgångar, men för den riktigt gruvintresserade kan det vara värdefullt. Tipsa gärna gruvintresserade människor om detta.
För att nå merparten av gångarna på 145 meters djup har man hittills behövt klättra några meter på kanten av ett bergrum, något som en del har ryggat tillbaka för. Nu har den klättringen ersatts av en gummibåtstur. Paddla runt hörnet till vänster i den lilla underjordiska sjön för att komma till gångarnas fortsättning.
Vägen ner i gruvan är ett lutande schakt med järnvägsräls. Schaktet lutar mer än att man kan hålla sig kvar. Man är tvungen att ta hjälp av järnvägsrälsen och stockarna som håller rälsen på plats för att kunna klättra. Det fungerar bra för de flesta med medelgod fysik, men gillas inte av alla. Två säkerhetstips: Ta det väldigt lugnt och försiktigt, ett räddningsarbete skulle bli mycket besvärligt, det får inte hända. Håll ihop gruppen så att de längst ner inte riskerar att få farliga stenar på sig.
Att repklättra hela vägen är en bökig apparat på den här platsen. Sanden sliter hårt på grejerna, räkna med att en firningsbroms blir förbrukad och välj en billig modell i så fall. Om några i gruppen har lite sämre fysik kan dock klättergrejer vara till hjälp vid några bökiga passager.
Två speciella saker som krävs för turen: Gummibåt eller motsvarande. Arbetshandskar för att dra sig upp med hjälp av den rostiga rälsen. Har man lättfrusna händer kan isolerade riktiga arbetshandskar vara ett komplement. Räkna med att handskarna blir förbrukade. Är man en grupp behövs dessutom hjälm därför att lösa stenar lätt kommer i rullning i det lutande schaktet.
Det här är inte en renodlad friluftsaktivitet, men ligger i praktiken nära. Det är i huvudsak en historisk upplevelse. Naturen finns med genom att visa berget från insidan. Tänk på att inte förändra den historiska platsen på något sätt.
För att nå merparten av gångarna på 145 meters djup har man hittills behövt klättra några meter på kanten av ett bergrum, något som en del har ryggat tillbaka för. Nu har den klättringen ersatts av en gummibåtstur. Paddla runt hörnet till vänster i den lilla underjordiska sjön för att komma till gångarnas fortsättning.
Vägen ner i gruvan är ett lutande schakt med järnvägsräls. Schaktet lutar mer än att man kan hålla sig kvar. Man är tvungen att ta hjälp av järnvägsrälsen och stockarna som håller rälsen på plats för att kunna klättra. Det fungerar bra för de flesta med medelgod fysik, men gillas inte av alla. Två säkerhetstips: Ta det väldigt lugnt och försiktigt, ett räddningsarbete skulle bli mycket besvärligt, det får inte hända. Håll ihop gruppen så att de längst ner inte riskerar att få farliga stenar på sig.
Att repklättra hela vägen är en bökig apparat på den här platsen. Sanden sliter hårt på grejerna, räkna med att en firningsbroms blir förbrukad och välj en billig modell i så fall. Om några i gruppen har lite sämre fysik kan dock klättergrejer vara till hjälp vid några bökiga passager.
Två speciella saker som krävs för turen: Gummibåt eller motsvarande. Arbetshandskar för att dra sig upp med hjälp av den rostiga rälsen. Har man lättfrusna händer kan isolerade riktiga arbetshandskar vara ett komplement. Räkna med att handskarna blir förbrukade. Är man en grupp behövs dessutom hjälm därför att lösa stenar lätt kommer i rullning i det lutande schaktet.
Det här är inte en renodlad friluftsaktivitet, men ligger i praktiken nära. Det är i huvudsak en historisk upplevelse. Naturen finns med genom att visa berget från insidan. Tänk på att inte förändra den historiska platsen på något sätt.