Den som jag finner fascinerande är att det alltid ska handla om individen, som du själv skriver "råkar må bra av det". Visst kan du ställa frågan varför jag ska bry mig om vad du äter.. Saken är den att jag blir påverkad av vad du äter. Om vi bortser från det som är vanligaste tråden i ämnet, hälsan. Om man ska tro på den större delen av forskningen kring ämnet så är dieten en hälsorisk om man använder sig av dieten under en längre tid (vilket också är tanken att man ska göra i denna "livsstil" som de trogna anhängarna kallar det). Detta kommer resultera i kostnader för mig som skattebetalare.
För att inte fastna om hur det påverkar hälsan vill jag hoppa vidare till hur det påverkar vår planet. Det är fantastiskt hur ignorant folk kan vara inför hur vår köttkonsumtion påverkar vår miljö. I och med vår ökande köttkonsumtion så skövlas regnskogen för att ge plats åt boskap och foderodlingar (boskapsuppfödning står för 79,5% av skövlingen i Amazonas).
Sedan står Köttet står ensamt för 80% av matens växthusgasutsläpp, men ger bara 17% av den näring vi får i oss i ett globalt perspektiv.
Vet inte om det är speciellt fascinerande.
Samtliga människor på denna jord är egoister. Vi bryr oss mest om oss själva och våra allra närmaste. Sen bryr vi oss om vår släkt och våra vänner. Sen om vår hembyggd, vårt landskap, vårt hemland, skandinavien, etc.
Lyckas man må bra och gå ner i vikt m.h.a. LCHF så skiter man blanka fan i att det försvinner regnskog i något land långt borta. (Sen är det dessutom beklagligt många som inte ens tror på att vi har något att göra med den globala uppvärmningen, mm.)
Ingen är beredd att göra annat än en minimal uppoffring (läs: typ källsortera) av sin livsstil för miljöns skull (ja det finns vissa, men det är ju inte många direkt).
Jag vet en vegan som är mycket för det här med "kött-hotet", samtidigt som denne har en femtiokilos-hund som bara vräker i sig hundmat och gasar ut mängder med växthusgaser. Det är dock OK, då det är en omplaceringshund och ägaren har då inte bidragit till uppfödandet av denna hund utan bara räddat den.
Det går också bra att beklaga sig över klimathotet samtidigt som man är kroppsbyggare/träningsgalen och vräker i sig 200% av sitt behov (mest proteiner naturligtvis), bara för att sedan gymma bort överskottsenergin man stoppat i sig.
Det går också utmärkt att klaga på miljöhotet samtidigt som man reser 200 mil för att fjällvandra en vecka.
Etc.
Poängen är att den egna nyttan alltid går före kollektivets nytta, då alla är egoister.
Frågan är snarare vart man ska dra gränsen för vilka utsläpp man är berättigad att göra, eller med andra ord: Hur stor befolkning kan jorden härbärgera utifrån de utsläpp vi finner nödvändiga för en skälig livsstil?
