Vi kanske inte ska diskutera religion för djupt i den här tråden, men alla äkta forum måste ju någon gång ha minst en tråd som spårar ut i en religiös diskussion. Så länge vi gör det i god ton och spårar tillbaka åtminstone en gång i varje inlägg tycker jag att det är ganska ok...
carl_; sa:
Först och främst ska man ha klart för sig att bibeln verkligen inte är en bok bara för de som tror på Gud utan för alla!
Absolut. Men för mig har inte bibeln något särskilt att göra med fjällvandring - inte mer än Mein Kampf, Max Nalle eller Sju sorters kakor
Men visst, de som vill ta med sig litteratur får naturligtvis själva bestämma vilka verk de vill bära med sig.
Själv lämnar jag alltså litteratur hemma eftersom jag är där för att uppleva naturen, det fria livet och sällskapet.
carl_; sa:
Om jag sen förstår dig rätt så menar du att själva fjällvandringen i sig kan vara en "religös upplevelse" eller något i den stilen.
Jag menade snarare att det bästa sättet att komma nära en Gud (om man nu tror på honom) är ju att verkligen känna att man befinner sig på plats i hans underbara skapelse - vilket jag antar att man gör som troende.
Att då sätta sig med näsan i en bok och läsa om mellanöstern känns ...ofokuserat. Över ån efter vattnet, alltså.
"Religiösa upplevelser" är ett begrepp jag inte skulle använda om jag var troende. Om inte varje sekund är en religiös upplevelse tycker jag att man har missat nåt.
carl_; sa:
Genom att läsa i bibeln, till exempel om Jesus, ser vi hur Gud är (Hebr 1:3).
Och någonstans där är det som jag inte kan vara kompis med den Gud som presenterar sig för oss i bibeln.
Varken hans etik eller hans syn på lättpackning kan jag dela. Jag tänker inte stena de kvinnor som har blivit våldtagna innanför stadens gränser, och jag tänker inte fästa tofsar varje hörn på min mantel - eftersom det väger för mycket.
(PS: Gud, om du läser det här kan jag påminna dig om att kaniner inte idisslar. Det borde ju du veta.)
Däremot kan jag ta till mig vissa saker som Jesus säger - både i vardagen och på fjällvandringen.
Exempelvis tycker jag att det är trevligt om man beter sig mot sin vandringskamrat som man vill att denne ska bete sig mot en själv. Var och en får bära den totala packningen efter sin förmåga, och var och en får ta del av de totala resurserna efter sitt behov.
Fast så tyckte ju Marx också