Själv är jag rätt nöjd med vetskapen att högre skaft inte är den bästa vägen till stabilare sko. Sulans och hälens konstruktion är viktigare. Resten känns som en akademisk diskussion. Inget ont om såna, men de bör ju vara just akademiska och utelämna känslor och traditioner.
I de olika trâdarna som löper just nu verkar det râda lite begreppsförvirring ang. vriststöd, stabilitet etc.
kanske en lite summering vore till nytta:
Stabilitet:
gives av hur hela skodonet är uppbyggt och designat:
- yttersula (material, design);
- bindsula (material, styvhet i flex - och vrid-moment)
- hälkappa (gärna förlängd sàdan)
- ovandelens material (läder/textil/stödmaterial etc).
- etc.
Ett stabilt skodon hjälper användaren att lättare ta sig fram i mer eller mindre oländig terráng, och torde, i jämföresle med ett ostabilt skodon, i praktiken ibland bidraga till att minska energiâtgàngen trots att det väger nâgra gram mer, pà det att anvándaren ej i samma utsträckning behöver ödsla energi pà att koncentera sig pà var han sátter fötterna, parera, spjárna emot etc. etc. (har ingen vetenskaplig avhandling som demonstrerar detta; pàsteendet bygger helt pà emipirisk erfarenhet av den som underskriver detta inlägg)
Rull-sula:
Med hyffsat oflexibel sula med väl studerad kurva rullar man fram i terrángen, , pà stigen eller pà landsvágen, vilket även det torde spara energi, eftersom foten och vristen inte behöver jobba med att flexas i varje steg.
Vriststöd:
jag uppfattar detta som att var till hjälp för att undvika att man viker foten/vristen i sidled i oländig terräng, kanske trampar snett och i värsta fall "vrickar foten". Här har stabiliteten viss inverkan, men den absolut viktigaste komponenten i detta fall är att skodonet är försett med skaft. Utan skaft kan vristen látt vikas i sideled vid feltrampo, medan det med skaft inte vikes lika lätt.
Pâpekas bör att skaftet inte behöver vara särskilt högt för att vara till bra hjälp i denna fràga; det torde rácka med att det gör över en bit över fotknölen, exempelvis en sk. midmodell.
Att pâstâ att skodon med skaft inte kan designas att fâ en i princip motsàndsfri pendelröresle "fram- och tillbaka" torde bygga pà okunskap i denna fràga. Det finns mànga lösningar pà hur detta kan lösas, vilka apliceras i mànga av dagens moderna kängor.
Slutligen: att definiera kángor som ett sammelbegrepp med likanande egenskaper är som jag ofta pâpekat ganska ointresant, eftersom det stâr finns en uppsjö av olika sorter, designer, kvaliteter och inte minst vikter att finna i denna grupp skodon.
Mvh, masse
