Jag håller med.
Rent krasst är ju dessa fjällstationer byggda för folk som egentligen inte vill/kan/klarar att vistas mer än dagsturer i fjällmiljö.
Därför kan jag tycka att sådana vägnära stationer som Storulvån och Vålådalen kan ha ett visst berättigande, men att flyga ut proviant till trerättersmiddagar till fjällstationer och även flyga turister med helikopter till anläggningarna är ett ofog som inte hör hemma i fjällen.
Jag kan förstå att vissa Samebyar börjar tröttna på den utvecklingen generellt i fjällen, som lök på laxen dök Coronafolket upp med sitt urbaniserade beteende där till och med dumpad utrustning och jagades renar för selfies förekom vilket säkert var droppen som fick bägaren att rinna över för en del.
Den för framtiden bästa lösningen kanske trots allt är att låta vissa fjällstationer bli fjällstugor i stället ?
Syftet är en sak, utvecklingen en annan, och egentligen flera. Jag har redan nämnt att min första kontakt med fjällvärlden var en veckas vinterutbildning på Sylarna i februari 1964. Min pluton skidade dit från Storlien (inte jag, jag hade just tillfrisknat från bronkit) och tolkade efter den veckan vessla till Handöl. På plats byggde vi bl a snöbivack och övernattade i den.
Och Jämtlandstriangeln är ju ingen dagsutflykt, utan en rundtur. Min andra frivilliga fjällvistelse (den första var 1994 i Jotunheimen, jag fyllde 50 på den turen) var nio dagar 1997 i Jämtlandsfjällen varav två i Norge -- detta efter ett avbrott i Havsalperna, p g a besvär med nyopererad hälsena. Typiskt nog vidgade jag triangeln: Storulvån-Blåhammaren-Storerikvollen- Nedalshytta -Sylarna - Helags (med extra dag för bestigning-Vålåstugan- osv. Senare samma sommar kände jag mig så fräsch i foten att jag fick lust till en tur i Rondane och Dovrefjell (5+7 dagar, tält och stugor om vartannat).
Och min poäng är förstås att även den enskilde vandraren utvecklas, hela tiden mot något anspråksfullare. Min andra jämtlandsvistelse, 2017, tog fasta på det jag missade första gången: Snasahögarna (alltså start i Enafors), Gråsjöfjällen, Tjallingdalen. Så det är iaf bra för en del att det finns någon nivå att börja på.
Om man stänger Båhammaren kommer nog många ändå att kunna byta triangeln mot en kvadrat, men fysiskt lite mer krävande: Storulån-Storerik-Nedalshytta-
Sylarna, kanske med tältnatt vid Syltjønna och annat slut, ty Storerik-Nedalen är lång och enformig, med utsikt över samma dammsjö i timmar.