Kriget mot ringen

Om man använder ett riktigt tält, å inte bara nån larvig presenning, behöver man inte flytta på några stenar för att förankra det heller!!
Hehe =)



Nää, själv stensätter jag ibland under elden, men städar då efteråt. Är dock inte så drastisk att jag river gamla eldplatser. Och visst blir jag glad ibland när jag hittar en röjd tältplats i blockterrängen... =)
 

Bilagor

  • 5528_1073226600907_6111604_n.jpg
    5528_1073226600907_6111604_n.jpg
    76 KB · Visningar: 392
Innan jag snubblade över denna tråd hade jag aldrig insett hur störande folk kan uppleva lite sten i fjällen. Nu eldar jag inte i fjällen och det går långt mellan gångerna jag behöver extra förankring på tältet. Jag lever inte själv i illusionen att jag kommer till en orörd vildmark utan jag vandrar med glädje i andras fotspår, så länge det sträcker sig till stigar, lite rösen och en liten röjd tältplats. Skräp betackar jag mig för.
Jag måste säga att efter några dgars vandring i orösad terräng så kan det vara riktigt trevligt att komma till en fin tältplats och finna en gammal eldstad och en röjd yta för tältet. När bestyren är undanröjda kan man sitta och fundera över de som varit där innan och känna en samhörighet genom tiden på ett sätt som jag inte gör nån annanstans än i fjällen.
Bilden av att det är vedervärdiga byggnader som kommer ligga kvar till nästa istid har jag svårt att förlika mig med. Har vid ett par tillfällen uppskattat den röjda tältplatsen och vindskyddet som var byggt av de undanröjda stenarna. Tack till de som slet och röjde så att jag slapp göra det i hällregnet.
Att alla rösen fyller en funktion ser jag inte heller men vill ändå inte riva dem. Att komma upp på Virremvarre (stavning...) i dimma är en nästan magisk upplevelse med alla hundratals rösen.
Och till alla er som stör er på onödiga rösen ber jag härmed å min sons vägar om ursäkt för när vi var i fjällen tillsammans tyckte han det var jättespännande att bygga egna rösen bredvid stigen.
 
Stenar vid en eldstad på marken handlar om att hindra elden att sprida sig med vinden - eller att bormsa vind så att elden brinner mer sakta. Samer och skogfolk använder stenar vid eldstaden när så behövs, och det är inte speciellt ofta. Ser du alltså en halvcirkel av sten her en van person suuutit vid elden.

Angående stencirklar för tält. Jag har bott i tält i fjällen vädigt mycket. Jag har aldrig byggt en cirkel av stenar i hela mitt liv. Jag har faktiskt väldigt svårt att ens se behovet av att bygga med stenar.

Sarek är avsett att vara en nationalpark med helt orörd natur. Att flytta en sten strider alltså mot de regler som gäller för Sarek. Har du flyttat på en sten i Sarek är du alltså vandal som påverkat Sarek negativt. Problemet är inte att just du flyttar på en sten, problemt är att du också flyttar på en sten.

1000 fjällvandrare varje sommar dlyttar på fem stenar blir 5000 stenar som flyttas på ett år. Det blir en kvarts miljon stenar som flyttats på under 50 år. Det är så man måste tänka, tycker jag.

Thomas
 
1000 fjällvandrare varje sommar dlyttar på fem stenar blir 5000 stenar som flyttas på ett år. Det blir en kvarts miljon stenar som flyttats på under 50 år. Det är så man måste tänka, tycker jag.

Thomas

Det är inte de hypotetiska stenarna som kommer märkas mest efter 1000 fjällvandrare utan det är stigarna som trampas upp och att då ha som argument att man inte får flytta en sten för att det ska vara orörd vildmark blir ju bara tramsigt. Om det så bara är en besökare så är det inte längre orörd vildmark. Vad är det stora problemet? Varför är det så illa att en sten inte ligger på samma ställe som den gjorde förra året?
Om diskussionen hade gällt skräp som burits in och lämnats kvar hade jag förstått det men att man kan uppleva det så hemskt att några stenar har flyttats några meter kan jag inte förstå.
Och argumentet att tyska turister blivit besvikna för att det inte var den vildmark de hoppats på håller ju inte heller. De har ju en romantiserad bild som inte är förankrad i verkligheten. Verkligheten är ju att VÄLDIGT många vill och vandrar i Sarek och då är det ju ingen vildmark längre.
 

avslutad210712

Gäst
1000 fjällvandrare varje sommar dlyttar på fem stenar blir 5000 stenar som flyttas på ett år. Det blir en kvarts miljon stenar som flyttats på under 50 år. Det är så man måste tänka, tycker jag.

Thomas

Om jag kommer fram till en redan flyttad sten skall den då räknas som en ny flyttad sten eller ingår den i de redan 5000 som flyttades i fjol?

Personligen ser jag inte något större problem med att man flyttar några stenar för att få plats med tältet eller att stena ner tältpinnarna. Håller med om att stigarna då är ett större problem för att inte tala om spåren efter fyrhjulingar och motorcyklar men de är såklart gjorda av en ursprungsbefolkning med ursprungsredskap dvs en sk tradition.......
 
Stenar vid en eldstad på marken handlar om att hindra elden att sprida sig med vinden - eller att bormsa vind så att elden brinner mer sakta. Samer och skogfolk använder stenar vid eldstaden när så behövs, och det är inte speciellt ofta. Ser du alltså en halvcirkel av sten her en van person suuutit vid elden.

Angående stencirklar för tält. Jag har bott i tält i fjällen vädigt mycket. Jag har aldrig byggt en cirkel av stenar i hela mitt liv. Jag har faktiskt väldigt svårt att ens se behovet av att bygga med stenar.

Sarek är avsett att vara en nationalpark med helt orörd natur. Att flytta en sten strider alltså mot de regler som gäller för Sarek. Har du flyttat på en sten i Sarek är du alltså vandal som påverkat Sarek negativt. Problemet är inte att just du flyttar på en sten, problemt är att du också flyttar på en sten.

1000 fjällvandrare varje sommar dlyttar på fem stenar blir 5000 stenar som flyttas på ett år. Det blir en kvarts miljon stenar som flyttats på under 50 år. Det är så man måste tänka, tycker jag.

Thomas

Det är uttryckligen förbjudet att spränga, schakta, måla osv stenar men något förbud mot att flytta en sten finns inte vad jag kan se. Inte heller finns förbud mot att elda eller mot att tälta eller röra sig i området.

Det är ju riktigt att nationalparken är skapad för att bevara orörd natur, men om det i ljuset av detta syfte skulle vara förbjudet att rubba en sten ur sitt läge (för att parken då inte längre är orörd) så måste det väl i konsekvensens namn då också vara förbjudet att tälta (tältpinnarna påverkar också marken, tältet kan skada vegetationen) liksom att vandra (stigar skadar vegetationen, platser där folk gärna tältar ger skador på mark och vegetation).

Men enklast är väl att kontakta länsstyrelsen och fråga :)?

//J
 
Lite ynkliga svar på det jag akrev tycker jag...

Sarek är fullt av stigar och så har det varit sedan inlandsisen smälte undan. Främst är det naturligtvis renstigar, har su vandrat i fjällen kan du inte ha undgått att se dem.

Att skapa en nationalpark för att bevara orörd natur är rätt lönslöst om ingen får vandra i nationalparken, alltså kommer stigar att skapas av människor också. Det likaom ingår... Men,mdet ingår inte staplande avvaten, slängande av skräp, osv. Sådant är skapas av människor sommknte ör så noga med att nationalparken skall finnas kvar till deras barn och barnbarn - också.

Om man personligen inte är så noga med att bevara orörd natur så ostörd som möjligt tyckern ag att man börl hålla sig borta från nationalparker eftersomman är medveten om att man skadar dessa.

Det hjälper knte att man bygger kraftverksdammar och annat i nationalprker, det är också övergrepp mot nationalparksreglerna, men ett stort övergepp ger ingen en personlig rätt till att utföra många små övergrepp...

Grundfrågannär mycket enkel som jag ser den. Skall vi bevara t.ex. Sarek med helt orörd natur, eller skall vi bevara Sarek med 90% bevarad natur, eller 50%, 25? 10?

Det är i grunden det diskuterar just nu. Frågan är om vi skall se till att framtida generationer, våra barn, barnbarn, osv, skall ha möjlighet att faktiskt se orörd natur, kanske tälta pp samma plats som du tältade på, njuta av samma utsikt, osv - eller thcker vi att det räcker med att de får uppleva bara 75% av det vi upplevde?

Thomas
 
Något absolut eldningsförbud kan jag heller inte se att det finns i bestämmelserna för Sarek. Däremot en rekommendation att undvika eldning. På samma sätt kan man väl betrakta flyttandet av stenar vid tältning. Så länge det inte är kulturlämningar man flyttar på så är det inte direkt förbjudet att flytta en och annan sten. Men det är ju bra att sätta ribban högre än bestämmelserna och återställa platsen. En slags frivillig Sarek- och fjällkultur. Fjällvärlden är värd att bevaras med omsorg.

Under en vandring i Sarek sommar stötte jag på några som eldade. Det var i utkanterna, omkring Pårek. Ibland får jag intrycket att det är vanligare att folk från andra länder eldar, men det kanske är en fördom. Det finns svenskar som gör det också. Några få gånger har jag gjort det själv, men ser egentligen eldning som helt onödig i fjällen numera med tanke på att modern utrustning är så bra.

Det här med att stigar trampas upp är ju oundvikligt. I t ex Sarvesvagge har det blivit en stor och tydlig stig numera. Jag tror att den var mindre och inte så iögonenfallande förr. Detta är väl en utveckling som man inte kan göra så mycket åt. Detsamma gäller Bielloriehppes nordöstsida. Jag tror att den har omvärderats och anses inte lika svår som man tänkte tidigare. Besökstrycket har ökat där, tror jag. Med tydligare stig och fler eldningsringar som följd.

/Hans
 
Förstår nog alla vinklar av problemet, men kan konstatera att jag själv under mina vandringar i skog och fjäll blir väldigt glad över spår av människor. Gamla spår.
En gammal gård, en järnåldersgrav, ett odlingsröse, en liten rest av en husgrund... osv. Då stannar jag upp, funderar, blir glad.
Men engångsgrillen gör mig förbannad.

Dock, vid kvällens brasa inser jag att detta enbart innebär en något löjlig och romantiserad syn på naturen och människan från min sida. Engångsgrillen är egentligen lika naturlig som järnåldersgraven, och blodriskan. Det är bara en fråga om insikt och acceptans. Om man vill slippa konstant bitterhet vill säga...
 
Lite ynkliga svar på det jag akrev tycker jag...

Sarek är fullt av stigar och så har det varit sedan inlandsisen smälte undan. Främst är det naturligtvis renstigar, har su vandrat i fjällen kan du inte ha undgått att se dem.

Att skapa en nationalpark för att bevara orörd natur är rätt lönslöst om ingen får vandra i nationalparken, alltså kommer stigar att skapas av människor också. Det likaom ingår... Men,mdet ingår inte staplande avvaten, slängande av skräp, osv. Sådant är skapas av människor sommknte ör så noga med att nationalparken skall finnas kvar till deras barn och barnbarn - också.

Om man personligen inte är så noga med att bevara orörd natur så ostörd som möjligt tyckern ag att man börl hålla sig borta från nationalparker eftersomman är medveten om att man skadar dessa.

Det hjälper knte att man bygger kraftverksdammar och annat i nationalprker, det är också övergrepp mot nationalparksreglerna, men ett stort övergepp ger ingen en personlig rätt till att utföra många små övergrepp...

Grundfrågannär mycket enkel som jag ser den. Skall vi bevara t.ex. Sarek med helt orörd natur, eller skall vi bevara Sarek med 90% bevarad natur, eller 50%, 25? 10?

Det är i grunden det diskuterar just nu. Frågan är om vi skall se till att framtida generationer, våra barn, barnbarn, osv, skall ha möjlighet att faktiskt se orörd natur, kanske tälta pp samma plats som du tältade på, njuta av samma utsikt, osv - eller thcker vi att det räcker med att de får uppleva bara 75% av det vi upplevde?

Thomas

Ynkligt....

Om du vill bevara naturen orörd finns det bara ett sätt; förbjud all mänsklig aktivitet. Om det är tillåtet att vandra och att tälta så kommer det att lämnas spår.
Ynkligt är att:
ens nämna skräp och några flyttade stenar i samma mening. Skräp är en avart och den diskussionen hör inte hemma i denna tråd. Där tror jag de flesta som seriöst bryr sig om naturen är överens. Däremot är några staplade stenar eller för den del några flyttade stenar som i exemplen ovan på inga sätt något som förstör nationalparken. Och på inga sätt bryter det mot nationalparksreglerna.
Ynkligt är att:
påstå att flyttade stenar skulle göra att våra barn och barnbarn inte skulle kunna uppleva samma sak som vi upplevt. det är ju inte så att de som vandrar bygger regelrätta hus. Vi pratar om några kvadratmeter röjd yta för att kunna slå upp tält och kanske då ett röse där stenen lagts eller möjligtvis en ring med ett tiotal stenar. Hur kan det förstöra upplevelsen av naturen?
Ynkligt är att:
påstå att röja plats för mitt tält (genom flytt av stenar, inte levande material...) skulle vara ett övergrepp.
Anser man att några stenar i en cirkel eller i en hög förstör upplevelsen av fjällen behöver man jobba med sin felaktiga romantiserade bild av fjällvärlden. Det var väldigt länge sen Sarek eller för den del övriga fjällen var orörd. Spår och lämningar av människor, gamla som nya, är en realitet och livet i fjällen blir kanske roligare om man accepterar det som en del av arvet, precis som gamla samevisten är.
 
Korta versionen:
Nu när ni vet att det finns människor som njuter av fjäll med färre eldringar, skulle det vara ok att bara sprida ringen en aning så att ögonen får lite svårare att se mönstret?


Långa versionen:
... påstå att flyttade stenar skulle göra att våra barn och barnbarn inte skulle kunna uppleva samma sak som vi upplevt. ... Anser man att några stenar i en cirkel eller i en hög förstör upplevelsen av fjällen behöver man jobba med sin felaktiga romantiserade bild av fjällvärlden.
Det verkar som att upplevelserna är lite olika redan idag. Är det ok att andra upplever världen lite annorlunda? Nu när ni vet att det finns människor som njuter av fjäll med färre ringar, skulle det vara ok att bara sprida ringen en aning så att ögonen får lite svårare att se mönstret? Är det ok att ta hänsyn till oss andra om det bara innebär att man knuffar isär ringen med skon innan man lämnar lägret? På platser där det eldas ofta är det säkert ingen som invänder mot att lämna och återanvända eldringar?

Spår och lämningar av människor, gamla som nya, är en realitet och livet i fjällen blir kanske roligare om man accepterar det som en del av arvet, precis som gamla samevisten är.
Många blir glada av gamla spår men nästan ingen av nästan nya. Om man själv försöker vara in naturen med en ambition väldigt nära "Lämna bara fotspår, ta bara foton" så blir det skönare om andra också hjälper till. I argumentet "Xyz är en realitet och livet blir kanske roligare om man accepterar det" kan stoppa in ganska många dåligheter på xyz:as plats, tex. skräp, toapapper, fyrhjulingsspår, kalhyggen, gruvor och kraftverksdammar.
 

Liknande trådar