korsbandsproblem

[Avslutat medlemskap]

har jag fått som ett brev på posten, iaf plötsligt
och därpå varaktigt, och inte vad jag kan förstå genom ngn plötslig händelse. Det kan ha varit
ett annat knäproblem från början; upptäckte att det gjorde
ont att vika benet dubbelt (vid en av mina ryggövningar).
Värst var det i maj. Sen har sommaren gått, jag har
gått med den, 18 dagar i Italien och 11 dagar i
Norge; med kraftigt lindat knä för att minska rörligheten. Det tycks ha hjälpt bra, men jag har haft vilovärk. Mellan resorna har jag cyklat mycket,
gått mycket lite och hållit uppe med löpning
(sannolikt roten till det onda) i flera månader.

Nu var jag hos sjukgymnast som drog, bände och tryckte
och kom fram till att menisken var OK, men
ett korsband (eller båda?) på vänster knä var uttänjt.
Hon rekommenderade en mer specialiserad fysioterapeut,
som jag ska träffa på måndag. Rädd för att även hon
bara rekommenderar en sänkning av anspråken på
mina aktiviteter. Jag är knappt 62 år, nybliven
pensionär och hoppas
på minst tre aktiva somrar till. Helst vill jag kunna börja springa igen.

Så jag undrar vilka här som har erfarenhet av att
leva och träna med denna typ av skada. Idrottsmän
drabbas ju, t ex en hockeyspelare som fastnar med
skrillan i isen - då finns behandling och rehabilitering. Vad exakt gör man/de,
och hur lång tid kan det ta att bli ngtsånär
frisk? Gäller det specialistbehandling
är jag beredd att gå till det privata och
betala för mig.

 

[mariadahlstrom]

Mitt korsband

För ca 7 år sedan gjorde jag en korsbandsoperation. Främre korsbandet var av. För att göra en sådan operation är det mkt viktigt att träna musklerna i hela benet.

Vid en operation så använde de en bit av knäskålssenan till en rekonstruktion. Efter operationen så använde jag kryckor endast ett fåtal dagar som stöd. Sedan följde 6 månaders träning hos sjukgymnast.

Anledningen till min opertion var att jag var ung, och hade ett aktivt idrottsliv. Det är inte alltid en operation krävs, utan det kan räcka med muskelträning beroende på hur du lever ditt liv.

Min operation har gått bra. Jag har dessvärre pga instabilitet och oändliga knävridningar innan operationen fått skador på brosk som gör att jag är lite stel och att knät låser sig och ibland vanlig värk.

Är du aktiv och ständigt får dessa knävridningar så rekomenderar jag en operation för att om möjligt förhindra andra skador. Läkare brukar dock inte rekomendera operation utan ser hellre att man stärker musklerna, men man får överväga för och nackdelar.

 

[Avslutat medlemskap]

Tack för svaret, men jag förhastade mig!
Igår fick jag second opinion från en annan sjukgymnast,
och hon menade att med en korsbandsskada
skulle jag inte kunna gå vettigt. Vilket jag kunde.


Förslitning av diverse broskvävnader var hennes förslag,
och mer kan inte NÅGON fastställa utan röntgen.
Idag var jag hos en läkare, som ställde ungefär samma
diagnos. Med tur är det menisken, sa han, ty sådant
kan man åtgöra. Således fick jag remiss till
röntgen eventuellt följt av artroskopi.

 

[christer49]

Hej Peter!
Hoppas du får adekvat hjälp för ditt knä!
I april 1968 ville läkare göra en meniskoperation i mitt knä efter det att det låst sig under ett träningspass. Jag sa att jag inte ville göra någon operation för jag skulle hem och fira påsk. Har ännu inte gjort någon operation. Mina ledband är uttänjda och jag styrektränar regelbundet för att stärka ledbanden/korsbanden. Man får leva med sina krämpor, har t ex inte kunnat springa på 30 år. Vandra, cykla, åka skidor och långfärdsskridskor går däremot utmärkt.
MVH
Christer

 

[Avslutat medlemskap]

Hej Peter!
Hoppas du får adekvat hjälp för ditt knä!
I april 1968 ville läkare göra en meniskoperation i mitt knä efter det att det låst sig under ett träningspass. Jag sa att jag inte ville göra någon operation för jag skulle hem och fira påsk. Har ännu inte gjort någon operation. Mina ledband är uttänjda och jag styrektränar regelbundet för att stärka ledbanden/korsbanden. Man får leva med sina krämpor, har t ex inte kunnat springa på 30 år. Vandra, cykla, åka skidor och långfärdsskridskor går däremot utmärkt.
MVH
Christer

Tack för vänligheten. Jag kanske är privilegierad som
kunnat springa upp till 61 års ålder, med vissa avbrott
för hälsenebesvär. Vandring är det viktiga; men Norge-
turen var oerhört stenig och det är väl fr a
ojämnt underlag som sliter på knäna. Hade tänkt åka
till Andorra för en tiodagarsvandring, men inser
att jag skulle oroa mig hela tiden,
och säkert få en del ont, så det är inställt.
Sicken skit, min första september som pensionär
och så blev det inget vandrat!

Men jag siktar på att fortsätta vandra till jag
blir 65.

Skidor har jag inte stått på sen 1964, skridskor,
ja, det är nog 77 år sen, eller så - jag har skitdåliga vrister för den sortens aktivitet. Det blir cykling
mars-oktober med tur, hemmacykel och långa promenader
annars.

Kör annars på balansplatta, några slags nigande
rörelser som ska stärka muskulaturen
kring knäet. Tacksam för förslag på
annat - helst utan vikter och slika redskap -
ska gå att göra hemma. Jag har annars (enligt både
läkare och sjukgymnast) bra benmuskler.

 

[Avslutat medlemskap]

villkorlig dom

får man vl säga att det blev. Mitt knä har röntgats.
Röntgenläkaren ser INGA tecken till förslitning. Såvitt jag förstår syns inte broskvävnaden, eller dess avsaknad,
men väl avståndet mellan de ben som möts i knäet.

Jag fick remiss till Sergelkliniken i Linköping.
En kirurg (antar jag) bände poch drog i benet och
eftersom jag inte hade några besvär av detta konstaterde
han att menisken är istortsett oskadd.

Han har sett röntgenbilden och misstönke en obetydlig
artror (som säkert kan bli värre. Artroskopi är enligt honom inte aktuellt - lång konvalescens, inflammationsrisk.

Så jag vet lika lite som förut, utom att symptomen
har lindrats sen i våras, troligen beroende
på träningen. Springer försiktigt, med avbrott för
lite knägymnastik, har cyklat mycket fram till
nyligen, tar till innecykeln om det börjar kännas
igen och begär ett utvecklat program av sjukgymnast.

 

[Nathlalie]

Rehabilitering av det främre korsbandet

Jag söker personer som genomgår REHABILITERING AV DET FRÄMRE KORSBANDET

Hej!

Jag skriver mitt examensarbete och genomför nu en undersökning om motivation till rehabilitering av det främre korsbandet. Syftet med studien är att undersöka vad som motiverar idrottare med en främre korsbandsskada till att rehabilitera för att komma tillbaka till att vara fysiskt aktiva.

Dina svar är viktiga för min undersökning och det är av stort värde för mig att du tar dig tid att svara på min enkät. Din medverkan i studien är helt anonym och frivillig!

Enkäten finns på denna länk

----> http://goo.gl/i5nUR0

Tack på förhand!

 

[JonasEklund]

Jag har spelat både bandy och fotboll. När jag var tjugofem så slet jag av ena korsbandet. För att återhämta mig så vilade jag först i 4 veckor innan jag började med väldigt lätt träning. Morsan är sjukgymnast så hennes bästa tips var att använda gummiband så det var vad jag använda. Hade ganska bra läkkött så mitt korsband var på plats igen redan efter 2 månader. Kunde dock inte belasta det på hög nivå förrän efter 4 månader. Sedan dess har jag kört en del rehabträning ett par gånger i månaden för att fortsätta stärka upp området och förebygga nya skador.

// Jonas
Ett steg i taget.

 

[camoscio]

Tack för vänligheten. Jag kanske är privilegierad som
kunnat springa upp till 61 års ålder, med vissa avbrott
för hälsenebesvär. Vandring är det viktiga; men Norge-
turen var oerhört stenig och det är väl fr a
ojämnt underlag som sliter på knäna. Hade tänkt åka
till Andorra för en tiodagarsvandring, men inser
att jag skulle oroa mig hela tiden,
och säkert få en del ont, så det är inställt.
Sicken skit, min första september som pensionär
och så blev det inget vandrat!

Men jag siktar på att fortsätta vandra till jag
blir 65.



Kör annars på balansplatta, några slags nigande
rörelser som ska stärka muskulaturen
kring knäet. Tacksam för förslag på
annat - helst utan vikter och slika redskap -
ska gå att göra hemma. Jag har annars (enligt både
läkare och sjukgymnast) bra benmuskler.

Det var jag som startade tråden. Jag hoppades på ett vandringsliv till 65. Jag fyllde 70, i Spanien, på min senaste tur- 14 turer senare! - och börjar redan fundera lite på nästa sommar. Kroppen har hängt med bra fram till nu - mycket tack vare träning och diverse rehab. Nu har jag skaffat mig hopparknä, vilket är en väldigt envis åkomma. Dagen efter min 70-årsdag halkade jag dessutom på en skogsstig och skadade ena foten, men den skadan verkar läkt. Nu verkar mitt största problem vara ischias och diverse ryggbesvär. Men jag hänger i, och har hjälp av min skickliga tränare.

 

[--Martin--]

Löparknä

Hej,

Knäproblem är ingen rolig historia. Själv har jag haft problem med ett löparknä i flera år. Jag har fått en del bra tips o råd från http://xn--knskadekliniken-1kb.se/ det står en del bra grejer där om va man ska tänka på när man råkat ut för olika knäskador.

Himla tur att man klarat sig från korsbandsskador iallfall.

 

[camoscio]

Så, som nybliven pensionär 2006 hoppades jag på ett vandringsliv till 65 års ålder, alltså till 2009! Nu har det gått tio år och iår blev det två vandringar i Alperna, 19 resp. 9 dagar. Jag fyllde 72 på den senare turen. Under åren 2007-2016 har jag gått 334 dagar vilket är drygt 40% av hela mitt vandrarlivs 809 etapper.

Och jag springer 4 dagar i veckan - i dag ett backpass med 6 ryck, 4,5 km dit och 4,5 hem. Just löpning är minsta problemet, men minskad rörlighet i speciellt vänster knä försvårar träning av fr a lårens framsida, så jag tycker mig ha förlorat en del i styrka, där. Den fysioterapeut jag senast besökte rådde mig bara att köra vidare med mina övningar, helst dem med ett ben i taget, och med fokus på vänster. Några allvarliga fel kunde han inte hitta.

Om mitt vandrarliv tar slut inom en snar framtid kan det snarast bero på att jag börjar få slut på idéer. Inga fjäll de båda senaste åren - jag har gjort 17 norska fjällresor och en svensk. Och, i övrigt, t ex 8 resor till Pyrenéerna och 10 till Sydalperna.